Margareta Sjödin leder sin häst Rainha ut från stallet på gården utanför Röstånga. De ser ut som vilket ekipage som helst. Men de båda tävlar med helt andra förutsättningar än vanliga ryttare och tävlingshästar.
För 25 år sedan när Margareta Sjödin födde sin dotter drabbades hon av diskbråck och fick permanenta skador. Sedan dess saknar hon känsel i ena benet och har begränsad rörlighet i vänstra höften, samt saknar diskar i ryggen.
En gång upptäckte hon att hennes fot blödde utan att hon visste vad som hänt.
– Då såg jag att jag trampat på en spik som gått helt in i foten utan att jag märkt det, säger hon.
Men det stoppade henne inte från att fortsätta rida.
2022 var hon anmäld till SM i paradressyr med hennes ardenner Cortina. De kom dock aldrig till start, för en tid innan tävlingen ramlade hon av en annan häst och bröt alla revben på höger sida och punkterade ena lungan.
På sjukhuset fick hon veta att hon brutit tre ryggkotor också.
Inte heller 2023 blev det någon start. Dels på grund av att hennes häst Whitney hade fullt med sår i munnen efter smaskat på slånbärsbuskar och skurit upp sig tre dagar innan SM.
I början av 2023 ramlade hon även av igen när sadeln snurrade runt magen på hennes häst. Då bröt hon samma revben och punkterade samma lunga.
– Då blev jag lite rädd, men nu är jag galen igen och har tre hästar som jag rider, säger hon med ett skratt.
En av de hästarna är Rainha. Att hon ens föddes får ses som ett mirakel.
2021, innan Rainha var född, importerade Margareta Sjödin en häst från Portugal som räddats från slakt. I samma försäljningsstall där hennes häst fanns stod ett magert och vanvårdat sto som en kvinna i Helsingborg köpt. Tre veckor efter att stoet kommit till Sverige stod ett föl i hagen.
– Då var det ett föl där. Ingen visste att stoet var dräktig. Den svenska veterinären som undersökt hästen hade inte ens upptäckt det, säger Margareta Sjödin.
Fölet fick namnet Rainha da Vida, som betyder livets drottning.
– Hon fick ju en ny chans i livet. Mamman fraktades ju högdräktig genom hela Europa. Jag tror att resan tog en vecka, och det är ju inte alls bra för ett dräktigt sto.
När Rainha bara var någon månad gammal märkte ägaren, som är läkare, att det var något som inte stämde. Det lilla fölet hade börjat få grå fläckar i båda ögonen och en ögonspecialist för hundar kontaktades. Det skulle visa sig att hon hade gråstarr.
– Då opererades ögonlinserna bort. Idag har hon ganska mycket ärr på näthinnorna och saknar båda linserna, vilket man ser när man undersöker ögonen, säger Margareta Sjödin.
Det är oklart om ögonproblemen beror på att mamman svälte medan Rainha låg i magen, men enligt en veterinär kan det vara orsaken.
Ägaren försökte få Rainha såld när hon var ett år, men ingen visade intresse för den synskadade hästen. Tills hon ringde Margareta Sjödin.
– Jag sa att jag kunde åka dit och titta. Sedan var det kört, säger hon och ler.
Margareta Sjödin vet inte hur mycket Rainha faktiskt ser.
– Hon ser ju lite, för jag kan löshoppa henne. Hon ser bommar, men i och med hon sakar ögonlinser så har hon svårt att se saker på nära håll. Ärren på näthinnan gör också att hon inte har fullgod synskärpa och att hon har konstant inflammation i ögonen.
Har hon ont av det?
– Man kan se att hon har ont ibland. Då fäller hon ögonfransarna neråt, och då medicinerar jag med ögondroppar för att inflammationen i ögonen ska minska. Hon undersöks en till två gånger per år då man bland annat mäter trycket för att se hur stor inflammation hon har.
Hur funkar det att rida en synskadad häst?
– Med tanke på att hon inte är reaktiv så gör det inget. Vi litar på varandra.
Drömmen är att hon en dag ska kunna rida VM i Working Equitation tillsammans med Rainha. WE är en gren där hästens lydnad, smidighet och samspel med ryttaren sätts på prov. Ekipaget ska klara av praktiska utmaningar som att öppna grindar, korsa broar och rida i slalom och tävlingarna består av tre moment: dressyr, teknik och speed.
Då tävlar Margareta Sjödin med Rainha i samma klass som de som inte är pararyttare.
– Det gör jag ju i vanliga fall också när jag rider dressyr, för det finns inte så många paratävlingar.
Under de paratävlingar hon har ställt upp i har hon tävlat i samma klass som Lena Malmström som tog VM-guld i paradressyr i somras.
– Vi håller inte riktigt samma klass. Jag kommer ju med min ardenner och min irish cob, säger hon och skrattar.
Lena Malmströms topphäst Fabulous Fidelie är ett svenskt halvblod och stor och ståtlig. Margareta Sjödins hästar är mindre, kraftigare och är inte framavlade för tävling.
– Jag är glad att jag tagit mig upp till den nivån, men det är ju inte så att jag kan ta en plats i landslaget. Men jag är glad att jag klarar att rida upp mina hästar till den nivån, så det känns bra.
Om några år är det kanske Rainhas tur att, mot alla odds, få vara med på SM i paradressyr.
– Hon har väldigt bra förutsättningar, men nu är hon ju bara fem år. Jag rider henne inte speciellt hårt och kommer aldrig jäkta med henne. Det viktigaste för mig är att ha mina hästar och få gosa och mysa med dem. De betyder allt för mig, säger Margareta Sjödin.