Men på söndagen gav Benjamin Netanyahu Agmon tillbaka jobbet. Kanske hoppades premiärministern att nyheten skulle överröstas av flyglarm och bombnedslag. Motsatsen skedde: han möttes av ett uppror inom sitt parti Likud – där kritik av Netanyahu annars är tabu – och Agmon tvingades att lämna sin post på nytt.
Israeler av nordafrikansk börd är en av Netanyahus mest hängivna väljargrupper. När Zvi Agmons stötande omdömen avslöjades fördömdes de från alla håll – men inte av Netanyahu, trots att läckorna också innehöll hånfulla ord om fru Sara Netanyahu.
Netanyahu har mycket svårt att finna dugligt folk till sitt kansli. Flera nyckelfigurer har fått avgå eller avstängts efter att ha avslöjats som agenter för Qatar. Flera påtänkta kandidater har sagt nej, medvetna om att jobbet i mycket går ut på att hålla fru Netanyahu på gott humör.
Knesset-medlemmen Eli Revivo, som var den som natten till måndagen övertalade Netanyahu att en gång för alla sparka Agmon, sade till Israels radio:
– I många år har marockanska väljare stött premiärministern. För att det skall kunna fortsätta måste han agera resolut mot rasism. Det hade hjälpt om han genast tagit avstånd från Agmons skymf mot oss.
Att en Likud-politiker riktar så pass vass kritik mot sin ledare är unikt. Likud fungerar sedan länge mer som en personkult och en sekt än som ett politiskt parti.
