Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Genom att låta Ryssland leverera sin olja ger USA en present till Putin. Den amerikanska finansministern Scott Bessent betonar visserligen att sanktionslättnaderna ”förhoppningsvis” är tillfälliga och inte ger Ryssland några större inkomster: Det handlar om att landet under en månad tillåts leverera olja som redan finns på tankfartyg till havs.
Men signalerna från Washington är tydliga: Straffåtgärderna mot Ryssland för aggressionen i Ukraina går att kompromissa med.
Syftet med att låta den ryska oljan nå hamn är att öka tillgången på olja på världsmarknaden, det handlar enligt USA om hundratals miljoner fat rysk råolja.
Oljeflödet har minskat drastiskt till följd av USA:s och Israels attack på Iran och Irans blockering av Hormuzsundet, där en stor del av transporterna av olja normalt passerar.
Beskedet från Vita huset kommer kort efter att USA i förra veckan öppnade för Indien att på liknande vis ta emot leveranser av rysk olja som låg på fartyg.
Det går stick i stäv med USA:s tidigare ekonomiska politik gentemot Ryssland, och som sedan invasionskrigets start 2022 gradvis har skärpts. Den har kommit att innefatta bland annat ett pristak på rysk energi, allt hårdare åtgärder mot den ryska skuggflottan och tullar på länder som köper rysk olja (där Indien varit ett exempel).
För Ryssland innebär uppluckringen en utmärkt möjlighet att marknadsföra sig som nyckelspelare på den globala energimarknaden, ett tillfälle man inte heller varit sen att utnyttja. Och oavsett hur stora extrainkomsterna blir beräknas Ryssland redan ha tjänat runt 65 miljarder kronor sedan kriget i Mellanöstern fick efterfrågan och oljepriserna att skena.
Beskedet om USA:s sanktionslättnader kommer efter flera kontakter på högsta nivå. Presidenterna Trump och Putin talade i måndags, ett timslångt samtal på Trumps initiativ. Två dagar senare var det ryska sändebudet Kirill Dmitrijev i Florida för att träffa sina amerikanska kolleger. Fokus för de diskussionerna var ”ekonomi”, det vill säga sanktioner.
Att de färska oljepengarna går rakt in i Putins krigskassa och därmed direkt försämrar läget för Ukraina, vet man förstås i Vita huset. Ändå är uppmjukningen gentemot Ryssland knappast överraskande – och man ska inte bli förvånad om det kommer mer av samma slag. Det har Scott Bessent redan antytt.
Vita huset vet att oljepengarna går rakt in i Putins krigskassa och försämrar läget för Ukraina.
Trumps syn på Putin skiljer sig från hans uppfattning om andra diktatorer, som Nicolás Maduro i Venezuela, eller ayatolla Khamenei i Iran. Vad Trumps respekt för den ryske regimledaren i grunden bottnar i – pengar, politik eller psykologi? – ska kanske vara osagt. Men för Trump spelar Rysslands envetna krig i Ukraina även av andra skäl en marginell roll i jämförelse med det eskalerande kriget i Mellanöstern – som USA och Israel startade genom sitt anfall av Iran.
Konsekvenserna för det har Vita huset medansvar för, och om de höga oljepriserna består ökar snart även konsumenternas, det vill säga väljarnas, stress över stigande levnadskostnader. Det pressar också Trumpadministrationen.
Den ekvationen har ingen god lösning för Ukraina.
Läs mer:
Explosiv efterfrågan på ukrainsk drönarexpertis
