Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
När hörde man sist någon säga slank in på bio?
Alltså inte för att se en särskild film. Bara slinka in på bio.
Slinka, slank, slunkit. Ungefär som pinka, pank, punkit.
Slinka fanns förstås också i den gubbvärld som sedermera kallas manosfären.
Slank är mest kopplat till kroppens möjlighet att krympa, senast via läkemedel som göder Danmarks BNP. Vad göder inte Danmarks BNP?
Slunkit in på bio har man gjort i gamla romaner.
Och nu slank vi faktiskt in på bio härom dagen, slank in utan att veta vad för slags film vi skulle få se mer än att den kanske kunde vara bra.
Salongen var liten, mycket liten. Vi satt längst fram, vi och tre till, varav en kom in sedan filmen börjat, tog av sig skorna, la upp fötterna och åt sig prasslande igenom processade maträtter under resten av föreställningen.
Filmen var sevärd. Med tiden blir den säkert också minnesvärd. Minns nu mest att ”Fuck” översattes med ”Fuck” på textremsan.
”Extraordinary” översattes i sin tur utomordentligt träffande med ”Extraordinär”.
I salongen bredvid gick en svensk film som i Sverige kunde hetat ”Republikens örnar” om den inte för lanseringens skull lanserats med engelsk titel av samma innebörd.
Var tid har sina översättningar. Första advent slank vi in i kyrkan och hörde prästen predika om Jesus vid olivberget, det vill säga oljeberget som det hette på gamle kungens tid. Jesus lät där föra fram ett åsnesto med vidhängande föl, vår barndoms åsninnas fåle, som han red in i Jerusalem på.
I en annan kyrka skulle vi stämma in i ”Härlig är jorden” och läste texten i programbladet: ”Änglar de sjöngo, först för markens herdar. Skönt från själv till själv det ljöd”.
Herrens vägar är outgrundliga, så även hans autokorr.
I vår egofixerade tid passar kanske själv bättre än förfädrens mångtydigt svävande själ.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om ett minnesvärt resmål framme på resmålet.
