Med bara åtta månader kvar till valet är positionerna i regeringsfrågan låsta. På högersidan har Sverigedemokraterna och Liberalerna oförenliga krav. Något av partierna kommer att behöva ge sig om Tidöpartierna ska kunna bilda regering efter valdagen.
– Jag känner mig ganska trygg i att jag kommer kunna få ihop det här laget även efter nästa val, sade statsminister Ulf Kristersson nyligen.
På andra sidan är det också oklart. Vänsterpartiet kräver ministerposter men hittills har det inte kommit några sådana inviter från S-ledaren Magdalena Andersson. Dessutom är Centerpartiet genuint skeptiskt till samarbete med V.
– Socialdemokraterna kan samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna, har Magdalena Andersson sagt.
I slutändan avgör valresultatet vem som har bäst kort på handen när spelet om ministerposterna drar i gång. Om något parti inte klarar riksdagsspärren ritas dessutom hela spelplanen om. Just nu ligger Liberalerna på 2 procents väljarstöd i DN/Ipsos mätningar. Om partiet inte rycker upp sig rejält så får Ulf Kristersson (M) svårt att få ihop ett regeringsunderlag.
Teoretiskt finns otaliga alternativ för koalitioner, men i nuläget pekar allt mot att regeringsbildningen kommer att ske inom något av de två nuvarande blocken.
Så kan Magdalena Andersson lösa pusslet
Foto: DN, TT.
Dadgostar portas från Rosenbad
S har en grundläggande skepsis mot att släppa in V i en regering. Det blev knappast bättre av att Nooshi Dadgostar fällde tidigare statsminister Stefan Löfven (S) tillsammans med den borgerliga oppositionen och SD. Räkna därför med att S försöker hålla V utanför.
Talar för: Om S, C och MP försöker bilda regering tillsammans kommer det att krävas stort mod av V för att fälla den. Om frågan drivs ända till nyval riskerar V en svekdebatt om att partiet lämnar fältet fritt för högersidan.
Talar emot: V har investerat mycket prestige i att bli ett regeringsdugligt parti och även krävt ministerposter. Det är knappast ett krav som Nooshi Dadgostar lättvindigt kan backa ifrån.
En aldrig tidigare skådad kvartett
Om oppositionspartierna blir störst efter nästa val kommer flera partier att göra anspråk på ministerposter. För Magdalena Andersson väntar i så fall en halsbrytande förhandling med partier som står långt ifrån varandra i många frågor.
Talar för: Det är en styrka att ha en majoritetsregering som inte behöver förhandla med utomstående samarbetspartier. För de mindre partierna kan det också vara en fördel att kunna gömma sig bakom att det är nödvändigt att kompromissa i regeringsställning när det fattas beslut som går emot den egna övertygelsen.
Talar emot: Med så skilda utgångspunkter som partierna har riskerar en rödgrön fyrklöver att förlamas eller slitas sönder av interna motsättningar.
Beprövad rödgrön lösning
Att få ihop C och V i samma regering blir ingen enkel resa. Därför kan en S-MP-regering med stöd av C och V bli ett alternativ som alla kan enas om.
Talar för: Det kommer att bli plågsamt för både C och V att kompromissa om till exempel skattepolitiken eller företagarfrågor. Det kan vara lättare att samarbeta som stödpartier eftersom man då inte behöver stå bakom alla beslut som regeringen fattar.
Talar emot: Varken C eller V skulle vara bekväma med att överlåta viktiga sakfrågor till en regering där man själv inte ingår. Klimatpolitiken är ett sådant område där C och MP visserligen båda profilerar sig som gröna partier men där lösningarna är väsensskilda.
Anderssons hemliga dröm?
Ingen tror något annat än att S helst bildar regering alldeles själva, precis som partiet gjorde under många decennier på 1900-talet.
Talar för: Om det blir omöjligt att jämka samman övriga partier på den rödgröna sidan kan en renodlad S-regering bli alternativet som till slut ändå går att enas om. Förutsatt förstås att S lovar stora eftergifter åt varje parti.
Talar emot: Alla partier vill sitta i en regering eftersom det ger inflytande på hela politiken. Bland de mindre partierna finns det också en rädsla för att ett ensamt S i regeringsställning skulle köra över sina mindre samarbetspartier så snart chansen ges.
Så kan Ulf Kristersson lösa pusslet
Foto: DN, TT.
En logisk fortsättning
En högerkvartett i regeringsställning vore en logisk fortsättning på en process som pågått ända sedan SD kom i riksdagen. På 15 år har SD gått från perifer paria till den största spelaren i dagens Tidösamarbete. Övriga partier har redan gett Jimmie Åkesson ett avgörande inflytande. Återstår bara sista steget.
Talar för: Jimmie Åkesson formulerar sig ultimativt: efter nästa val sitter vi antingen i regeringen eller går i opposition. Han har fått ett mycket fritt förhandlingsmandat av sitt parti, som han lär använda fullt ut. Varken M eller KD har än så länge sagt nej till den här varianten och alla fyra partiernas mandat kommer troligen att krävas.
Talar emot: Liberalernas Simona Mohamsson formulerar sig också ultimativt: gärna ett nytt Tidöavtal men nej till SD-ministrar.
Har fungerat förvånansvärt smärtfritt
Tidöavtalet har visat sig mer hållbart än de inblandade själva kunde hoppas på. Sammanhållningen har stått pall för turbulens kring både SD:s ”trollfabrik” och Gazakriget. SD har fått stort inflytande även utan ministerposter. Så varför byta spår?
Talar för: Liberalerna säger att ett nytt Tidöavtal är deras enda alternativ för samarbete med SD. Även inom M och KD finns en viss bävan inför att dela regeringsmakten med SD.
Talar emot: Allt tyder på att SD även efter nästa val kommer att väga tungt, kanske tyngst, i ett nytt högersamarbete. Varför skulle Jimmie Åkesson då avstå från ministerposter?
Hur röda är Liberalernas linjer?
Ingen i den här trion har dragit upp några röda linjer mot de andra. Deras samsyn gäller inte bara sakfrågorna i Tidöavtalet. Konservativa inslag i alla tre partierna ger också ideologiska beröringspunkter.
Talar för: När talmannens tålamod börjar tryta och ett extraval rycker närmare kan pressen bli hård på Liberalerna. Då kan en halv reträtt kännas som det minst dåliga alternativet: att släppa fram en SD-regering men inte delta själva.
Talar emot: Skulle kräva att L-ledningen ännu en gång överträder röda linjer som partiet har dragit upp.
Ett strävsamt gammalt par
Den mest stabila relationen till höger. Garanterar husfrid i regeringskansliet.
Talar för: Ulf Kristersson kan bli tvungen att pröva den här utvägen om han inte lyckas lirka upp låsningen mellan SD och L. Och det förhandlingsmandat som Jimmie Åkesson fått av sitt parti kräver inte uttryckligen ministerposter. Det kan räcka med ett ”godtagbart inflytande”. Inför utsikterna om ett extraval ökar trycket också på SD att ge med sig.
Talar emot: 2026 kan vara Jimmie Åkessons chans att kröna sin politiska gärning med en ministerpost. Hur opinionen ser ut 2030 – och vem som då leder SD – är det ingen som vet.
Läs mer:
Tidöpartierna överens om samarbete – men inte om hur
Oppositionen i hemliga samtal inför valet
