När Oliver Solberg passerar mållinjen i Estland den 20 juli börjar sms:en trilla in. Först att gratulera segraren är Kenneth Eriksson – senaste svensk att vinna ett VM-rally 28 år tidigare.
I målfållan står mamma Pernilla och pappa Petter och gråter. Och hälsningarna fortsätter att komma, från förare i formel 1 och Nascar och tidigare storstjärnor i sporten.
– När de skickar att det nog är det mest imponerade de har sett nästan någonsin i rally och motorsport. Då förstår man kanske hur stort det var, säger Oliver Solberg med några månaders distans till bedriften.
Morfar Per-Inge Walfridsson var Europamästare i rallycross. Mamma Pernilla Solberg tog hem norska mästerskapet i rally och pappa Petter Solberg har en VM-titel i rally och två VM-titlar i rallycross.
Sonen Oliver provade andra sporter som barn, som tennis, fotboll och ishockey. Men att 24-åringen skulle gå i deras fotspår var ingen högoddsare.
– Mina föräldrar pushade mig aldrig men vi är världens största motorsportsfamilj. Jag tror att det är väldigt svårt att komma undan när det är allt som det pratas om på julafton.
Han beskriver en uppväxt i Värmlands skogar, där han körde fyrhjuling på den stora åkern utanför huset. Där de första tre milen på väg till skolan var grus och busschauffören också älskade rally och passade på att sladda lite ibland.
Hur han såg sin pappa tävla på högsta nivå och fick mer och mer inblick i sporten som han kom att älska.
– Det är livsstilen. Allt jag kan och allt min familj kan och då är det inte så lätt att göra någonting annat.
Föräldrarna har betytt allt, berättar Oliver. När han visade passion och en egen vilja att satsa var stöttningen hundraprocentig. Pernilla har hjälpt till med kontrakt och körde honom överallt med husbilen under crosscart-åren. Petter är den som framför allt kommit med tips om hur han ska jobba med en bil när han kör.
– De sa att jag aldrig skulle ha bra kondition, aldrig kunna springa bra och att jag skulle ha problem med lungorna…
Oliver Solberg föddes tre månader för tidigt. Han vägde endast 925 gram och låg i kuvös i två månader.
Beskedet till föräldrarna: Han blir aldrig någon idrottsman.
Profetian slog dock inte in. Tvärtom. Och även om skolan delvis var tuff – med en del mobbning – så fanns en plats där han passade in och där vännerna fanns.
– I motorsportens värld så var det enkelt. Är man liten och lätt så är det perfekt, man kan ha en fördel och köra fort. Min andra värld hjälpte mig helt klart.
Oliver Solberg nådde under 2025 två stora delmål i karriären: totalsegern i WRC2 och första segern i VM:s högsta klass.
– VM-guld är VM-guld och titeln i WRC2 är ju en dröm på vägen mot något större, säger han om lättnaden och glädjen men konstaterar också att segern i Estland var emotionellt större.
Han fick vikariera i blivande världsmästaren Sebastien Ogiers Toyota – en bil han bara hann testa i en och en halv dag. Att ställas mot flera världsmästare var förstås nervöst men allt kändes lätt hela helgen och när han direkt vann flera sträckor infann sig ett lugn och en större självsäkerhet.
– Jag tror inte att jag helt förstod vad jag faktiskt gjorde. Men jag har varit mentalt redo väldigt länge och drömt om att komma tillbaka i den situationen.
Visst fanns förväntningar utifrån, nu när stallet gett honom chansen, men inte på vinst. Den normalt höga press som Solberg sätter på sig själv var därför inte lika hög – till en början. Med resultaten kom dock tanken ”nu vill jag inte förlora, nu vill jag inte bara slänga bort allt”.
Skulle han fortsätta pusha och fajta för förstaplatsen (med risken att tappa allt) eller backa av och nöja sig med det också förträffliga att bli tvåa eller trea?
Han bestämde sig för att satsa allt.
– Alla jag pratar med tänker väldigt mycket på det, men det har jag aldrig gjort.
När Oliver Solberg var liten körde han femtio–femtio för Sverige och Norge, alltid med bägge flaggor på hjälmen.
– Men sen när man var tvungen att välja så är jag stolt svensk. Jag måste ju ge lite till Sverige för mitt namn är ju norskt, säger han och skrattar.
Från norsk media har han ändå alltid känt stor stöttning och att intresset har varit stort för honom – antagligen till stor del på grund av pappa Petter.
– Men Sverige kommer mer och mer nu. Det är kul.
Oliver Solberg körde i högsta VM-klassen med Hyundai 2021–22 men enstaka lopp bara. En tuff tid och 2023 inleddes arbetet med att bygga upp storyn om sig själv och tron på sig själv igen med målet att åter ta en plats.
Den 6 november blev drömmen sann. Toyota har gett honom ett kontrakt på heltid för 2026.
– När de ringde … jag vet ju att det har varit ett fantastiskt bra år. Jag hade inte kunnat göra så mycket mer, men man vet aldrig ändå … det finns inte många sitsar. Det blev som grädde på moset på hela året.
Att han redan i år kunde bocka av första segern gör att han känner ett lugn inför utmaningen. Han vet att han är värd platsen.
– Men det är klart, drömmen är ju att vinna några tävlingar och ha ett stabilt bra år.
Som bördig från Värmland med grus runt knuten är asfaltstävlingarna dem där han har mest att lära. I andra har han högre mål – som i tävlingen som ligger honom varmast om hjärtat, som han vunnit tre år i rad i WRC2: Svenska rallyt – med favoritunderlaget snö.
– Det är hela atmosfären med alla fans och familj och vänner så klart som kommer. Oftast betyder det mer press, men jag tycker tvärtom att det är roligare.
Vad är den största skillnaden mellan WRC2 och WRC1?
”Stor” är det korta svaret. Oliver Solberg förklarar att körningen i sig, hur bilen ska hanteras, är väldigt lik men exempelvis hästkrafterna är fler.
– Farten du kan ha i sväng och sedan acceleration… det beror på vilka förhållanden det är och vilka sträckor men det skiljer cirka en och en halv till två sekunder per kilometer. På 30 mil blir det mycket.
Förarna får själva välja nummer i rally. Inför tävlingen i Estland valde Oliver Solberg 99 – ett nummer han håller fast vid nästa år.
– Jag är inte så väldigt spirituell; jag tyckte det var ett coolt nummer bara – ett stort häftigt slam in the face-nummer.
Din flickvän Chloe Chambers har kallat sig för din turamulett, men du är alltså inte vidskeplig?
Oliver Solberg skrattar och konstaterar att han nog får berätta det för henne.
– Hon har ju varit med nu i ett och ett halvt år. Och det som jag säger till henne är att hon har gjort mig en till ny person, lugnare och mer självsäker. Hon har gett en annan glädje i livet. Jag har hittat en bra balans och det tror jag har hjälpt mig mycket.
Det nya kontraktet med Toyota ger honom en förarlön – för första gången i karriären. Tidigare har han fått jobba hårt med att skaffa egna sponsorer. Det är Chloe som sköter hans sociala medier-konton – med stolthet berättar han att de varit störst inom rally de senaste två åren.
Gör dina många följare dig mer attraktiv på arbetsmarknaden?
– Toyota är en bil man säljer och jag tror att det hjälper att jag kan visa fram en annan sida, med lite mer art, lite mer design och lite mer image. Samtidigt är Toyota världens största bilföretag, men kanske nånting.
Rallyåret 2025 är till ända. Julen står för dörren. Med Chloes intåg har en ny tradition tagit plats i Olivers liv.
Paret börjar hos familjen Solberg hemma i Värmland den 24:e. Tidigt morgonen efter tar de flyget till England för att kunna fira den 25:e med Chloes familj.
– Jag tror hon fick lite av en kulturchock när hon såg hur stort vi firar; hur vi samlar hela släkten och när vi åkte ut i skogen och hämtade en gran och dekorerade var det första gången för henne.
– Man gör ju en stor grej av julafton här i Sverige medan de i hennes familj vaknar och byter julklappar och kanske har en middag men det är inte så mycket traditioner. Men det är mysigt och alltid fint att kunna fira med bägge familjer.
