Det är öppet hus i kollektivhuset Färdknäppen på Södermalm i Stockholm. Det strömmar in nyfikna besökare och när lugnet lagt sig summerar Torsten Kindström, en av husets 52 boende, antalet till över 90. Det är bra många fler än vid fjolårets motsvarande tillställning, en av flera signaler på det ökade intresset för kollektiva boenden. För att bo på Färdknäppen gäller att man är över 40 år och inte har några hemmavarande barn, men dessa krav skiljer sig åt från boende till boende.
Vi får en rundvisning i huset av ingen mindre än Kerstin Kärnekull. Hon är arkitekt och en av frontfigurerna i den svenska rörelsen för kollektivboende. Hon har bott i huset sedan det byggdes av Familjebostäder 1993.
– Vi har mycket att tacka Mats Hulth för, säger Kerstin Kärnekull när vi står utanför matförrådet i husets källarvåning, där ena sidan består av hyllor för privat bruk och den andra av hyllor med gemensam mat.
Det visar sig att det till och med finns en modell uppkallad efter det före detta finansborgarrådet i Stockholm, Hulthmodellen. Den bygger på ett beslut som tog i Stockholms stadshus 1980 och som skapade helt nya förutsättningar för kollektiva boendeformer.
– Det var ett unikt beslut och det är det fortfarande. Utan att ha politiken bakom sig går det inte, säger Kerstin Kärnekull.
Det finns ett antal centrala drivkrafter bakom dagens ökade intresse för kollektivboende av olika slag, alltifrån höga boendekostnader till en alltmer utbredd ensamhet.
– Ju dyrare bostäderna blev i storstäder runt om i hela världen, desto mer villiga har människor varit att dela på utrymme för att minska sina boendekostnader för att kanske få mer frihet eller helt enkelt bara ha råd att bo närmare där man jobbar, säger Veronica Hejdelind, skribent med bostadsfrågor som specialområde.
– Vi vet också att ensamheten ökar och många saknar gemenskap. Samhället skulle kunna spara mycket pengar genom att bryta denna trend. Men medan det finns en ensamhetskommissionär i Storbritannien satsar vår regering på att öka byggandet av småhus.
Vid sidan av sociala vinster finns det även stora värden att hämta när det gäller klimatet. Bygg- och anläggningssektorn står för drygt 20 procent av Sveriges totala utsläpp, men samtidigt behövs fler bostäder. Att bo på en mindre yta, och att dela på allt från gemensamma utrymmen till dammsugare, är ett viktigt steg mot ett hållbarare Sverige.
Förutom kollektivhus av den typ som Färdknäppen representerar, där det finns grupper för allt från matlagning till bokinköp, finns det även andra typer av gemensamma boenden.
– Byggemenskaper, där de boende själva är byggherrar och bestämmer hur huset ska se ut, byggas och finansieras, är en annan variant, säger Veronica Hejdelind.
Bogemenskap Gården i Uppsala, som är Sveriges första stora bygg– och bogemenskap med cirka 50 boende i alla åldrar, är ett exempel.
Att inrätta ett gemensamt boende för entreprenörer var Lisa Renanders tanke när hon med inspiration från Silicon Valley startade Hus 24 i Gamla stan 2011. I dag finns flera systerboenden, bland annat K9 på Östermalm, där priserna varierar från 6 500 kronor för plats i en sovsal till 14 000 för ett enkelrum per månad.
Läs fler artiklar om fastighetsmarknaden
