Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Kriget i Ukraina påbörjar snart sitt femte år. Västliga ledare har hoppats att den ryska ekonomin går så dåligt att Ryssland ger upp sina långtgående ambitioner och går med på ett fredsavtal som är hållbart för Ukraina. Fram till nu har det varit mer önsketänkande än en realitet. Dock håller förutsättningarna på att förändras. Den ryska ekonomiska smärtan tilltar.
Först en brasklapp: i väst har europeiska ledare hoppats sedan invasionen av Ukraina 2014 att ekonomiskt lidande ska påverka Rysslands politiska väg. Så har icke skett. Den ryska ledningens primära mål är inte tillväxt, och Vladimir Putin och oligarkerna har så de klarar sig. I många fall har de blivit rikare sedan 2022 eftersom västliga företag lämnat landet, och fått stora bitar av kakan när enorma summor spenderats på militären.
Olje- och gasexport är den viktigaste inkomstkällan för den ryska ledningen. Den har de senaste åren stått för 30-50 procent av statsbudgeten. I år var statsbudgeten baserad på ett oljepris på 70 dollar/fatet, men under mitten av december sjönk priset på den ryska oljan till under 40. Mellan oktober 2024 och oktober 2025 sjönk skatteinkomsterna med över en fjärdedel samtidigt som omsättningen för olje- och gassektorn minskade med 22 procent.
Detta får tydliga konsekvenser för den ryska ekonomin. Inkomsterna från olja och gas är på väg att bli de lägsta sedan krigets start samtidigt som de federala utgifterna har gått från 25 biljarder rubel till 40 biljarder under 2025. När budgeten för 2025 antogs planerade Ryssland ett underskott på 0,5 procent av bnp, medan det ryska finansdepartementet nu säger att det kommer uppgå till 2,6 procent. Oberoende bedömare säger att det snarare landar på 3,5 procent.
Ryssland når fortfarande sina mål med 30 000 nya soldater i månaden men det kostar nästan dubbelt så mycket i dag som januari 2024
Hittills har ekonomiskt välmående varit underordnat kriget. Det syns framför allt i rekryteringen. Ryssland försörjer kriget med frivilliga som tar kontrakt med enorm ersättning. Ryssland når fortfarande sina mål med 30 000 nya soldater i månaden men det kostar nästan dubbelt så mycket i dag som januari 2024. Nu erbjuds soldater en anställningsbonus på 360 000 kronor, och en totallön för ett år på 690 000 kronor.
Det är mycket pengar i Sverige, men skapar ett närmast generationellt välstånd i stora delar av Ryssland. Soldatlönerna har finansierats av den likvida delen av Rysslands reservfond. Genom att hälla pengar från spargrisen på ekonomin har Ryssland fått en viss tillväxt. I somras fick dock Putin nog och beslutade att reservfondens kvarstående del skulle sparas. I stället har man gått till inhemskt lånande och höjda skatter. Under det fjärde kvartalet i år tredubblade man antalet obligationer som man säljer. Det har i sin tur lett till att ryska staten lånar runt 850 miljarder kronor under 2025, men 160 av dessa går direkt till räntebetalningar.
Ryssland har en låg statsskuld vilket vissa intecknar som ett bevis för att landets ekonomi är oövervinnelig. Dock missar det viktig fundamenta. De tioåriga obligationerna säljs till en ränta på omkring 15 procent. Detta gör att Ryssland, med en statsskuld på 17,7 procent, betalar nästan lika mycket ränta på sina lån som Storbritannien med en statsskuld på 100 procent. Än värre blir det för Ryssland när man betraktar den del av den ryska reservfonden som finns i Europa. Det rör sig om 2 300 miljarder kronor, vilka EU har beslutat att frysa. Vid torsdagens toppmöte valde man tyvärr bort att använda dem som säkerhet till det jättelån som utfärdades till Ukraina, men man slog också fast att pengarna ska hållas frysta tills Ryssland betalar krigsskadestånd och de kan alltså fortfarande komma att användas till stöd för Ukraina.
Det är först nu som Ryssland står inför sådana ekonomiska svårigheter att det kan påverka landets säkerhetspolitiska vägval
Utöver ett allt sämre makroekonomiskt läge är det flera sektorer som krisar. Det gäller civil luftfart som lider av sanktionerna. Den ryska stålindustrin går med stora underskott. Fordonsindustrin lider av sanktioner och kinesiskt övertagande.
Byggsektorn bromsar in med effektiva bolåneräntor på över 18 procent. Konsumtionen i allmänhet går ned samtidigt som matpriserna ökar. Sammantaget är detta inte en profetia om en rysk ekonomisk kollaps. Den ryska ledningen har fortfarande möjligheter, men de blir snabbt färre. Det är först nu som Ryssland står inför sådana ekonomiska svårigheter att det kan påverka landets säkerhetspolitiska vägval.
Det finns goda möjligheter att pressa Ryssland hårdare ekonomiskt tills de förändrar sin konfrontativa politik. Här får inte EU darra på manschetten, utan behöver utnyttja läget.
Läs mer:
Oscar Jonsson: När Ryssland tar Pokrovsk kommer de att jubla och fira det som en stor framgång
Oscar Jonsson: En officer som får göra sitt jobb är en gladare och mer kompetent officer
