Jokkmokks ”tack men nej tack” till regeringens inbjudan om samarbete om frivillig återvandring blev starten på en het debatt.
– Med farten det tog i sociala medier känns det som att folk är glada att någon lyfter medmänsklighet och humanism, sade kommunalrådet Roland Boman från partiet Framtid i Jokkmokks kommun.
– Vi behöver alla människor som vi har i vår kommun och vi behöver bli fler. Vi har alltid tagit hand om människor över tid, de är med i samhällsbygget.
Han är inte ensam i sin kritik. Flera remissinstanser menar att satsningen motverkar kompetensförsörjningen, kastar kommunala investeringar i sjön och skickar fel signaler till nyanlända.
Regeringen motiverar däremot satsningen som en frivillig möjlighet till nystart i hemlandet och klubbade i fredags igenom förslaget – i linje med det man kom överens om med SD i Tidöavtalet.
Efter nyår höjs bidraget från 10 000 till 350 000 kronor för en vuxen, eller max 600 000 kronor för ett hushåll.
Men pengar är inte den avgörande faktorn för att återvandra, visar en redovisning som Migrationsverket skickat till regeringskansliet.
Känslomässiga skäl som trygghet, tillhörighet och familjeåterförening är viktigare än ekonomiska incitament. Att kunna ångra sig och få stöd med boende och jobb väger också tyngre, enligt rapporten.
Av de tillfrågade vill majoriteten, 61 procent, stanna i Sverige. Bara 18 procent uttrycker att de kan tänka sig att återvandra till hemlandet.
Leila Pacula Nielsen, expert vid Migrationsverket, konstaterar att det krävs vägledning från första kontakt till återkomst i hemlandet för att lyckas med myndighetens uppdrag att öka den frivilliga återvandringen.
– Folk behöver känna att det finns något att komma tillbaka till och att man får stöttning i hemlandet.
Kan ni garantera en hållbar återvandring om det saknas formella åtgärder i hemlandet?
– I nuläget har vi inget uppdrag om att erbjuda sådana återintegreringsinsatser, men vi har identifierat behovet och lyft frågan till regeringskansliet.
Myndigheten pekar också på att det krävs oberoende rådgivning hos en extern part enligt dansk modell – och bättre informationsinsatser.
Hittills i år har myndighetens informationssatsning om återvandringsbidraget kostat drygt 3,5 miljoner kronor och bidragit till 111 ansökningar om återvandringsbidrag – en promille av de cirka 100 000 personer som omfattas av förordningen.
Av dessa har en enda person beviljats bidraget under 2025.
De som identifierats som mer benägna att överväga en flytt är exempelvis kvotflyktingar och personer med låg tillhörighet. För dem är det ekonomiska bidraget viktigare än för exempelvis barnfamiljer som blivit mer etablerade.
Samtidigt framgår det att flera myndigheter har utmaningar att nå ut till målgruppen. Arbetsförmedlingen tycker att det finns en målkonflikt mellan kärnuppdraget att leda individer mot arbete och samtidigt informera om frivillig återvandring, medan Migrationsverket beskriver en begränsad kontakt med målgruppen.
Och efter Jokkmokks kritik har totalt 75 kommuner officiellt tackat nej till inbjudan om dialog med regeringens samordnare i frågan.
– Det handlar i huvudsak om S-ledda kommuner som agerar grindvakter om vilken information deras medborgare ska få, i stället för att de själva ska få avgöra hur de vill göra, säger migrationsminister Johan Forssell (M) till DN.
Han tycker inte att rapporten från Migrationsverket ska tolkas som att det höjda återvandringsbidraget är en felsatsning.
– Man får se det här i ett större sammanhang med flera åtgärder som inte bara har med en ekonomisk höjning att göra, säger han.
En enda person har fått bidraget hittills i år och de flesta vill inte ens ha någon information. Vad drar du för slutsatser av det?
– Inga alls eftersom det nya återvandringsbidraget inte trätt i kraft ännu. De låga nivåerna kan snarare ses som ett tecken på varför det är nödvändigt att ändra på systemet.
Hur stor andel väntas ändra sin uppfattning på grund av höjda bidrag?
– Fler än i dag i alla fall, och jag vill också påminna om att det här bygger på frivillighet. Vi riktar oss inte till personer som lärt sig språket och kommit in i samhället, utan till de som längtar hem och inte vill bli integrerade.
















