Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Ett nytt sätt att föra sig rytmiskt började betecknas jazz omkring 1910.
I Sverige sa musikerna ”lägga på en ”hot”. Publiken nöjde sig med att jazza.
Den 2 april 1922 dyker ordet upp i DN, i en vers av ett pennskaft på denna sida:
Hur ljuvt är det inte att jazza en vals
Och känna en shimmy-mans arm om sin hals
Förutom vals kunde man också enligt DN jazza foxtrot, turkeytrot, pigonwing, creoleshoot, pass-ma-la, lousianaship, Chicago Salute.
Revykungen Ernst Rolf angav tonen:
”Jag har blitt bekant me’en nygift fru / för fruar är ändå nåt särskilt flott / vi är inte alls nåt kuttrasju / vi är blott kamrater som jazzar smått …”
Och så här minns en tidig svensk jazzmusiker hur det var för hundra år sedan:
”Plutten kom med i Helges band. Han var bror med Smyget Redlig. Plutten var ganska kraftig, som en trumpetare ska se ut, lite mellanviktare. Stabil. Han var som Armstrong. Och Smyget var mer som Bix Beiderbecke.”
Ovannämnde Helge hette Lindberg. Han förekommer med viss självklarhet i Jan Bruérs tungt vägande bok ”Jazzen i Sverige – de första hundra åren”.
Ett utmärkt uppslagsverk, ett oumbärligt standardverk om jazzens synkoperade klangvärld som på mer eller mindre krokiga vägar lett fram till eller löpt parallellt med dagens motsvarigheter för en oftast ung publik.
Boken kryllar av namn, solister, vokalister, orkestrar, grupper – och bilder. Hundra års jazzande började med ragtime, hot music, hit music, fortsatte med swing, bebop, cool och vidare Jazz på svenska, Jazz i folkton och så vidare till vad som igår, idag och i morgon – i nya eller beprövade former – kallas jazz.
Musiker minns och berättar – USA, Paris, Nalen, från danspalats till källarkrypin, allt på sin tid dokumenterat i tidskrifter som Orkesterjournalen och Estrad, i radio av Claes Dahlgren i New York.
Spisare, snajdare, saxofonister, solister, alla bär slips i första halvan av boken. Det gjorde resten av Sverige också.
Jazzen var så påtaglig, påminns man om, att just inget annat än jazz fått plats i boken. Och varför skulle det det?
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om T-Fordens betydelse för husmanskosten.
