Oscars: Höga berg och djupa dalar på klassisk fransk kvarterskrog

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Fakta. Oscars Bar & Brasserie

Adress: Narvavägen 32, Stockholm.

Kontakt: 08-26 26 87, [email protected]

Öppet: Tis-lör 16:30-23, sön 16.30-21.

Prisklass: Mellan.

Mittemellan det stjärnformiga Karlaplan, inspirerat av parisisk stadsplanering, och den franska ambassadörens ståtliga residens ligger en ny fransk kvarterskrog. Snirkliga bokstäver bjuder in till Oscars Bar & Brasserie – som nu ingår i ett kluster av fransk kokkonst vid sidan av klassiska Cassi och vinbaren Bar à Vins intill. Vi kommer in i en ombonad kvarterskrog, som trots att den ligger i hjärtat av Östermalms mest exklusiva kvarter känns befriande osnobbig och avspänd.

Kostymer, diadem och pärlhalsband syns förvisso runtom i lokalen när familjer med vuxna barn och äldre par i olika konstellationer fyller på de två restaurangdelarna. Det är så trångt mellan borden att vi nästan känner oss delaktiga när en fransktalande dam pekar på bordet bredvid och ber om att få sitt briochebröd lite mindre stekt än deras. Det adderar på något sätt till charmen – och vita dukar och varm belysning från svävande bollformade lampor höjer stämningen.

Medan vi kikar på menyn börjar vi med Oscars variant av en dry martini – med olivolja (175 kr). Tonen av fet olja gör den annars spritiga drinken len och lättdrucken. Ett fräscht alkoholfritt alternativ är en syrlig grapefruit fizz (119 kr).

Menyn känns annars välbekant och innehåller rätter som går igen hos många av de Stockholmskrogar som bekänner sig till den galopperande brasserietrenden just nu – om än med några överraskande goda undantag. Men det gäller att välja rätt.

På plussidan hos Oscar Bar & Brasserie finns en förrätt kallad canned gods. Ett urval av välsmakande och välgjorda konserver (125 kr per burk) med allt från stunsig bläckfisk till fet och smakrik näbbgädda(!). Burkarna serveras oceremoniöst med citronklyftor och gott grillat levainbröd. En överraskande och tilltalande liten rätt som får smaklökarna att jubla. Enkel men perfekt – och gärna i sällskap med ett charmigt glas nebbiolo (Michel Chiarlo, Il Principe Langhe för 179 kr).

Ett annat riktigt utropstecken är den franska löksoppan (245 kr) gratinerad med lagrad gruyère och levainbröd som håller formen fint utan att upplösas. Den umamirika kalvfonden ställs mot sötman i den långstekta gula löken och sältan i osten. En smakbomb som vi kommer att drömma om, och gärna kommer tillbaka för att äta igen.

Kalixlöjrom (295 kr) serveras med sedvanliga tillbehör, en skiva stekt fluffig brioche och både gräslök och rödlök förutom smetana. Standard, men gott.

De tre smörstekta pilgrimsmusslorna (265 kr) är spänstiga och badar i en krämig beurre blanc med örtolja. Picklad kålrabbi ger syrlig sötma och rätten serveras även den med löjrom. Men det är någonting med kombinationen som lämnar oss med en stark förnimmelse av de langos vi ätit på stadsfestivaler i ungdomen.

Bland huvudrätterna är den pocherade torskryggen (425 kr) en riktig triumf. Den vita fint behandlade fisken vilar på krämigt stuvad savojkål – och örtolja som vi känner igen från musslorna. Riktigt frasiga tärningar av sidfläsk ger sälta och crisp – och portionen är så riklig att vi knappt får i oss de smörslungade potatisar som serveras till.

Confiterat anklår (335 kr) är en habil servering, där anklårets skinn är rejält krispigt. Här serveras den feta ankan med lollo rosso och frisésallad med små beska oliver och kronärtskocka – i en sardellstinn dressing. Tyvärr är dressingen lite för stabbig och salladens fräschör förtas något av att den har en distinkt smak av pizzasallad.

Den obligatoriska råbiffen (195 kr/335 kr) hör inte till menyns bästa alternativ och står sig inte väl i den allmänna konkurrensen. Den är gjord av kalvinnanlår och består av en ljus puck smaksatt med fet tartarsås, ett övermått av fransk senap och friterad lök – tre ingredienser som effektivt tar död på all köttsmak.

Steak frites med entrecote (495 kr) är i sin tur inte bara dyr utan även direkt dålig. Segt och överstekt kött, stenhårda pommes frites som smakar gatukök och översaltad, alltför syrlig bearnaise.

Krogkommissionen vill passa på att göra en markering här, även om Oscars Bar & Brasserie långt ifrån är ensamma om att misshandla den franska kvarterkrogsklassikern. Nog för att bra kött måste få kosta, men detta är en maträtt vars hela existensberättigande bygger på perfekta råvaror – men ack så misshandlad och överprisad på många ställen i stan.

Oscars dessertlista är även den klassiskt fransk. Hanteringen av en klassisk crème brûlée (125 kr) kan säga mycket om en restaurang. Här är den perfekt tempererad med knäckig karamell och bra balans mellan krämig vanilj och crisp. Något oortodoxt täcks brûléen av osäsongiga jordgubbar, men allt som allt är det en bra avslutning.

Hur många gånger kan man äta brioche under ett restaurangbesök? Flera, ska det visa sig. I pain perdu (155 kr) – en lyxigare fransk variant på en fattig riddare – är den tjocka stekta briocheskivan nästan sliskigt söt av apelsinkaramell, och desserten lyfter av kryddig kardemummaglass och sötsyrliga apelsinklyftor.

Oscars kallar sig för ”klassisk kvarterskrog” och den familjära stämningen ger en kvarterskrogsstämning värdig denna del av Östermalm. För den som har plånboken är det ett trevligt slinkinställe där den inbjudande baren lockar till en drink och kanske några små konserver.

Servisen blir väl långsam ibland när restaurangen fylls på snabbt, men det vägs upp genom att personalen är artigt inkännande utan att bli allt för familjär. Och väljer man bara rätt på menyn så kan man hitta några riktiga lyckträffar.