Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det låg en död duva på vår balkong, silvergrå och blödande med krossad näbb. Antagligen efter en krock med väggen, eller hur det kunnat gå till.
Inte ett ljud hade vi hört och inget spår av blod såg vi på balkongfönstret, inte något annat heller, bara den grå döda fågeln blödande från näbben på balkonggolvet.
Som dinosaurie hade den säkert orsakat en duns i alla fall.
Har hört att alla fåglar på ett eller annat sätt är släkt med forntidens dinosaurier.
För några år sedan hade ett koltrastpar rett sig ett bo och lagt ett ägg på samma balkong. Om ägget som trastarna ruvade visat sig innehålla en senkommen dinosaurie hade vi nog tittat närmare på den. Nu ägnade vi fågelungen ett nyfiket men diskret intresse för att inte störa den och dess föräldrar. Snart hoppade den ut och flaxade runt nere på gården på fågelungars vis.
Dinosaurierna försvann lika snabbt för 66 miljoner år sedan.
Även burfåglar flyger iväg och försvinner bland höstlöven, på samma sätt som den plastiga drönare i glada färger som barnen roar sig med tills den landar i en trädkrona för att så småningom singla ner på marken.
Detta till skillnad från burfågeln som flyger iväg och aldrig fastnar i träden. Den är bara borta.
Dinosaurierna försvann lika snabbt för 66 miljoner år sedan.
De lämnade efter sig myllret av lättflygande släktingar, alltså fåglar, som sedermera lät sig välsignas av den helige Franciscus av Assisi efter att Jesus i sin Bergspredikan påpekat att de varken sådde eller skördade och ändå hölls vid liv av Vår Herre.
Att äta som en fågel är den lögnaktigaste liknelse som finns.
En fågel äter motsvarande femton eller femtio hamburgare om dagen för att hålla sig i luften och gör just sedan inget annat i luften än jagar efter ännu mera mat.
Hade dinosaurierna fått vara kvar i den storlek de lär ha haft som vardera ett dussin elefanter, så skulle det vara så lagom trevligt att myllra omkring som tvåbenta myror vid deras klofingriga fötter.
Detta och just inget annat slog mig vid åsynen av den döda duvan på balkongen.
Läs fler kåserier:
Sävermans förra – om valpåverkan genom historien.
Och förrförra – om att få en medelålders man med keps framför sig på operan.
Sanna: I stan är jag osynlig – på landet morsar alla