Rebecca Zlotowski: ”Ibland känns det som Jodie Foster pratar bättre franska än vi infödda”

– Det största mysteriet med min nya film är inte varför Jodie Foster pratar perfekt franska utan varför hon, som är så picky, sade ja till rollen i ”Ett privat liv”.

Det säger Rebecca Zlotowski på ett hotellrum i Paris – inte långt från den fashionabla mottagning där den amerikanskfödda psykoanalytikern Lilian Steiner har sin divan. Det är också där filmens huvudperson tar emot sin favoritpatient som plötsligt avlider under mystiska omständigheter.

Zlotowski uppvaktade den amerikanska stjärnan redan för femton år sedan i samband med debutfilmen ”La belle épine” (”Dear Prudence”). Då fick hon inte ens tillstymmelsen till svar. Men när hon skickade sitt senaste manus, ett sorts skruvat mordgåta med allt från psykisk ohälsa till till svåra judiska erfarenheter, blev det oväntat ett positivt resultat.

– Det jag alltid har älskat med Jodie Foster är att hon skapar ett slags språk, eller snarare en text, med sina roller. Varje ny film är ett ord och när hon kommer till slutet av sin karriär kommer man förstå vad hon har velat säga, säger regissören som är klädd i mjuk, lysande röd lammullströja.

– Att Foster ville vara med här tror jag dels att det handlade om att hon ville utmana sig själv och spela komedi, dels att hon kanske kände att hon behövde en en slags kulturell exil.

Zlotowski har tidigare gjort filmer som ”Planetarium” med Natalie Portman och Lily-Rose Depp, men hade sin första riktiga biosuccé med det ömsint självbiografiska relationsdramat ”Andra människors barn” (2022) som utgick från hennes egna erfarenheter av att vara barnlängtande bonusmamma.

Sedan dess har Zlotowski, sent om sider, själv fått barn. Moderskap och föräldrarelationer löper som en röd tråd även i den nya filmen ”Ett privat liv” som hon skrivit tillsammans med sin bästa väninna, den bästsäljande författaren Anne Berest (”Vykortet”).

Filmen är också ett exempel på den klassiska och livaktiga amerikansk-franska länken mellan Hollywood och Paris, som utforskats i många filmer tidigare. Det finns få saker som fransmän älskar lika mycket som Hollywoodcelebriteter som pratar bra franska, allt från Oliver Stone till Bradley Cooper och Timothée Chalamet.

Jodie Foster, som gick en fransk skola i Los Angeles, gjorde sin första resa över Atlanten redan som 14-åring då hon spelade en liten roll i ”Min vilda syster” (Moi, fleur bleue”) och har även synts i filmer av Claude Chabrol och Jean-Pierre Jeunet. Men ”Ett privat liv” är hennes första franskspråkiga huvudroll. Rebecka Zlotowski tycker att stjärnans franska nästan är oroväckande bra.

– Det där med hennes språkkänsla är så speciellt, eftersom hon aldrig har bott här. Ibland känns det som hon pratar bättre än vi infödda. Men som jag har förstått det så ser hon på franskan nästan som sitt modersmål, eftersom det var det språk hennes mor drömde om att kunna tala men själv aldrig lärde sig, berättar Zlotowski.

Hon menar att det var extra spännande att skapa en roll för Jodie Foster där hon var en del av ett, om än frånskilt, par (den stora franska stjärnan Daniel Auteuil gör rollen som ex-maken)

– Håll med om att man i princip alltid har sett henne som singel, utbrister Zlotowski nöjt och berättar att hon snott den franska titeln ”Vie privée (”Privatliv”) från Louis Malles 60-talsfilm med Brigitte Bardot och Marcello Mastroianni.

– Det gladde mig verkligen att det sprakar om Foster och Auteuil i min film och att man tror på att deras återuppflammande passion!

Både psykoanalys och hypnos – med fokus på att utforska tidigare liv – är starka krafter i filmens dramaturgi. Liksom humorn.

– Komedispåret kommer från mig. Jag behövde göra något roligt för att ljusa upp de här mörka tiderna vi lever i, men mycket annat kommer från Anne. Hon tror på allt möjligt konstigt… Jag är intresserad av det anakronistiska i psykoanalysen som metod, och hur pendeln i dag slår tillbaka från quick fix-terapier till längre behandlingar. Men för mig personligen är David Lynch den enda psykoanalytiker jag behöver, ha ha.

Hon berättar att hon testade hypnos i researchsyfte, med lite oväntade resultat.

– Jag blev plötsligt väldigt varm, och kände absolut en stark känsla, nästan som en orgasm, och ja, jag fick en del märkliga bilder i huvudet, färger och stämningar som jag kunde använda mig av i filmen. Men på det stora hela är jag usel på allt sånt här. Jag håller mig till mystiken i filmkonsten.

Vid sidan av den amerikanska stjärnan och Daniel Auteuil finns det flera stora franska skådespelare på rollistan. Virginie Efira, som gjorde huvudrollen i ”Andra människors barn”, spelar patienten som dör och Mathieu Amalric hennes skumma make.

– Min strategi är att alltid försöka få med så kända namn som möjligt. Film handlar så mycket om makt och positioner. Jag njuter av känslan att känna mig utvald av skådespelarna. Det ger mig energi att själv sedan ta kommandot över inspelningen och fullfölja min egen vision. Men det är också ett sätt att skriva in sig i filmhistorien utan att vinna priser i Cannes eller på Oscarsgalan. Hur det än blir, så kommer jag i alla fall alltid att finnas i Jodie Fosters filmografi.

Läs mer om film och tv i DN.