Ebba Andersson har valt att ladda inför de tre senaste mästerskapen hemma hos sina föräldrar Per-Ola Andersson och Åsa Lundmark i Sollefteå. Det har gett henne trygghet och ett lugn – och uppenbarligen en fantastisk form. Till de sju medaljerna hon tog på VM i Planica och Trondheim kan hon nu addera fyra OS-medaljer.
– Det har gått bra de här gångerna, det måste jag säga.
Vad är det i vattnet i Sollefteå?
– Jag vet inte, men någonting är det. Någonting är det faktiskt, säger Per-Ola Andersson och skrattar.
Det är en väldigt stolt pappa som konstaterar att dottern följde deras plan för loppet till punkt och pricka.
– Men sättet hon gör det på. Hon sätter tonen.
Ebba Andersson har själv talat om att hon ville ha revansch för fallet i stafetten. Då hade Per-Ola sagt till henne att inte fega i nedförsbackarna – något hon ändå gjorde.
– Det hon gjorde vid fallet var väl inget bra, men efteråt gjorde hon ju allt rätt. Det får vi inte glömma. Hon har fått så mycket kärlek från svenska folket och stöd av dem också, och av lagmedlemmarna och ledarna så att hon kunde knyta ihop säcken.
Tror du att många unnar henne det här guldet efter vad som hände?
– Jag hoppas det.
Sambon Gustaf Berglund stod längs spåret i skogen och såg aldrig målgången.
– Tårarna kommer ju bakom glasögonen när man kliver in på stadion här och ser att hennes namn står högst upp. Det är en häftig känsla att se hennes namn högst där uppe. Otroligt.
Han hann bli lite orolig när Andersson så tydligt tog kommandot i början, eftersom hon tidigare sprängt sig och blivit frånåkt.
– Samtidigt så hade hon inte varit så där aktiv i början om det inte känts bra. Så man hade väl lite på känn att det skulle gå bra, att hon hade en bra känsla. Det är klart att hon är trött mot slutet men det som skiljer henne mot många andra här är att hon håller ihop sin åkning tekniskt väldigt bra. Väldigt imponerande.
Landslagschef Anders Byström har också bara lovord till övers för dagens kvinna.
– Det är häftigt med en femmilsseger. Det är stort alltså. Hon hade bestämt sig i dag, verkligen. Det ser man direkt i första backen. Och som hon gör det sen, det är ju Johan Olsson-vibbar på det här verkligen. Val di Fiemme, jag visste det, vår femmilsby.
Det var i VM 2013 som Olsson valde att rycka tidigt och sedan soloåkte mot guldet.
– Det är fantastiskt att vi vinner fem guld. Det är surt med stafetten när man tänker att vi hade kunnat ta alla guld igen. Men vi får väl prova i Falun igen.
Läs mer:
Första OS-guldet till Ebba Andersson – i utklassningsstil
