Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vad är det egentligen som händer på landsbygden? Frågan aktualiseras den här hösten, när de svenska och norska största priserna i litteratur just har delats ut. Medan Augustpriset belönade Lina Wolffs mordlystna ”Liken vi begravde”, gick det prestigefyllda Brageprisen i Norge till mörkerfantomen Leander Djønne. Han debuterade så sent som 2022, 41 år gammal. Dessförinnan har han verkat som bildkonstnär och drivit ett småbruk med fruktproduktion i Grimo i undersköna Hardanger.
Det är dock knappast någon vykortsmässig bild av norska Vestlandet som han tecknar i sina böcker. Landskapet som turister vallfärdar till för dess häpnadsväckande skönhet, är genom hans blick dunkelt, blött, hotfullt och våldsamt. Redan i första romanen ”Oskespiralen” möter läsaren en trakt stadd i sönderfall. Bergets stenmassor är i rörelse. När som helst kan de krossa människorna som lever i dess skugga. Något som ärligt talat framstår som en rätt bra idé. Våldet har styrt deras liv i generationer. Den enda vägen ut tycks vara religionen, men den erbjuder egentligen bara en annan sorts bur.
Den dova, stadiga prosan på nynorsk i kombination med den mäktiga, grå naturen för naturligtvis tankarna till Jon Fosse. Djønne och Nobelpristagaren skildrar samma Hardanger
Djønne vet ett och annat om det sistnämnda. Han växte upp i Jehovas vittnen, en erfarenhet som präglar hans författarskap. I ”Alt et”, som nyligen tilldelades Bragenprisen, finns det andliga med som en underström, förkroppsligad och sedermera upplöst genom en äldre kvinnas möte med det allestädes närvarande våldet. Den dova, stadiga prosan på nynorsk i kombination med den mäktiga, grå naturen för naturligtvis tankarna till Jon Fosse. Djønne och Nobelpristagaren skildrar samma Hardanger.
”Liken vi begravde” och ”Alt et” följer varsitt syskonpar, som tvingas bort från sin hembygd när föräldrarna dör i bilolyckor. De nya hemmen regeras av rasande män
Men för en svensk läsare är det omöjligt att inte framför allt se parallellerna till Lina Wolffs Augustvinnare. Likheterna är så många. ”Liken vi begravde” och ”Alt et” följer var sitt syskonpar, som tvingas bort från sin hembygd när föräldrarna dör i bilolyckor. De nya hemmen regeras av rasande män. Hos Wolff slungas systern Peggy in i en glasdörr. Hos Djønne dominerar farfadern Besten, brutal och hatfylld med lust att elda upp och döda allt som kommer i hans väg.
I båda romanerna flödar den hembrända alkoholen. Pedofiler lurar i skogen, över vars trädtoppar hämndgiriga mödrars spöken svävar med blicken fäst på de levandes illgärningar. Döda människors andar bor i vilda djur. Allt som sker utanför den egna gården betraktas som degenererat. Trots att det egentligen är de själva som står för det mest degenererade.
Förr brukade man säga att det inte fanns en svensk som inte hade nära släktband till landsbygden. Vårt folk är sprunget ur skogen, markerna och sjön. Men med urbaniseringen och tidens gång har avståndet vuxit.
Vår gemensamma, kulturella erfarenhet av landsbygden sjunker undan. Kanske är det därför som den nu materialiserar sig i litteraturen som en lämplig scen för det skräckinjagande
En politisk diskurs upptagen vid städernas problem förstärker distansen. Samma sak gäller förstås i Norge. Vår gemensamma, kulturella erfarenhet av landsbygden sjunker undan. Kanske är det därför som den nu materialiserar sig i litteraturen som en lämplig scen för det skräckinjagande. Vi vet allt mindre om landsbygden. Snart tror vi att vad som helst kan hända där.
Wolff närmar sig landsbygdens potential som litterärt mörkrum med humor. Djønne är gravallvarlig när han kastar sig rakt in. Resultatet är helt sensationellt. ”Alt et” liknar inget annat i sin kompletta kapitulation inför människans våldskapital och naturens okontrollerbara drifter. Flo förlag har redan köpt de svenska rättigheterna. Många förlag i andra länder kommer att följa deras exempel. Bli inte förvånad om Leander Djønne blir Norges nästa stora, litterära export.
Läs mer:
Norge, varför är ni så bra på litteratur?
