Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Vardag, klockan är strax efter tio på förmiddagen i närbutiken. Där är sällan kö, men ibland står stamkunder kvar och pratar.
Mannen framför mig betalar kontant för tre artiklar: en halvlitersflaska Coca-cola. En påse baconchips. En halv liter Zubrowka Biala. Han går utan överflödiga ord.
Det är lätt att dra slutsatser om torftiga groggar på polsk vodka och salta snacks. Men vad vet man? Kanske skulle han spara varorna till helgen, ge dem på skämt till en gammal polare han inte träffat sedan de var unga men råkat stöta ihop med på gatan – herregud så längesen det var! – och de har börjat prata minnen och innan de måste skiljas åt för att en av dem plötsligt fick bråttom till en läkartid, krämporna blir ju fler med åren, så har de bestämt att äntligen ses lite mer på riktigt.
Och kanske vill mannen framför mig i kön inför den träffen köpa vad de brukade festa på som unga. För gammal vänskaps skull och halvt på skämt, de hade aldrig råd med den bättre myskgräsvodkan, tog alltid standardflaskan. All tid som gått, kanske de säger till varandra, minst ett par revolutioner och ett krigsutbrott senare.
Ja, jävla krig –
Det är lätt att dra slutsatser om torftiga groggar på polsk vodka. Men vad vet man?
Det är bara med blicken högt mot fasaderna som man kan se bortglömda takbarer och missilers spår. Undra vad som dracks och vem som bodde.
Och ibland när blicken faller på någon som reser ensam i kollektivtrafiken och ser så där sur ut, som en butter portvakt eller envis ekonomichef kan man tänka att det kanske är en lärare som med finurlig humor och pedagogisk talang öppnar periodiska systemets skrymslen för alla klassers fjortonåringar och som fått skolans eget pris flera år i rad – eller en som var den allra första i sin sketna inskränkta småstad att komma ut och visade ett i trakten tidigare okänt mod, men som efter några tuffa år ändå drog vidare till en större civilisation.
Och den som spränger hastighetsgränsen måste inte vara en komplett idiot utan på väg till BB, för det verkar som om tjejen med tätare mellanrum har obeskrivligt ont och han svettas kolossalt vid blotta tanken att förlösa sin sambo, det är första barnet och han kommer garanterat att svimma, han som inte ens klarar av blod och alltid har skämts för det. Men med gasen i botten kanske de hinner, hur vet man förresten hur lång tid man har på sig?
Läs fler kåserier, till exempel Sanna om alla olika damer som måste passeras innan man släpps in i poolen.
