Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nu är det dags igen. Julpyntet som legat nedpackat i källare eller på vind ska vädras. Handeln tjuvstartade förstås redan för en månad sedan med upplysta shoppinggator och glittrande butiker. En vän ägnar åtskilliga dygn åt julpyntet och brassar på med hela repertoaren: från krubba med Jesusbarnet och renar till tomtar och snö. Själv stannar jag vid en adventsstjärna i mörkgrön papp som pliktskyldigt hängs upp i köksfönstret och brukar bli kvar långt in i februari. Ambitionsnivåerna skiljer sig.
Dagens moderna jultraditioner utvecklades väsentligen under 1800-talet i Tyskland, England och USA. Då hade granar redan synts till i tyska städer och sedan flyttat inomhus för att smyckas med äpplen, nötter och godis. Glasblåsare i Lauscha i Thüringen tillverkade även föremål att hänga i granen och snart utvecklades den tyska staden till en världsledande plats för julprydnader i glas. Kulor exporterades till stora delar av Europa och USA där ambitionerna eskalerade ytterligare.
Bara några år efter att Thomas Edison uppfann glödlampan utvecklade en av hans kollegor elektrisk julgransbelysning för att göra reklam för den nya teknikens möjligheter. Men det dröjde några decennier innan slingorna ersatte levande ljus i granen. Den elektriska adventsljusstaken är däremot en svensk innovation från 1934. Oskar Andersson, en medarbetare på Philips i Göteborg, fick idén att fästa kasserad julgransbelysning på en träljusstake. Modellen kom så småningom i massproduktion och är nu närmast obligatorisk i svenska hem och på skolor och arbetsplatser. Att uppfinningen nyligen föreslogs ingå i kulturkanon vittnar om dess status i den svenska jultraditionen.
Pynt säljer inte bara varor, pynt är en var
För kommersen är julen rena julafton. Pynt används för att stimulera försäljningen och så länge varor säljs över disk är skyltfönstren den viktigaste platsen för juldekorationerna. När självbetjäningen slog igenom i mitten av 1900-talet blev butiksfönstren mindre intressanta. Men pyntet försvann inte. Det förflyttade sig in i affärerna och varuhusen, ut på gator och torg för att skapa stämning, förväntan och köplust. Och pynt säljer inte bara varor. Pynt är en vara.
Traditioner och ceremonier genererar utsmyckning och numera är det långt mer än julen som ska dekoreras. Tänk bara på alla pumpor, spindlar och spöken som säljs till halloween. På midsommar gäller bordsdekorationer i form av blomster och svenska flaggor. Och med led-tekniken, som slog igenom brett på 1990-talet, lyftes julpyntet till en helt ny nivå. Slingorna lyser starkare och längre, används både inne och ute och kan formas nästan hur som helst. Balkongräcken kläs, hela fasader täcks av mångfärgade ljus och trädgårdar dekoreras med illuminerade figurer. Pynt på full volym.
Allt är dock knappast som förr, utan på senare år finns en tendens att tona ner det juliga i pyntet. I år handlar NK:s alltid lika uppmärksammade julskyltning om Pippi Långstrump. Evenemanget görs i samarbete med Astrid Lindgren Aktiebolag som firar att det var 80 år sedan den första boken om världens starkaste tjej gavs ut. Mer Herr Nilsson och Lilla Gubben än tomtar och halmbockar alltså. Ikea tycks vara inne på samma spår: formgivaren Gustaf Westman förklarade nyligen i en intervju att han ”medvetet designat bort det juliga” i sin kollektion för möbelkedjan med motiveringen att unga generationer inte har plats för julpynt längre. De bor trångt och flyttar runt i andrahand.
Westmans tallrikar och fat i babyrosa och ljusblått ingår däremot i Ikeas återkommande kollektion som kallas ”Vinterfint” (inte ”Julfint”). Och på det stora möbelföretaget menar man att ”Högtider förknippas ofta med etablerade traditioner och vi var nyfikna på att utforska ett mer lekfullt och inkluderande sätt att fira.”
Ambitionen att skala bort det juliga påminner om SSAB som förra året bad de anställda säga ”god helg” i stället för ”god jul”
Ambitionen att skala bort det juliga påminner om SSAB som inför julen förra året bad sina anställda att säga ”god helg” i stället för ”god jul”. Hr-avdelningen ville säkerställa mångfald och se till att ”alla känner sig inkluderade och respekterade”. Uppmaningen gav eldunderstöd på kulturkrigets slagfält, och de som värnade svenska jultraditioner kände sig överkörda.
Men att Westman och Ikea vill dämpa julestetiken handlar nog knappast om rädslan att exkludera utan snarare om kommersiella intressen. Kundkretsen är sekulär och mångkulturell och rensar man bort det juliga kan sortimentet säljas både långt före och långt efter december. Varför låsa in dekorationerna i en kulturell och tidsbegränsad högtid som jul?
Visst har det tidigare gjorts försök att lansera alternativ till julen. Mot slutet av 1960-talet avskaffades högtiden som institution: radikala grupper vände sig mot det konventionella, det borgerliga, det kommersiella. Det blev endast en krusning på ytan och julen överlevde. Med råge. Men i dag är det alltså inte progressiva krafter som kräver förändring utan marknaden som tonar ned det traditionellt juliga för att kunna sälja mer till fler.
Läs mer:
Gustaf Westman: ”Jag tycker inte heller att baguettehållaren behövs – jag är inte dum”
Per Svensson: När Sverige skulle stoppa julen
