Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den amerikanska huvudstaden är täckt av snö. Över tiotusen flyg har ställts in, rapporterar CNBC. ”Whatever happened to global warming?”, skriver USA:s president Donald Trump på sin plattform Truth Social.
Även i Sverige har högerpopulister pekat på hur snötäckt Sverige är som ett påstått motbevis mot den globala uppvärmningen.
Samtidigt rapporteras om hur världen befinner sig i en historiskt kokhet period. 2025 var det tredje varmaste året som har uppmätts. De elva senaste åren är de elva varmaste som uppmätts.
Hur går det egentligen ihop?
Paradoxalt nog kan kylan vi upplever nu orsakas av den globala uppvärmningen – och ett oroväckande fenomen ovanför nordpolen.
EU:s klimattjänst Copernicus pekar på just det fenomenet när organisationen sammanfattar januarivädret 2026. En ”slingrande polär jetström spred iskall luft över Europa och Nordamerika”, skriver organisationen i ett pressmeddelande.
Jetströmmen är ett band med vindar högt upp ovanför Arktis som i normala fall rör sig hyfsat cirkulärt runt nordpolen och fungerar som en barriär som låser fast den kalla arktiska luften i norr.
Motorn som driver vindarna är den stora temperaturskillnaden mellan Arktis och tropikerna. Men Arktis värms just nu upp oerhört snabbt. Isen, som tidigare reflekterade bort solens strålar, smälter i ett rasande tempo. Temperaturskillnaden minskar.
Det verkar få jetströmmen att tappa i tempo, splittras och röra sig långt söderut i stora så kallade Rossbyvågor (uppkallade efter den svensk-amerikanska meteorologen Carl-Gustaf Rossby).
Plötsligt kan den iskalla arktiska luften strömma ner över kontinenterna. Rossbyvågorna kan dessutom få vädersystem att låsas fast över samma plats över en längre tid. Just det verkar ha inträffat nu. Resultatet: Europa upplevde sin kallaste januarimånad sedan 2010, enligt Copernicus.
Detta oroväckande beteende hos jetströmmen har kopplats till en rad allvarliga väderhändelser de senaste åren, som extremhettan i norra Europa sommaren 2018, de katastrofala översvämningarna i Tyskland sommaren 2021 och extremkylan i Texas som slog ut delstatens elsystem. När klimatforskaren Shuang-ye Wu för tidskriften Space nyligen sammanfattade extremvädret under 2025, konstaterade hon att de hade ”jetströmmens fingeravtryck överallt”.
Det ska påpekas att den globala uppvärmningens effekt på jetströmmen är omdebatterad – exakt hur jetströmmen kommer att förändras är oklart. Men att det får en effekt råder det i princip enighet om.
Men jetströmmen är inte hela förklaringen till att januari i år känns så kall. En annan viktig faktor är vårt korta minne.
Januari i år var tveklöst kall om man jämför med de senaste åren. Men om man blickar längre bak blir bilden en helt annan. I SMHI:s data visar sig årets kyla vara ingenting mot många av de januarimånader som föregick den globala uppvärmningen.
Inom klimatforskningen pratar man om ”shifting baselines”, alltså att vi har vant oss vid det extrema. Vi lurar helt enkelt oss själva när vi kallar årets januari för kall – och nyhetsmediernas snedvridna verklighetsbild hjälper oss på traven. Vi ser kylan i Europa och blir överösta av rapporter om hur kallt det är i USA.
Men, som Copernicus påpekar, har andra delar av jorden varit extremt varma. I Australien, Argentina och Chile har katastrofala bränder härjat under januari, något som knappt har synts i nyheterna. Ur ett globalt perspektiv var januari i år 1,47 grader varmare än före industrialiseringen.
Vi i Sverige kanske fryser. Men jorden svettas.
Läs mer: Januari en av de kallaste månaderna på decennier på vissa håll
