För ungefär ett år sedan råkade jag hamna bredvid en person som har nära kontakt med George W Bush. Det var januari, Donald Trump hade vunnit det amerikanska valet och världen inväntade hans andra period. Jag passade såklart på att fråga: var den tidigare presidenten oroad över Trumps planer?
Frågan togs emot med synbar irritation – George W Bush har hållit låg profil de senaste åren. Men jag fick åtminstone ett svar. Det löd så här: ”W anser att vi ska lita på institutionerna”.
Underförstått: USA bygger på maktdelning och rättsstatens principer. Ingen står över konstitutionen.
Jag påmindes om det där uttalandet när Donald Trumps nära rådgivare Stephen Miller i veckan medverkade i CNN. Intervjun handlade om utrikespolitik, men kom att sammanfatta Trumpadministrationens syn på maktutövning.
Förutom att Miller slog fast att Grönland borde tillhöra USA, samtidigt som han underkände Danmarks territoriella anspråk, hade han följande att säga om mellanstatliga relationer: ”Ni kan prata hur mycket ni vill om internationella artigheter (”niceties”) och allt annat. Men vi lever i en värld – i den verkliga världen – som styrs av styrka, våld och makt.”
Det är så man styr ett verkligt land med våld och makt, för att tala Stephen Millers språk
Eftersom samme Miller ger råd om inrikes säkerhet och invandring, vet vi att han inte heller är särskilt intresserad av ”artigheter” på hemmaplan. De maskerade stormtrupper som dragit fram i några av USA:s största städer på sistone, agerar som om de står över lagen. De tycks kunna ta vem som helst när som helst på gatan, i den påstådda kampen mot olagliga migranter. I Minneapolis sköts en amerikansk trebarnsmamma kallblodigt i sin bil av en ICE-agent – hon blev omedelbart och utan grund stämplad av Trumpadministrationen som en ”inhemsk terrorist”.
Det är så man styr ett verkligt land med våld och makt, för att tala Stephen Millers språk. I Trumps USA håller man inte längre på med ”niceties” (översatt till normalt språk: rättsstatliga principer).
Medan George W Bush försökte lugna oss – och kanske sig själv – med att institutioner är viktigare än individer, hade Trump ett annat budskap när han i veckan intervjuades av New York Times. Han menar att det enda som begränsar honom globalt är hans eget omdöme och moraliska kompass – inte internationella lagar eller normer.
Det är förmodligen därför presidenten inte ens försöker göra gällande att interventionen i Venezuela är laglig. Han har varken sökt stöd från allierade eller från sin egen folkvalda kongress. Och det står helt klart att han inte eftersträvar demokrati. Fredspristagaren María Corina Machado är ointressant för Trump. Framför allt hade hon fräckheten att ta emot Nobelpriset. Eller som USA:s president formulerade saken på Truth Social: ”the Noble (sic!) peace prize”; det ädla fredspriset, som ”Norge, en Natomedlem, dumt nog inte gav till mig”.
Megalomanin går hand i hand med demokratiföraktet och idén om att mest våldskapital ger mest rätt. Beträffande Venezuela talar Trump öppet om sitt intresse för de massiva oljetillgångarna, som om imperialism inte var något generande.
I hans värld gör naturresurser ett land välmående – inte äganderätt, frihandel och ett demokratiskt politiskt system.
2026 har startat med ett brak, och för alla i Europa som önsketänker om Trumps USA är det dags att vara superrealistisk.
Det går inte längre att känna förtroende för vår formella beskyddare USA
När chefen för den svenska försvarsstaben, Carl-Johan Edström, säger till DN att USA:s toppmilitärer står bakom Nato, sprider han inte bara fromma förhoppningar. Han navigerar också efter en felaktig karta.
Det är troligen sant att Nato har ett betydande stöd bland erfarna amerikanska militärer, men det är vad härskaren tycker som vi behöver förhålla oss till.
Trump och kretsen kring honom är dokumenterat skeptiska mot Nato. Om ett fientligt övertagande av Grönland leder till att militäralliansen löses upp, kan Trump mycket väl betrakta en sådan utveckling som ett slags bonus. ”2 till priset av 1”, för att citera hans tidigare nationelle säkerhetsrådgivare John Bolton.
Och de militärer som säger emot kan nu straffas. Det fick den dekorerade veteranen och rymdfararen Mark Kelly erfara i veckan. Kelly, som är demokratisk senator, deltog i en video där han uppmanade amerikanska militärer att vägra lyda order som bryter mot lagen. Försvarsminister Pete Hegseth har svarat med repression och utfärdat en formell reprimand. Han har satt igång en administrativ process som syftar till att sänka Kellys militära grad och minska hans pension.
Vad var det nu den tidigare presidenten W sa? Lita på institutionerna.
När det svenska säkerhetsetablissemanget i dag samlas till sin årliga konferens i Sälen, är förutsättningarna ovanligt tydliga.
Det går inte längre att känna förtroende för vår formella beskyddare USA. Det finns en överhängande risk att Washington försöker ta kontroll över Grönland. Den nuvarande administrationen är fientligt inställd mot EU och stödjer de krafter som vill att unionen kollapsar. Det enda som det amerikanska styret tycks respektera – i likhet med det ryska och kinesiska – är styrka.
Det nya året har inletts med utrikespolitisk dramatik och snöstorm.
För Sverige visar båda händelserna att vi snarast möjligt måste höja vår egen förmåga och beredskap, helst i tät samverkan med övriga Norden. Vädret har gett oss en mjuk generalrepetition i svensk sårbarhet. Och vi måste inse – precis som tidigare generationer – att vi en dag riskerar att stå chockartat ensamma i världen.
När det gäller EU sammanfattar den polske premiärministern Donald Tusk läget med adekvata ord: ”Ingen kommer att ta ett svagt och splittrat Europa på allvar, vare sig allierade eller fiender. Vi måste tro på vår egen styrka. Vi måste fortsätta att rusta upp. Och vi måste mer än någonsin stå enade. En för alla, alla för en. Annars är vi slut.”
