Tidöpartierna går in i valrörelsens slutspurt med ett monumentalt underläge. Enligt DN/Ipsos junimätning samlar oppositionspartierna 54 procent av väljarstödet, mot 44 för regeringssidan. Avståndet var ännu större i SCB:s stora mätning i maj.
– Ingen valrörelse är helt lik de tidigare, men i nuläget pekar det mesta mot regeringsskifte, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos.
Under Almedalsveckan gjorde enskilda Tidöpartier braskande utspel i mångmiljardklassen, för att försöka vända väljarströmmarna. KD:s Ebba Busch lovade en stor höjning av barnbidraget och Simona Mohamsson (L) ville halvera den statliga inkomstskatten. Återstår att se om det har haft effekt på opinionen.
Även om opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk är ingenting avgjort förrän väljarna sagt sitt vid valurnorna den 13 september. Kan en vändning ändå ske? Historien är inget facit för framtiden, däremot kan den sätta nuläget i perspektiv. DN har därför tillsammans med Ipsos analyserat data från tidigare valår.
– Vi ägnar oss inte åt att förutse framtiden, men ska Tidöpartierna få regera en mandatperiod till så måste de med råge överträffa vad som skett de senaste valrörelserna, säger Nicklas Källebring.
Datanalysen fokuserar på förändringarna mellan DN/Ipsos junimätning och valdagen. Bilden är tydlig: i genomsnitt har förskjutningarna i opinionen varit små under de senaste valrörelsernas slutskede, även om det finns enskilda undantag.
Ser man till de tre senaste valen så har förändringarna i de enskilda partiernas väljarstöd i snitt legat mellan –2,0 procentenheter (Vänsterpartiet) och +1,4 (Kristdemokraterna). Inkluderar man de fem senaste valen så har de genomsittliga förändringarna i opinionen varit ännu mindre. Ser man till enskilda val så är det största tappet -4,4 (MP 2014). Största uppgången är +4,2 (S 2018).
Vad betyder de här siffrorna på blocknivå? Om Tidöpartierna skulle slutspurta i nivå med snittet för de tre senaste valen skulle deras väljarstöd öka till ungefär 46 procent, vilket inte räcker för en valseger. Samma tankeexperiment ger oppositionspartierna cirka 52 procent.
Denna kalkyl döljer dock högersidans allvarligaste problem: Liberalernas nuvarande väljarstöd ger inga riksdagsmandat alls. Partiet fick 1 procent avrundat nedåt i DN/Ipsos junimätning och de historiska meriterna ger inget skäl till optimism. I de senaste valen har L i snitt backat drygt en halv procentenhet. Om årets valspurt får samma utfall kan partiets väljarstöd mätas i enbart tiondelar.
– Lyckas man inte bättre än snittet kommer Liberalerna att vara närmast utraderade. Givet läget och den historiska trenden ser det väldigt mörkt ut för partiet. Men tidigare val visar att det går att förändra läget på kort tid om man presenterar förslag som får genomslag och fäste i opinionen, säger Nicklas Källebring.
Han syftar på ett par valframgångar längre tillbaks i tiden som Liberalerna kan hämta inspiration ifrån. Mest omtalad är dåvarande partiledaren Lars Leijonborgs triumf i valet 2002, med ett lyft från 6 procent i juni till 13 i valet. Det skedde dock till största delen på Moderaternas bekostnad, vilket i dagens läge inte skulle förändra styrkeförhållandena mellan regeringsalternativen.
Sverigedemokraternas växande väljarstöd lade grunden för Tidöpartiernas maktinnehav, men det är inte självklart att den tillväxtkurvan fortsättningsvis pekar uppåt. SD har inte några lysande meriter som valspurtare, visar DN/Ipsos data: +0,5 procentenheter de senaste valen. Partiets väljarstöd har snarare växt sakta men säkert mellan valen.
I alla fall fram till 2022.
Den här mandatperioden, när partiet för första gången har varit en del av regeringsunderlaget, har SD i stället legat ganska still i nivå med sitt valresultat.
– SD riskerar att gå mot sitt första riksdagsval där man lyckas sämre än i det föregående, säger Nicklas Källebring.
DN/Ipsos data visar att det samlade stödet för de nuvarande oppositionspartierna inte har någon historia av att rasa i slutspurten, i alla fall inte i de senaste valen. Sämst facit har V, men det handlar delvis om stödröster som gått till MP.
Socialdemokraterna har redan sjunkit från de höga nivåer som partiet hade tidigare i mandatperioden. De senaste fyra valen har partiet hamnat runt 30 procent och ungefär där låg väljarstödet också i juni i år.
Fakta.Starka valspurter
Den borgerliga alliansen vände ett stort underläge till seger i valet 2010. Vändningen kom i april/maj. Valrörelsen utspelade sig mot bakgrund av den internationella finanskrisen, och det stora förtroendet för statsminister Reinfeldt och finansminister Borg, bägge M, fick betydelse. Att S misslyckades med att skapa ett trovärdigt regeringsalternativ spelade också in.
Både Miljöpartiet och Kristdemokraterna har lyckats klara spärren trots att de fortfarande legat under tre månader före valdagen. MP gjorde det 2022 och 1994, KD 2018 och 2014. Stödröster har varit avgörande för bägge partierna. Inget av dem låg dock så lågt som Liberalerna ligger nu.
Liberalerna (då Folkpartiet) gjorde en historisk spurt 2002, när deras väljarstöd ökade från 6 procent i juni till 13 på valdagen. Partiets förslag om språkkrav för medborgarskap spelade roll, men det gjorde också Moderaternas haveri i valrörelsen som utlöste väljarflykt till FP.
Fakta.Så gjordes analysen
■ Analysen utgår från DN/Ipsos väljarbarometrar som genomförs årets alla månader utom juli. Partiernas väljarstöd i juni respektive valår har jämförts med valresultatet.
■ De genomsnittliga förändringarna har beräknats både för de tre och de fem senaste valen. Hur många val som är relevanta att inkludera kan diskuteras. Fokus på de senaste valen motiveras av att det politiska landskapet, och väljarströmmarna, förändrades radikalt sedan SD kom in i riksdagen, växte till en maktfaktor och splittrade den gamla borgerliga alliansen.
■ Vanligtvis redovisar DN/Ipsos väljarstöd avrundat till heltal, för att fokus inte ska hamna på små förändringar som kan vara slumpmässiga. Nu liksom under tidigare valår övergår DN/Ipsos till redovisning av tiondelar i valrörelsens slutskede.
Läs mer:
De lila, soffliggarna och vanliga människor – det är väljarna som valgeneralerna slåss om
Ulf Kristersson om kritiken: Jag är inte arg eller irriterad
M-toppens kritik efter väljartappet: Ledningen famlar
