Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Sakprosa
Andréas Sundberg
”Fotbollsagenterna. Kidnappningen av en hel idrott”
Polaris, 346 sidor
På sidan 212 i Andréas Sundbergs enormt ambitiösa gräv ”Fotbollsagenterna” uttrycker Riksidrottsförbundets förre ordförande Björn Eriksson en självklarhet, vilken kunde vara den här bokens undertitel: ”Där det finns pengar finns det kriminalitet.”
Det är alltså fotbollens pengar och dess kriminella svans som Andréas Sundberg följer. Och i fotboll finns pengar, massor av pengar.
Vad är nytt under solen? De stora världsidrotterna har väl alltid präglats av pampvälde, korruption, skumma politiska kopplingar och eftersatt insyn? Jo, men i takt med fotbollens hyperkommersialisering har ett hänsynslöst entreprenörskap kommit att bli avgörande. Handeln med spelare. Den omtalade ”Bosmandomen”, 1995, vilken gav en spelare rätt att efter aktuellt kontrakts utgång byta klubb utan övergångssumma, satte ny press på klubbarna, som parallellt blivit alltmer multinationella investeringsobjekt, att medan tid finns antingen sälja stjärnorna eller förlänga deras kontrakt. Och då ska det förstås förhandlas. Enter: agenter. Och en hetsig budgivningsekonomi med hårda nypor.
Fotbollsagenter har funnits länge men en talande siffra är att bara under 00-talet gick de registrerade från några hundra till över 5 000. I Sverige ska det i dag finnas runt 150. Och registreringen av dessa, och kontrollen av vem som företräder vem, har minst sagt brustit.
Fram växer en värld av milt uttryckt intrikata affärsupplägg, vänskapskorruption och rivalitet, målvakter, hot, utpressning
I Andréas Sundbergs fokus står främst två sådana, från början uppenbart fina ungdomstränare i Angered. Dessa ska bli svenska representanter för den stora europeiska agenturen Universal – och fullfjädrade ekobrottslingar med gängkriminella kopplingar. Fram växer en värld av milt uttryckt intrikata affärsupplägg, vänskapskorruption och rivalitet, målvakter, hot, utpressning.
Det är oerhörda pengar inblandade och många som tidigare inte haft ett dyft med just fotboll att göra vill ha en del av kakan. Så, ja, skjutningar och sprängningar har följt. Kakans själva kärna är alltså unga talanger som inget vet, och klubbar och nationsförbund som borde vetat bättre. För att de här två agenterna, likt en del andra världen runt, haft minst sagt orent mjöl i påsen har stått klart för alla. En del spelare som med full insyn låtit sig representeras av dylika herrar borde också de undvika att titta sig i spegeln.
Just AIK:s verksamhet, visar hans bok, har så präglats av agenters inflytande att man kan undra vilka beslut de tagit själva
Kanske har många av oss sett på tvivelaktiga figurers handel med fotbollsspelare med en nationsromantisk blick. Att det är något som hör cyniska utländska storklubbar till, sådana som Manchester City, Chelsea, Paris Saint-Germain, Real Madrid, Barcelona, Juventus. Inte fina svenska föreningar som exempelvis AIK väl? Efter att ha läst Andréas Sundbergs bok är detta en omöjlig hållning. För AIK:s verksamhet, visar hans bok, har så präglats av agenters inflytande att man kan undra vilka beslut klubben tagit själva: som vilka spelare som ska köpas och säljas och vem ska som träna dem. AIK är förstås inte enda svenska exemplet, även om dessa agenter fått in inte bara en fot, utan hela benet, just där.
Andréas Sundbergs imponerande och berömvärda grävinsats tar för många omvägar – som en rad överdramatiserade reportagemiljöer – för att få bollen i mål. ”Fotbollsagenterna” är drabbande läsning som det är utan detta, och det vilket perspektiv man än väljer. Att barn som borde skyddas mot livegenskap groomas i tidiga år för att förädlas som fotbollsvaror är ett. Att fotbollen, likt mycket annan kultur, har blivit ett tillhåll för durkdrivna desperados och tycks ha övergett idén om ”rent spel” är ett annat.
”Varför smuggla narkotika om man kan komma över stora belopp på annat sätt”, är fortsättningen på Björn Erikssons citat ovan. För klubbfotbollen är, kanske mer än någon annan idrott, just kultur och att se dess utövare förvandlas till samma typ av varor som inom den fläskigaste nöjesindustrin är extra sorgligt, för extra många.
Läs fler bokrecensioner