– Min väninna i Moskva har för första gången i sitt liv hört en drönare. Först surrar den, sen kommer det en smäll. Då vet man att luftvärnet har tagit ner den. På hennes datja utanför Moskva hörs det tydligt, säger Olga.
Jag ringer henne via Telegram och hon svarar hemma i Sankt Petersburg. Olga byter ofta vpn, det vill säga en tjänst som skapar en krypterad tunnel för internettrafik. Därför har hon hittills lyckats överlista myndigheternas försök att blockera tjänsten. Det innebär att hon fortfarande kan använda Whatsapp och Telegram, som annars är blockerade.
Ett större problem är att internet ofta är avstängt. De ryska myndigheterna säger att nätet störs ut för att skydda medborgarna mot drönare. Enligt Olga sker det ofta och godtyckligt.
– Ibland har vi internet, ibland inte. Ofta frågar folk varandra på gatan: Har du internet i dag?
Att myndigheterna stängde av nätet till exempel inför firandet av segerdagen var väntat, eftersom rädslan för ukrainska attacker var stor. Men i praktiken går det aldrig att lita på att nätet fungerar.
– Det finns ingen logik. Och deras system verkar ha stora luckor. Min mamma har inte vpn men kan använda Whatsapp, fast det inte borde vara möjligt. Ibland fungerar min sons uppkoppling, medan min inte gör det. Fast vi har samma mobilleverantör, säger Olga.
Att hålla kontakt med vissa av mina gamla vänner och bekanta i Ryssland har blivit mycket svårare. De använder gratis vpn-tjänster av sämre kvalitet, som de ryska myndigheterna redan har lyckats blockera. Då går det bara att använda den Kremlstödda tjänsten Max, som ger makthavarna all tänkbar information om sina medborgare på ett fat. Därför försöker många fortfarande undvika den, framför allt i de stora städerna.
– Folk påverkades ju inte av kriget till en början. Det mesta var som vanligt och det var också makthavarnas strategi – vi skulle inte märka något. Nu är det inte längre så. Folk är otroligt irriterade, säger Maksim, en gammal kollega i Moskva.
Jag försöker ringa min dotters gamla simtränare i Moskva. Det går inte att prata, han har ingen uppkoppling. På Telegram skriver han att han är på datjan utanför Moskva och vi kan höras när han är tillbaka i stan.
”Nätet är uruselt här ute. De varnar för robotar varje kväll”, skriver han.
Att internet i praktiken inte längre fungerar är ett gigantiskt problem, säger min kollega Maksim.
– Företagare kan inte längre sälja några tjänster eller varor online. När man ska resa utanför Moskva får man släpa med sig en massa kontanter, man får printa ut kartor och skriva ner folks telefonnummer. Det är ju inte säkert att det över huvudtaget finns något internet utanför Moskva.
Själv är Maksim på väg till Vologda över helgen. För säkerhets skull har han med sig ordentligt med kontanter.
– Samtidigt kan jag inte säga att det här leder till något större krigsmotstånd. Folk i Ryssland är ju vana vid att myndigheter hittar på allt möjligt. Moskva svämmar över av alla tänkbara festivaler och gratisevenemang. Stan lever i en parallell verklighet.
Opinionssiffrorna ger en motstridig bild av vad ryssarna egentligen tänker. Å ena sidan säger fortfarande en tydlig majoritet – i april var det 69 procent – att de stöder de ryska truppernas agerande i Ukraina. Den siffran har varit mer eller mindre konstant ända sedan det ryska fullskaliga anfallet inleddes den 24 februari 2022, enligt det oberoende ryska opinionsinstitutet Levada.
Å andra sidan vill nästan lika många – 62 procent – att man ska inleda fredsförhandlingar.
Orsakerna till den här motstridigheten är flera. Dels lever de ryska medborgarna i en diktatur, där det kan vara farligt att säga till en okänd person som ringer upp att man inte stöder sin armé. Dels vägrar många tro att de ryska krigsbrotten i Ukraina verkligen har ägt rum. De statskontrollerade medierna rapporterar inte om dem.
Genom att inte ta reda på något skyddar man sig själv och sin själsfrid.
Det här vet ukrainarna. Därför hoppas de uppnå en psykologisk effekt med hjälp av drönaranfallen. Delvis verkar de ha lyckats.
– Jag har inte sett en enda drönare, det räcker med att höra ljudet av dem. Man fattar vad det är frågan om när man hör det där surrande ljudet och sedan luftvärnet som skjuter. Det är förstås väldigt otrevligt. Fan, tänker man, hur ska det här sluta, säger Olga i Sankt Petersburg.
Tidigare diskuterade hon drönaranfallen med sina vänner. Smällarna som hade hörts, vilka mål som hade träffats. Nu har de slutat prata om det.
– Vi talar om vad som helst – bara inte om det senaste drönaranfallet. Man vet i förväg att det kommer att jaga upp en och det går inte att hela tiden ha nerverna på helspänn, säger Olga.
Det är vanligt att ryska medborgare tänker bort kriget.
– Å ena sidan har en massa saker blivit mycket besvärligare, det går inte att säga att kriget inte märks. Det har till exempel blivit nästan omöjligt att reparera bilen eftersom det inte finns några reservdelar, konstaterar Maksim.
Å andra sidan tänker folk bara på de här sakerna när de blir direkt berörda, säger han.
– Till exempel när de stänger Vnukovo flygplats i 15 timmar på grund av drönare. Men folk sitter inte och funderar över att det här beror på kriget. De är som dåligt väder. Inget att göra något åt.
Olga vittnar om något jag ofta hörde medan jag bodde i Ryssland, nämligen att man spelar ner de ukrainska militära framgångarna.
– Många tror inte att det är ukrainska drönare som har lyckats flyga ända till Sankt Petersburg. De tror att drönarna kommer från Estland. Eller kanske till och med från Finland. Hur skulle de annars kunna flyga så långt?
En annan gammal vän i Sankt Petersburg säger att det är en gammal sovjetisk floskel som spökar: Ryssland aldrig anfaller andra länder.
– Vi har ju blivit undervisade i skolan om att Ryssland är världens mest fredsälskande land. Att vi aldrig har anfallit någon, utan bara försvarat oss. Så om drönare kommer hit är det för att andra försöker invadera oss. Själva har vi ju aldrig anfallit någon, säger han ironiskt.
Nyligen har han sett en drönare som flög mot oljehamnen i Ust-Luga, där den ställde till med stora skador.
– Vi har hela tiden en massa alarm som går. Rapporter om skador som drönarna ställer till med. Och då hör vi inte allt, det är klart att de statliga nyheterna inte rapporterar om allt som händer, säger en annan väninna som bor i en förstad söder om Sankt Petersburg.
Folk svarar enligt henne med att dra sig ännu längre in i sitt skal.
– Jag vet att det går att ta reda på saker, men då får man hänga på nätet i timtal. Jag fixar det inte. Drönarna träffar sina mål, eller så gör de inte det. Huvudsaken är att man inte själv inte blir träffad.
Fakta.Ryska folkets stöd för kriget konstant – men fler vill förhandla
● Det oberoende ryska opinionsinstitutet Levada har sedan det fullskaliga ryska anfallet mot Ukraina den 24 februari 2022 ställt samma fråga: Stöder ni de ryska truppernas agerande i Ukraina?
● I slutet av februari 2022 svarade 68 procent ja. Enligt den senaste mätningen i april 2026 sade 69 procent ja. Siffran har varierat något under åren, men har konstant hållit sig över 60 procent.
● Däremot har andelen som vill ha fredsförhandlingar tydligt ökat. I september 2022 var den 48 procent, i april 2026 ville 62 procent fredsförhandla.
● Ukraina har under de senaste månaderna trappat upp drönarattackerna djupt inne i Ryssland. Drönarna har genomfört flera stora räder mot bland annat oljeanläggningar, kemiska fabriker och militär infrastruktur. De har slagit mot till exempel Moskvaområdet, Tjeboksary och Ust-Luga.
Källa: Levada.ru
Läs mer:
Putin vill isolera ryssarna – så slår de tillbaka i nätstriden
Anna-Lena Laurén: Dissidenterna betalar för att vi ska slippa ryska turister
Anna-Lena Laurén: Min dotter och jag kunde inte ta avsked av portvakterskan














