Sidney Crosby, 38, svarar snabbt från presskonferenspodiet nere i Globens katakomber när DN för ämnet på tal.
– Ja. Det kommer jag definitivt ihåg.
Det har snart gått tolv år sedan Kanada besegrade Tre Kronor med 3–0 i OS-finalen i Sotji. En match där allt fokus hamnade på en som aldrig fick spela: Nicklas Bäckström.
Och hans positiva dopningstest.
– Vi såg ändringen i laguppställningen vid uppvärmningen, precis innan matchen började. Just då visste vi inte varför, fortsätter Crosby om Bäckströms frånvaro i vad som slutade med det kanadensiska herrandslagets totalt nionde OS-guld.
– Det var en jämn match. Vi var tålmodiga. Det spelades riktigt bra hockey – och jag är verkligen glad över att kunna vara med om det snart igen.
Ja, för tre månader efter Crosbys besök i Stockholm – när hans Pittsburgh spelade två ligamatcher mot Nashville – är det dags att återvända till Europa.
I Milano kommer NHL-spelare att delta i OS för första gången sedan just 2014. Men den här gången ser rutinerna annorlunda ut för alla som ansluter från Nordamerika.
Det var först i januari 2015 som stormen runt Nicklas Bäckström lade sig helt och hållet.
Bäckström, då 27 år och stjärncenter i NHL-laget Washington Capitals, fick till sist det lägsta straffet en idrottare kan få för en dopningsförseelse: en reprimand utfärdad av idrottens skiljedomstol Cas.
I och med det var ärendet avslutat.
Dessförinnan, under en träningsmatch mellan Brynäs och Djurgården sensommaren 2014, hade han fått ta emot sin silvermedalj ett halvår efter OS-finalen.
– Det är som en liten upprättelse, ett bevis på att jag inte avsiktligt gjort något fel, sade Bäckström då till Gefle Dagblad.
Felet han gjorde var att ta en allergimedicin (Zyrtec-D) innehållande pseudoefedrin – en substans som den internationella antidopningsbyrån Wada bara tillåter till ett visst gränsvärde; mer än 150 mikrogram per milliliter urin bedöms som prestationshöjande.
Nicklas Bäckström hade 194.
Däremot har medicinen, som Bäckström sade att han hade tagit regelbundet under sin hockeykarriär, aldrig utgjort något problem i NHL, som inte underordnar sig Wada.
– Jag tycker att det är lite konstigt att man kan spela i en liga som inte lyder under samma regler. Det hade varit mycket enklare om NHL hade följt Wadas regelverk, säger Jenny Schulze, chef för dopningskontroller på Antidoping Sverige.
I jämförelse med Wadas transparanta världsantidopningskod är det svårare att få inblick i hur NHL arbetar för att förebygga dopning, och vad som faktiskt är tillåtet respektive förbjudet i världens bästa hockeyliga.
De senaste sju åren har två spelare fällts för att ha tagit prestationshöjande medel: Nate Schmidt 2018 (då i Vegas) och Floridas Aaron Ekblad våren 2025. Vilka förbjudna preparat de tog kommunicerade aldrig NHL. Båda spelarna straffades med 20 matchers avstängning utan lön.
Inför NHL-spelarnas OS-återkomst har åtgärder vidtagits i ett försök att undvika en liknande situation som den Nicklas Bäckström hamnade i 2014.
Jenny Schulze berättar att NHL, ligans spelarfack NHLPA, Internationella ishockeyförbundet (IIHF) och respektive nationell antidopningsorganisation i de länder som kommer att ha NHL-spelare i OS tillsammans har ingått i ett samförståndsavtal, ett så kallat ”Memorandum of Understanding” (MoU).
Överenskommelsen ger Antidoping Sverige och organisationens motsvarigheter utomlands rätt att oannonserat testa OS-aktuella spelare (inte bara de sex officiellt uttagna utan alla som ingår i bruttotruppen) under pågående NHL-säsong fram till att spelen börjar i februari.
Sedan oktober har spelarna med andra ord varit tvungna att följa Wadas regelverk om de inte vill riskera att bli avstängda från OS.
Om jag vore på den nivån skulle jag inte chansa med att använda något dagen innan som är förbjudet på tävling.
Jenny Schulze konstaterar att Bäckström under spelen 2014 uppenbarligen inte hade koll på att pseudoefedrin var förbjudet vid ett överstiget gränsvärde. I Milano är det meningen att detta inte ska ha gått någon spelare förbi.
– Nu har de sett till att alla spelare är väl utbildade. Från mitten av oktober lyder de under Wadas regelverk. Skulle de testa positivt för en substans som inte är förbjuden i NHL så kanske de skulle få fortsätta spela där men de skulle inte kunna bli uttagna till OS, säger hon.
Rekommenderar ni idrottare att helt avstå substanser som har ett gränsvärde?
– Om det är i medicinskt syfte så tycker jag inte det. Men då måste man ta reda på vad det är du tar och när du senast kan ta exempelvis en kortisoninjektion för att vara på den säkra sidan på tävlingsdagen, alternativt ansöka om dispens för medicinen.
– Om jag vore på den nivån så skulle jag ju inte chansa med att använda något dagen innan som är förbjudet på tävling, säger Jenny Schulze och tillägger:
– Gällande dopningsklassade hostmediciner skulle jag faktiskt säga att man inte ska ta det dagen innan oavsett.
Ytterst ansvarig är alltid den enskilda idrottsutövaren, men den som till stor del fick bära hundhuvudet för Nicklas Bäckströms positiva dopningsprov var Björn Waldebäck, mångårig före detta lagläkare i Tre Kronor och 2014 medicinskt ansvarig i Sveriges olympiska kommitté (SOK).
Numera är han verksamhetschef på en ortopedmottagning i Stockholm och jobbar inte längre med lagidrott. OS i Sotji frambringar positiva minnen, säger han, men …
– Sedan hade vi episoden med vårt positiva dopningsprov som förstås satte prägel på minnet av turneringen för min del.
Att en tablett Zyrtec-D skulle leda till ett överstiget gränsvärde av pseudoefedrin hade Waldebäck bedömt som riskfritt och gav därför Bäckström grönt ljus att ta medicinen. Än i dag har han svårt att få ihop hur halten av substansen kunde nå förbjudna nivåer.
– Det var ett chockbesked för alla inblandade, säger han och tillägger:
– Man undrade verkligen hur det hade gått till. Hur det var möjligt. Vi uppfattade att vi hade handlagt de här frågorna rätt från början. Annars skulle vi inte ha gjort som vi hade gjort.
Efter OS fick Waldebäck lämna sin roll som medicinskt ansvarig i SOK men fortsatte sin tjänstgöring i Tre Kronor fram till VM 2021. Den dyrköpta lärdomen från Sotji till efterföljande mästerskap var given: att aldrig igen chansa med substanser som har ett gränsvärde.
– De kan absolut inte användas – för du har ingen aning om vilket värde en spelare har i blodet när han har tagit substansen. Det är en helt omöjlig vetskap, säger han.
Att NHL-spelare kastats mellan olika regelverk beroende på om de burit klubb- eller landslagströja har varit långt ifrån optimalt, menar Waldebäck.
Tror du att Bäckström-historien har verkat som ett avskräckande exempel för många landslag efter Sotji 2014?
– Det är jag övertygad om, att man i synnerhet inom ishockeyn är mycket noggrannare. Sedan uppfattar jag att man använder preparat mycket mindre i dag och inte söker lösningar utanför traditionell kost som man gjorde tidigare.
Inte minst eftersom pseudoefedrin länge varit vanligt förekommande i NHL välkomnar Waldebäck det nya avtalet med testning av internationell standard inför OS. I det ingår också att spelarna utbildas i vad som gäller i Wadas regelverk.
– Det upplägget låter sunt. Man måste eftersträva en enhetlig kod som alla följer. Kan man inte ställa upp på den kan man ju inte delta. Det är bra att de här organisationerna har kommit överens om det. Så var det inte riktigt när jag var med förra gången.
Hade det kunnat förhindra det som hände Bäckström i Sotji?
– Ja, det tror jag. Det hade förenklat det betydligt.
– Det var tydligt vad som gällde då också, men då hade man nog behandlat de här substanserna med gränsvärden som totalt förbjudna och inte riskerat något alls, säger Björn Waldebäck.
Nicklas Bäckström har avböjt att uttala sig om det som rör hans positiva dopningstest 2014.
Läs mer:
Leo Carlsson ger hopp för de små talangerna: ”Puberteten otroligt stressande”
