Allt började egentligen med en kubansk fläskstek. För några år sedan satt Oscar Isaac i Guillermo del Toros kök och samtalade om livsval, faderskap och familjetrauman – utan att ens veta om att regissören planerade att förverkliga sin gamla pojkdröm om att filma ”Frankenstein”.
– Som nybliven pappa talade jag om generationstrauman och rädslan för att upprepa samma misstag som min pappa gjorde. Plötsligt sa Guillermo: ”Du måste spela Victor! Detta är exakt vad jag vill att filmen ska handla om.” Så vi kastade oss ner i brunnen tillsammans, berättar Oscar Isaac via skärm mitt under Londons filmfestival.
Oscar Isaac har tidigare gjort sig känd för att gestalta sårbara, demonridna och känslomässigt komplexa huvudpersoner – från genombrottet i bröderna Coens ”Inside Llewyn Davis” och Paul Schraders ”The card counter” till Erland Josephsons roll i Hagai Levys nytolkning av ”Scenes from a marriage”. Han har också spelat den rebelliske piloten Poe Dameron i ”Star wars”-filmerna och hertig Leto Atreides i ”Dune”-filmerna.
Nu tar Oscar Isaac sig an en av litteraturhistoriens mest plågade själar, den maniska vetenskapsmannen Victor Frankenstein som blir besatt av att skapa en levande varelse (i filmen spelad av Jacob Elordi). I del Toros händer har berättelsen blivit en storslagen, operaliknande far–son-melodram om kärlek, ensamhet, utanförskap och blind fanatism.
– Jag tolkar Victors skapande av varelsen som ett försök att återuppväcka hans eget sårade inre barn. För att vara en sådan mörk figur var den överraskande rolig att spela, rena festmåltiden, säger Oscar Isaac som under inspelningen studsade upp ur sängen i ottan för att gå till labbet för en ”köttfest” där han fick såga i konstgjorda lemmar som dröp av fejkat blod.
– Mary Shelleys berättelse är en modern myt, en spegelsal där man ser alla möjliga reflektioner av mänskligheten och de berättelser vi brottas med just nu. Det finns en fantastisk replik om vad som händer när storslagna idéer följs av dårar – hur många har inte dött för en idé? Det kan man verkligen se i vår egen tid, säger Oscar Isaac.
Han närmade sig rollen som en visionär konstnär i rockstjärnefrisyr i stället för att försöka återvinna den klassiska stereotypen ”galen vetenskapsman”. Kostymdesignern Kate Hawley var bland annat inspirerad av Jimi Hendrix 60-talslook.
– När man är galen känns det ofta som att man är fullt förnuftig – man accepterar inte ett nej som svar och gör vad som krävs för att nå sitt mål. Att gestalta det på ett uttrycksfullt, känslomässigt sätt, som en konstnär, var det som lockade både Guillermo och mig, säger Oscar Isaac och tillägger:
– Vår ”Frankenstein” har sitt ursprung i något mycket smärtsamt. Den frågar också: hur lever man med ett brustet hjärta? Ofta kommer grymhet ur brustna hjärtan.
Oscar Isaac menar att Guillermo del Toro har gjort en ”latinamerikansk tolkning” av den viktorianska berättelsen, en tolkning som drivs av känsla och begär snarare än naturalistisk skräck. Han lyfter också fram hur del Toros tolkning är mättad med religiös symbolik.
– Guillermo gör sin mexikanska katolicism till ett bärande tema i ”Frankenstein”, som nästan blir en nytolkning av Kristusberättelsen – Gud som sänder sin son för att lida och förlåta mänskligheten. Hela bildspråket genomsyras av detta. Min rollfigur Victor tror sig ha fått ett moraliskt uppdrag av livets ängel, att besegra döden. Insikten att han i själva verket tjänat dödsängeln är otroligt kraftfull, säger Oscar Isaac.
Precis som romanen börjar och slutar filmen i Arktis – uppdelad i två huvudkapitel där rollfigurerna får berätta sina versioner av historien. Del Toro lånar greppet med den opålitliga berättaren; genom att låta Victor berätta historien själv fick Isaac utrymme att utforska rollfigurens psykologiska förvrängningar.
– Eftersom han berättar själv är allt inte nödvändigtvis sant rent faktamässigt, men det är hans känslomässiga sanning.
Hollywoodstjärnan berättar att filmen också träffade honom på ett djupare plan.
– I slutändan handlar ”Frankenstein” om utanförskap. Precis som min rollfigur har jag också alltid känt mig lite utanför, som om jag står bakom ett glas och tittar på, utan att riktigt delta i livet. På det sättet är filmen personlig, säger han.
Även om han spelat i ett 70-tal filmer så var del Toros arbetsmetoder helt nya för Isaac. Regissören arbetade parallellt med inspelning och klippning, vilket skapade en ovanligt dynamisk process på inspelningsplatsen.
– Ibland lade han in en tagning direkt i klippningen och visade den för mig genast. Det var något unikt som jag aldrig upplevt tidigare. Det gjorde att vi kunde justera och förfina scener i realtid, och jag fick en helt annan förståelse för hur filmen tog form medan vi jobbade. Det skapade en kreativ öppenhet och ett samarbete där allt kändes möjligt, säger Oscar Isaac.
I slutändan handlar del Toros ”Frankenstein” lika mycket om att hitta monstret i människan som att hitta människan i monstret. Den mest minnesvärda scenen från inspelningen var den första han spelade in med Jacob Elordi, som också blev filmens sista.
– Det var första gången jag såg Jacob som varelsen. Jag blev verkligen tagen – det var vackert, graciöst, hjärtskärande och ensamt. Det är något jag aldrig kommer att glömma.
Läs mer:
Guillermo del Toro: ”Korkade människor skrämmer mig mer än monster”
