Vad lyssnade Selma Lagerlöf på för musik? När librettisten Maria Sundqvist fick i uppdrag att skriva en ny opera om Selma Lagerlöf, i samband med Wermland operas 50-årsjubileum, var det i den änden hon började.
– Jag ville undersöka vad hon tillskriver musiken för betydelse i sina berättelser. På många ställen finns tecken på att den betytt jättemycket. Dels är det dans- och festmusik som hon skriver om, och folkmusik och kyrkomusik, säger Maria Sundqvist på telefon från Malmö opera, där hon är konstnärlig ledare för barn- och ungfilialen Operaverkstan.
I arbetet med librettot har Maria Sundqvist särskilt tagit fasta på novellen ”Vägen mellan himmel och jord” (1915), där överste Beerencreutz (känd från Gösta Berlings saga) lovsjunger musiken.
– I den skriver hon så vackert om musikens betydelse: att den både är och inte är, att den tillhör både himmel och jord. Hon skriver att musiken är det viktigaste, och att den fungerar som både ett minne och en dröm, säger Maria Sundqvist.
Det var musiken som sammanförde Selma Lagerlöf med operans andra huvudperson: friherrinnan Henriette Coyet, på sin tid en social magnet – i bland kallad för ”Skånes drottning” – som ofta samlade kungligheter och kulturpersonligheter på fester på slottet i Torup. De två 70-åringarna stötte på varandra en kväll i Lilla salen (nuvarande Grünewaldsalen) på Konserthuset i Stockholm, och Henriette Coyet berömde Selma Lagerlöfs ”vackra, gröna” klänning.
– Den repliken blev början på en intensiv vänskap som varade resten av deras liv. De är vänner i tio år fram tills att de dör, vilket de gör inom ett år efter varandra, berättar Maria Sundqvist.
Det är inte känt vad det var för konsert väninnorna kommit till Konserthuset för att lyssna till. Men i sin opera har Maria Sundqvist utgått ifrån att det var klarinettmusik, och mer specifikt Brahms klarinettkvintett, som med sin klang väcker minnen från försäljningen av Mårbacka.
– Jag tycker att det passade Selmas tillstånd vid operans början.
I brevväxlingar kan man utläsa hur Selma Lagerlöf, som vid tiden för duons första möte var deprimerad och drabbad av svåra skrivkrämpor, tack vare den nyvunna vänskapen tar sig ur sin dvala och återfår både sin livs- och skaparlust.
Vänskapen med Henriette Coyet betraktas av vissa litteraturforskare som anledningen till att Selma Lagerlöf lyckades färdigställa Mårbackasviten. Det är också premissen för Maria Sundqvist och kompositören Mats Larsson Goethes opera. Både ”Ett barns memoarer” (1930) och ”Dagbok” (1932) utgavs under tiden för deras vänskap, och i ett brev tillskriver Selma Coyet äran för sin nyfunna ”författarraptus”. Eller flow, som man skulle kalla det i dag.
Vad var det i vänskapen som frigjorde den här kreativiteten?
– Jag tror att det var energin som Henriette hade. Hon var världsvan, snabb, humoristisk, och kunde inspirera Selma med sin breda kunskap, säger Maria Sundqvist.
Maria Sundqvist har, iförd landsarkivets bomullshandskar, sett de två kvinnornas vänskap veckla ut sig sida för sida, i brev efter brev. Det som berört henne är hur berättelsen visar på den omdanande kraften i en ny vänskap, oavsett skede i livet.
– Det var så fantastiskt att hitta den här skatten, att den fanns bevarad, säger Maria Sundqvist och fortsätter:
– Är man på en plats där man känner att livet är slut, att man inte har mer att ge, och så träffar man någon som får en att känna att: jo, det har du visst, du är inte maktlös! Det fick Selma att vända den här tyngden, och lyckas börja uttrycka sig i stället.
Selma, premiär 26/2, Wermland opera i Karlstad.
Fakta.”Selma” på Wermland opera
Av: Maria Sundqvist (librettist) och Mats Larsson Gothe (kompositör).
Medverkande: Annlouice Lögdlund som Selma Lagerlöf, Katarina Giotas som Henriette Coyet, Emil Jonason som ”spelmannen”, med flera.
Premiär: 26 februari.














