Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Varför låter en ”bowl” lockande, medan samma rätt beskriven som vegetarisk eller växtbaserad kan väcka tvekan? Det som ibland kallas bowl-effekten framställs som ett nytt fenomen, men är i grunden gammal kunskap: språk formar begär. Hur vi beskriver mat påverkar vad vi vill äta.
Det handlar inte om att människor är lättlurade, utan om kultur. Ingen kunnig matskapare erbjuder ett ”växtbaserat alternativ” på menyn. Man lagar mat och berättar om råvaror, smaker och sammanhang. En mustig höstgryta, toppad med säsongens vilda bär och rostade nötter väcker lust, medan diet handlar om identitet och politik – och skapar polarisering.
Men bowl-effekten missar det större perspektivet, För det som verkligen styr vad vi äter är inte orden på menyn, utan vilken meny som över huvud taget är möjlig.
Det är lättare att fokusera på vad människor väljer, i stället för på hur handel, politik, lobbyism och marknad formar de miljöer där matvalen sker.
Nu har något hänt som förhoppningsvis kommer att rita om spelplanen
Brittisk underrättelsetjänst har bestämt att biologisk mångfald ska klassas som en säkerhetsfråga, och inte längre som en miljöfråga.
Det kom fram i en nyligen publicerad säkerhetsanalys som tagits fram av underrättelseorganen MI5 och MI6. Den menar att ekosystemkollaps riskerar att utlösa matbrist, geopolitisk instabilitet och massmigration redan under 2030-talet. Frågan har flyttat från åkermarken till försvarshögkvarteren – det handlar nu om samhällets överlevnad.
Ironiskt nog är det industriella matsystemet den mest bidragande faktorn till förlusten av biologisk mångfald. Samma system som väntas falla platt på grund av ekosystemens kollaps, är det som orsakar katastrofen. Under lång tid har hållbarhetsargument haft svårt att få genomslag – inte för att de varit fel, utan för att de inte varit tillräckligt akuta. När frågan om mat kopplas till geopolitik och beredskap förändras allt. Då handlar det inte om livsstil, utan om samhällsfunktion och överlevnad.
I skålen blir beredskap och kvalitet samma sak, det är därför Beredskaps-bowlen behövs
Vårt sätt att bruka jorden klassas som en säkerhetsrisk.
Mot den bakgrunden vill jag lägga ett förslag på bordet: Beredskaps-bowlen.
Konceptet är enkelt – tänk en skål fylld med råvaror från lokala, diversifierade gårdar som kan fortsätta producera även i kris och krig. Genom att bryta beroendet av importerade insatsvaror – som konstgödsel, bekämpningsmedel, foder, och fröer – blir maten en garant för säkerhet och ökar den biologiska mångfalden.
I skålen blir beredskap och kvalitet samma sak, det är därför Beredskaps-bowlen behövs. Om det resilienta och långsiktigt hållbara också är det godaste, vackraste och mest eftertraktade, då har vi slutat be människor att offra något och i stället börjat erbjuda något bättre.
Gräset är grönare på andra sidan.
Läs fler texter om mat i DN kultur.
