Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Chockvågorna efter Vladimir Putins energikrig mot Europa har knappt lagt sig och redan står vi inför nästa smäll. USA:s och Israels attack mot Iran drar ner byxorna på EU:s energipolitik – och avslöjar hur unionens fossila sårbarheter i allra högsta grad finns kvar, trots alla åtgärder efter energikrisen för fyra år sedan.
Då var det Putins energikrig mot Europa i samband med den fullskaliga invasionen av Ukraina som fick energipriserna att skena. Människor hade inte råd att värma upp sina hus eller ta bilen till jobbet.
Reaktionen från EU:s medlemsländer var förståelig: att kraftigt öka energisubventionerna. Från 2021 till 2022 mer än dubblerades de och nådde 136 miljarder euro. Sverige gick längre än flera andra länder, med både kraftfulla elstöd och sänkning av klimatkrav och skatt på bränslen ner till EU:s lägstanivå.
EU:s ekonomi är oerhört beroende av andra länders fossila energi
Subventionerna minskade pressen på Europas ekonomi på kort sikt, men de behandlade enbart symptomen och inte sjukdomen; att EU:s ekonomi är oerhört beroende av andra länders fossila energi. Nu börjar den sårbarheten växa till en geopolitisk mardröm.
Bryssel är inte omedvetet om problemet. Efter Rysslands invasion antogs nya lagar i expressfart för att accelerera satsningen på förnybar energi och energieffektivisering, just med målet att öka unionens energioberoende. Samtidigt fasades den ryska gasen ut. Den är långt ifrån borta, men den har minskat med 75 procent sedan 2021. Även den ryska oljan har minskat dramatiskt i EU.
Problemet? Accelerationen inom förnybart har inte matchats av en lika snabb utfasning av det fossila. Kolet har minskat snabbt, men gas har beskrivits som ett övergångsbränsle på vägen mot det fossilfria – och nu ser vi konsekvenserna av den strategin.
Unionens import av fossilgas har bara minskat marginellt. Men gasen flödar inte längre in i EU via ryska ledningar, utan kommer i stället i betydligt dyrare flytande form – så kallad LNG – lastad på båtar. USA har blivit den nya dominerande LNG-leverantören, men även Qatar är en viktig leverantör och står för runt 4 procent av EU:s import av fossilgas. All Qatars gas passerar genom Hormuzsundet förbi Iran.
Nu har det iranska revolutionsgardet meddelat att Hormuzsundet är stängt och hotar att sätta eld på alla fartyg som försöker passera. Qatars produktion av LNG har stoppats.
I EU skenar gaspriserna med 45 procent. Amerikanska LNG-producenter gräver guld – och europeiska elkonsumenter och industrier kommer att ta smällen. EU:s energipolitiska strategi faller sönder inför våra ögon.
Oljeprischocken är än så länge inte lika kraftig, men även där är Europa oerhört importberoende. EU:s importberoende av olja är långt över 90 procent.
I ett normalt världsläge är det problematiskt. Så som geopolitiken utvecklas nu är det en potentiell katastrof.
Så hur reagerar Europa den här gången? Gissningsvis med nya krav på fossila subventioner. I Storbritannien är det redan verklighet – på måndagen höjdes krav från oppositionen på att frysa skattuppräkningen på fossila bränslen. Räkna med fler liknande utspel, säkerligen även i valrörelsens Sverige, om el- och bränslepriser sticker iväg som en konsekvens av Irankriget.
Den här gången kommer den fossila energichocken dessutom mitt under en pågående kampanj för att bromsa EU:s energiomställning. Tyskland – unionens största gaskonsument – har precis stoppat ett statligt program för värmepumpar som syftade till att ersätta gaseldade värmepannor i tyskarnas bostäder. Det är ett av många exempel på hur EU:s satsning på förnybar energi efter Ukrainakrigets utbrott inte blivit vad den var tänkt. Från flera länder kommer nu också krav på att luckra upp EU:s utsläppshandelsystem, det kanske viktigaste verktyget för att minska industrins fossilberoende.
Än en gång lär vi behandla symptomen i stället för sjukdomen. Men som bland andra tankesmedjan Bruegel konstaterar, om något borde Irankriget få Europa att accelerera energiomställningen – inte bromsa den.
Läs mer:
Experter: riskerna för oljemarknaderna underskattas
Detta har hänt i konflikten USA–Iran
Hjärnan bakom EU:s klimatpolitik: ”Vi riskerar att bli vasallstater”
