Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Diplomater och tjänstemän i EU-maskineriet vittnar om att en samsyn har vuxit fram bland EU:s 27 medlemsländer det senaste året om att man har ett Kina-problem att ta itu med.
Den kan sammanfattas så här: vi har nått vägs ände. Om Kina fortsätter dumpa sin överproduktion som dopats av statliga subventioner kommer Europas industri slås ut och kontinenten bli allt mer sårbar för politisk press.
EU:s handelsunderskott mot Kina är massivt – cirka 1 miljard euro per dag – och ökar. Det första kvartalet i år var underskottet det största någonsin.
Samtidigt dominerar Kina tillgången till sällsynta mineraler och produktionen av halvledare, och har utnyttjat sin ställning genom att införa exportrestriktioner.
En rad incidenter det senaste året har gjort det smärtsamt tydligt att flera europeiska företag är beroende av politiska beslut i Peking.
De senaste åren har EU:s linje varit att diversifiera handeln bort från både USA och Kina. Man har ingått frihandelsavtal med andra delar av världen och olika partnerskap för att få tillgång till kritiska råvaror.
Den nya samsynen i EU beror framför allt på att EU:s mäktigaste medlemsland Tyskland har svängt. Fram tills nyligen har en konfrontation med Kina varit politiskt omöjlig eftersom delar av den tyska industrin är beroende av Kina och rädda för motåtgärder.
Bakom talet om handel och underskott ligger också en mörk skugga: insikten om att kinesisk teknologi är inbäddad överallt i Europa, samtidigt som Kina är Rysslands allierade.
På detta sista EU-toppmöte före sommaruppehållet satte EU:s stats- och regeringschefer ord på sin oro – även om de officiella dokumenten bara talar om ”globala makroekonomiska utmaningar” och inte nämner Kina vid namn.
EU-ledarna uppmanar nu EU-kommissionen – som genomför unionens handelspolitik – att dels föra en dialog med Kina, dels se över om det behövs nya ”handelspolitiska instrument”.
Detta ska ses som ett varningsskott till Peking.
– Det enskilt viktigaste är att vi agerar gemensamt och sätter ned foten. 450 miljoner konsumenter kan sätta ett helt annat tryck i en konstruktiv dialog med Kina än om varje land agerar för sig, sammanfattade statsminister Ulf Kristersson.
EU-kommissionen har redan en uppsjö handelspolitiska instrument. Till exempel kan man utreda om bolag på den europeiska marknaden fått olovliga statliga subventioner. De flesta sådana utredningar gäller just kinesiska bolag.
Dessa byråkratiska nålstick kan multipliceras och sammantaget göra stor skada.
Om Kina svarar med ekonomisk utpressning kan EU ta fram sin ”bazooka”, EU:s anti-tvångsinstrument. Det är en hel arsenal av motåtgärder som EU kan ta till: tullar, indragna patent och licenser, begränsningar av investeringar, slopad tillgång till offentliga upphandlingar med mera.
Bazookan är tänkt att fungera som avskräckning och har hittills aldrig använts. Den togs fram efter att Kina pressat Litauen ekonomiskt efter en dispyt om Taiwan.
Vissa EU-länder, däribland Frankrike, Italien och Nederländerna, förespråkar nya tullar och kvoter för att skydda den inhemska europeiska industrin. Spanien är det försiktigaste landet. Men det rör sig om små skillnader.
Signalen från Midsommarmötet i Bryssel är att EU väntar med konfrontationen men visar Kina var gränsen går.
Läs mer:
Så fungerar Bryssels tyngsta vapen – bazookan
Marianne Björklund: Efter 50 år av diplomatiska relationer bråkar Kina och EU om nästan allt
