Grönsakshandlaren Amparo Moreno tar fram bilden på sin son i sin mobil.
– De sköt honom med 17 skott. Och plockade ut hans ögon. Varför gjorde de det?
Den 64-åriga mamman lutar sig tillbaka.
– För att hämnas på mig? För att tysta mig?
Det har gått fyra månader sedan en utbrytargrupp från Farc-gerillan dödade hennes son på en biljardsalong, dit någon annan lockat honom.
– Han var så godtrogen, säger hon och faller ut i gråt.
Amparo Moreno driver en grönsakshandel i förorten Usme söder om Bogotá. Många av dem som bor här är så kallade internflyktingar. De har tvingats lämna landsbygden när väpnade grupper tagit över. När Moreno kom hit var det efter att hon blivit våldtagen av den marxistiska Farc-gerillan som dödade hennes man.
I Bogotá engagerade hon sig för konfliktens offer och blev invald i Mesa de Víctimas, en stödgrupp för människor som drabbats av den väpnade konflikten. Men en utbrytargrupp ur Farc hade också etablerat sig i förorten. De uppskattade inte hennes engagemang. En dag stod de utanför hennes grönsakshandel.
– De visade sina vapen och satte pekfingrarna för sina munnar.
När fredsavtalet mellan staten och Farc-gerillan undertecknades 2016 trodde många att en av världens längsta konflikter var över, men flera av de forna Farc-medlemmarna bildade utbrytargrupper som även etablerade sig i städerna. Efter att en av dessa utbrytargrupper hotat Amparo Moreno, insåg hon att de kunde ge sig på hennes då 33-årige son. Hon gav honom därför sina sista pengar för att han skulle ta sig till USA.
Han korsade den svårgenomträngliga djungeln mellan Colombia och Panama och lyckades ta sig över gränsen till USA med hjälp av människosmugglare. I fyra år arbetade han på ett slakteri i Utah. En dag när han skulle köra till jobbet stoppades han av den amerikanska migrationspolisen ICE, som deporterade honom.
– Han hade knappt varit tillbaka en månad innan de dödade honom, säger Moreno.
Hon sätter händerna för ansiktet.
– Det var detta de ville. De dödade min son som hämnd. Nu har de tystat mig.
Amparo Moreno röstade på ytterhögerkandidaten Abelardo de la Espriella som i juni vann presidentvalet med knapp marginal. Han har utlovat en militär offensiv mot de beväpnade utbrytargrupperna.
– Jag gjorde det i desperation.
Hon fasar däremot för att hans konfrontativa politik kan få våldet att explodera.
– Jag vet att han inte kommer att få bukt med våldet, men vänstern har ändå varit för slappa, säger hon.
Sedan 1960-talet har nästan en halv miljon människor dödats i vad som från början var en konflikt mellan regeringarna i Bogotá och marxistiska grupper som sade sig företräda landsbygdsbefolkningen. När kokain blev en av världens mest populära droger fördjupades konflikten och sju miljoner colombianer tvingades fly sina hem. Det första året efter fredsavtalet sjönk det konfliktrelaterade dödandet mellan gerillan Farc och staten till nästan noll, medan den samlade mordnivån i landet sjönk bara måttligt.
Förklaringen är att andra väpnade grupper tog över områden som Farc tidigare kontrollerat. Nu har våldet nått de högsta nivåerna sedan fredsavtalet. Under årets första tre månader inträffade nästan tjugo gånger så många massakrer på landsbygden som under samma period 2017.
På ett kafé i Bogotás historiska centrum, inte långt från presidentpalatset vid Plaza de Bolívar, beställer människorättsaktivisten José Luís Barreiro en kaffe. Han är chef för Foro de Organizaciones Humanitarias som arbetar med offren för den väpnade konflikten.
– Det grövsta felet efter fredsavtalet var att staten inte tog kontroll över områdena som varit i händerna på gerillorna. Det gjorde att utbrytargrupperna lättare kunde ta över, säger José Luís Barreiro.
Han menar att det ökade våldet inte enbart beror på den höga efterfrågan på kokain utan även på att priset på guld har ökat.
– Merparten av allt guld som utvinns i Colombia kontrolleras av de beväpnade grupperna, säger Barreiro.
Tidigare var konflikten mellan staten och gerillorna. Nu står striden mellan staten och den organiserade brottsligheten.
– Vad vi har nu är krigsherrar som styr på landsbygden, säger han.
Den 7 augusti tillträder den hårdföre högerpopulisten Abelardo de la Espriella som Colombias president. Barreiro fasar för att den nye presidenten kommer att bjuda in amerikanska styrkor till att hjälpa honom få kontroll över landsbygden. Det får folk att minnas den USA-stödda operationen Plan Colombia som för 25 år sedan fick konflikten att blossa upp igen på landsbygden.
– De la Espriella vill tvinga upp de väpnade grupperna i bergen igen. Men det är bara en kortsiktig lösning. Grundproblemet består. Landsbygden behöver stärkas ekonomiskt för att kunna stå emot de beväpnade grupperna, säger han.
En av de som tvingats lämna landsbygden är 45-åriga Leonor Yonda från by López de Micay i departementet Cauca vid Stilla havskusten. För fem år sedan fyllde den andra vänstergerillan ELN tomrummet efter Farc i området och säkrade floderna som används för att transportera kokainet till havet. De tog också kontroll över regionens guldgruvor. De som inte samarbetade med gerillan dödades.
– Vi fick en timme på oss att fly, säger hon.
Leonor Yonda, hennes man och deras två vuxna barn flydde längs floden för att inte lämna spår efter sig. Först två dagar senare nådde de en stad där de togs om hand av myndigheterna som skickade dem till Bogotá med flyktingstatus.
– Det som gör mig argast är att i vår by fanns det en militärpostering. Armén var där, men de gjorde ingenting. De tillät gerillan ta över, säger hon.
Hon menar att ELN betalar militären för att få nyttja guldgruvorna i området.
– De jobbar tillsammans. Hur ska vi kunna få fred då?
Leonor Yonda tror att situationen kommer att bli värre när den nye presidenten tillträder. Hon minns tiden när högerledaren Álvaro Uribe styrde Colombia mellan 2002 och 2010 och stöttade de paramilitära grupperna för att få bort vänstergerillorna.
– Jag är rädd att de la Espriella kommer göra samma sak. Högerns terrorister får fria händer att trycka tillbaka ELN och Farcs dissidenter. Men för landsbygdens befolkning kvittar det vem som håller i vapnen. De vill bara leva sina liv i fred.
Hennes två vuxna barn har flytt till Peru, respektive USA.
– Jag har inte sett dem på fem år. Denna konflikt skapar så många sår, säger hon och blir rörd.
Ojämn fördelning av mark
Den väpnade konflikt i Colombia har sina rötter i den ojämna fördelningen av mark på landsbygden. På 1960-talet bildades vänstergerillorna Farc och ELN för att tvinga staten att genomföra en jordreform, men det lyckades inte. Fortfarande äger den rikaste procenten av markägarna mer än hälften av jordbruksmarken. Att Colombia är världens största producent av kokain spär på konflikten.
Hittills i år har 77 människorättsförsvarare mördats i Colombia. Utöver dessa har 278 människor dödats i olika massakrer på landsbygden. I departementet Guaviare har 52 gerillamedlemmar dödats i en enda strid mellan två utbrytargrupper från Farc.
Colombia är Sydamerikas andra största land med en befolkning på 54 miljoner invånare. På grund av konflikten har många sökt sig till huvudstaden Bogotá som har nästan 12 miljoner invånare.
