Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
När snöplogarna dundrar på gatan om natten tänker jag på befolkningen i Hallsberg, eller om det var någon annan järnvägsknut, där man sades sova gott om nätterna utom vid helgerna då det inte var några tåg som slamrade genom växlarna.
Ombord på tåget var det skenskarvarna som lät. William Somerset Maugham skrev spionromanen ”Ashenden” 1927, senare översatt av Nils Holmberg:
”Han sov bra i sovvagn och stördes inte av skakningarna; det var behagligt att ligga en stund och röka en cigarrett och njuta av den sköna ensamheten i den lilla kupén; det rytmiska ljudet av hjulen som rasslade över skenskarvarna var en angenäm bakgrund till ens egna reflexioner, och ilfärden genom natt och mörker kom en att känna sig som en stjärna på färd genom rymden.”
Så sant och visst. Jag minns en sen kväll mot slutet av förra seklet när jag tog ett tåg i Verona och köpslog med sovvagnskonduktören om den enda plats han hade kvar, i första klass. Någon biljett kunde jag tyvärr inte få.
Sovplatsen var belägen i en vagnsända mitt över hjulen som dunkade hela natten. På morgonen kom jag osövd till ett insnöat och iskallt München. Konduktören kom med svart pulverkaffe, en stenhård skorpa och ett snett leende; jag upptäckte att jag varit vagnens ende passagerare. Han hade bluffat och tjänat en hacka.
Från Boston till Chicago hade jag sällskap hela natten med en sovvagnskonduktör som var ett med världens alla tåg och helt såld på europeiska järnvägar. Han kunde varenda bana, varenda spårvidd och pumpade mig utan framgång på förekomsten av svenska Rc-lok i andra delar av världen.
I Indien vaknade jag en morgon i en delad sovkupé av att min medresenär, en sikh, stod och kammade sitt långa tjocka svarta hår som han sedan vek ihop och inlemmade i en turban. Att jag vaknade berodde på att han samtidigt harklade sig upprepade gånger med sådan kraft och ljudvolym att det var omöjligt att sova vidare.
Att sova i liggvagn har jag aldrig prövat men anar att det är något liknande.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om en bortglömd sångare som diktade om snöns fall.
