Det var tidigt 60-tal och en vanlig vardagsmorgon på den finska landsbygden. På bondgården i Ristijärvi fick en tolvårig flicka reda på att det var riktigt kallt. Igen. Men inte tillräckligt kallt.
Hon visste vad det innebar. Samma sak som varje morgon, varje vinter.
– Det fanns en regel att om det var minus 40 grader behövde man inte komma till skolan. Det var det någon gång. Det fanns också gånger när det var 35 minus och 38 och då sa föräldrarna att: ”Nej, det är inte 40”. Så det var bara att hoppa på skidorna.
Om det hade snöat åkte pappa före och spårade.
Flickan som i dag heter Riitta-Leena Karlsson och ska fylla 75 år fick åka sju kilometer till skolan och sju kilometer hem. Om det hade snöat åkte pappa före och spårade.
– Och sen på rasterna i skolan så åkte man ju en enkilometersrunda.
Varför då?
– För att det var kul. Ett år vann jag en tävling om vem som hade åkt längst under säsongen. På skeden jag fick är det ingraverat, 800 någonting kilometer.
Att du åkte så mycket skidor som barn, hur mycket nytta har du av det nu i äldre dar när du ska åka Vasaloppet?
– Det mesta är väl att man är van vid att röra sig på skidor. Sen är jag rätt så bra i nedförsbackarna. Jag är inte skraj och har fortfarande balansen kvar.
Så det blir ingen Ebba Andersson-vurpa?
– Jag hoppas verkligen inte det, det vore ju hemskt, säger Riitaa-Leena och minns något.
– Jag tänkte på de där barndomsövningarna. Jag åkte faktiskt tre femmilslopp tillsammans med min pappa i tonåren. Det var en sån här sportaktivitet, där man åkte ett spår som gick genom byarna.
Istället för skidåkare i Finland blev hon socionom i Sverige.
En riktig tävling ställde hon också upp i. Ett kommunmästerskap. Hon vann.
Varför satsade du inte mer på skidåkning?
– Jag vet att pappa var väldigt stolt och tyckte att: ”Oj, det här skulle nog kunna bli bra om du tränar”. Men det var inte så organiserat med skidklubbar där på den tiden. Så det blev inget sen.
Istället för skidåkare i Finland blev hon socionom i Sverige. Jobbade inom hemtjänst och äldrevård. Under en utekväll på Göta Källare på Södermalm i Stockholm träffade hon Bernt.
Deras son Thomas är – för transparensens skull – fotograf på DN. Vi var i Italien före OS för att göra reportage om en kvinna som också hittat glädjen i skidåkningen. På väg från Frida Karlsson berättade Thomas om sin mammas uppväxt på skidor.
Han berättade också om sina föräldrars elva Vätternrundor på cykel.
Det var tydligen något med maten under de där cykelloppen?
– Jag hade svårt med det som serverades i Jönköping klockan sex på morgonen. Så till nästa gång fixade jag pannkakor och tog dem i aluminiumfolie och rullade runt cykelramen framför mig. Jag hade redan preparerat dem med sylt. Åh, vad det var gott! Åh, vad jag mådde bra.
”Titta inte på de där skyltarna om hur många kilometer det är kvar. ”
Tre gånger har hon åkt de nio milen mellan Sälen och Mora med maken. Då 2001, 2002 och 2009 åkte de Öppet spår. Nu sade hon i slutet av en familjemiddag ja till att åka riktiga Vasaloppet med sin sons sambo.
Vad har du för råd till de åkare som åker sitt första Vasalopp?
– Fastna inte i sådana här tankar som: ”Oj, vad tungt”. Och titta inte på de där skyltarna om hur många kilometer det är kvar. För står det 82 kilometer kvar, det är inte så upplyftande. Vänta tills siffrorna börjar se roligare ut. Jag brukar börja titta på dem när det är fem mil kvar.
Och sedan är det viktigt att ha en målbild.
Riitta-Leena Karlssons är sista kontrollen, nio kilometer från Mora.
– Jag tycker att det är helt ljuvligt att komma till Eldris. Det känns som att man kommer till paradiset. Det är en lindrig sista sträcka till mål. Och när man kommer så sent som jag har gjort, då är det till och med marschaller längs spåret från Eldris.
– Då tror man ju att man kommer till himmelen helt plötsligt.
”Mitt mål är att komma levande i mål.”
Riitaa-Leena har förberett sig med skidåkning på sjöarna i närheten av Hammarby Sjöstad, där de bor. På gymmet har en personlig tränare hjälpt henne med rätt övningar för att klara de nio milen.
Hon fyller 75 år i år och tar därför plats i Vasaloppets klass D75. Den äldsta damklass som finns i år. Fem åkare är anmälda till söndagens lopp, förra året hade klassen två åkare kvar in i Mora.
– Mitt mål är att komma levande i mål, säger Riitaa-Leena Karlsson.
I ett av sina sista träningspass skidar hon iväg på Ågestas golfbana. Stora, blöta snöflingor dansar ner. Det stör inte humöret. Om man verkligen gillar att åka skidor finns inget dåligt skidväder.
På staven har hon Vasaloppets banprofil fasttejpad. Och när hon står på startfältet i Berga By kan det finnas några pannkakor i fickan på vätskebältet.
