Kan det här verkligen sägas vara fjärde generationen Mazda 6, eller är det en europeisk variant av Deepal L07 som redan säljs i Kina? Medan Mazdas första elbil, MX-30, var en högst egensinnig modell är 6e något helt annat. På papperet är det ännu en lång sedanmodell med lågt tak och ett stort batteri mellan hjulaxlarna. I verkligheten kanske den är något helt annat.
Mazda har för vana att släppa ifrån sig elegant designade bilar och 6e är inget undantag. Bilen är nästan fem meter lång och bara 149 centimeter hög. Dörrarna har inga karmar runt rutorna och man får sätta sig lågt ner i den skålade förarstolen. Förarmiljön är rakt och enkelt utformad med ett stort förvaringsutrymme under den svävande mittkonsolen som endast innehåller två mugghållare och två platser för mobiltelefoner.
På senare år har Mazda varit omtalat för att hålla fast vid fysiska reglage. Visst har de skärmar, men det går inte att peta på dem. I 6e är det helt annorlunda, här har man rensat bort alla knappar. Att låta alla funktioner styras via pekskärmen behöver inte vara dåligt, är gränssnittet bra så kan det vara en fördel. Det är det tyvärr inte i 6e. Menysystemet är bitvis ologiskt och otydligt.
Mazdas typiska känsla med en förhållandevis lätt styrservo med mycket vägkänsla är borta och ersatt av en generisk styrkänsla. Rakt fram saknas en del riktningsstabilitet och framhjulen är ivriga att styra in i kurvan så snart man nuddar ratten i någon riktning, tyvärr med någon millisekunds fördröjning som gör att känslan inte blir helt rätt.
Oavsett version är 6e bakhjulsdriven och inte särskilt stark eller snabb. Den billigaste har minst batteri, men starkast motor och snabbast laddning. Det är ett batteri på 68,8 kilowattimmar som kan laddas med upp till 165 kilowatt och ger en räckvidd på knappt 48 mil. Motoreffekten på 258 hästkrafter räcker till utan att ge några fartsensationer. Lägger man till 15 000 kronor får man versionen med större batteri, 80 kilowattimmar, med bättre räckvidd men laddeffekten är begränsad till 90 kilowatt. Motoreffekten är också begränsad till 245 hästkrafter. Mazda tror att de som köper den versionen mestadels kommer att ladda hemma och därför inte behöver den extra laddeffekten.
Båda batterierna kan förvärmas inför laddning med ett tryck på skärmen. Det tycks däremot inte gå att ställa kraften i bromskraftåtervinningen. Det kan hända att funktionen finns gömd någonstans djupt i det snurriga menysystemet.
Eftersom batteriet är ovanligt litet för biltypen är 6e relativt lätt. Tjänstevikten stannar på nästan prick två ton, vilket är högst ovanligt för elbilar. I vissa lägen har bilen en lättfotad känsla, medan den i andra beter sig som att den är för tung för sina chassikomponenter och försöker rädda det genom att styva upp fjädringen så att den går studsigt på dålig väg.
6e är egentligen en halvkombi med snygg taklinje. Det gör att man sitter lätt bakåtlutad och får ratten lite för långt bort. Passagerarna i baksätet sitter jättedåligt om de är långa. Takhöjden är alldeles för knapp och sittdynan är låg och hård.
Halvkombiluckan öppnar rejält till bagageutrymmet som inte är så stort och det tvådelade baksätet utan genomlastningslucka hämmar användbarheten.
Det är svårt att avgöra om 6e bara är ett pliktskyldigt elbilsalibi för Mazdas kärnkunder eller om den står för en ny inriktning för märket. Så som den är utformad duger den inte till så mycket annat än som stilig direktörsvagn för två. Å andra sidan är den betydligt billigare än närmaste konkurrenten Volkswagen ID.7.
