Om det inte var för att det är lite småblåsigt så skulle förutsättningarna för långfärdsskridskoåkning vara helt perfekta.
– Man får tänka efter före, så att man börjar i motvind. Det är lätt att åka för långt i medvinden, konstaterar Allan Förberg, skidskoentusiast som i helgen äntligen fått havsis under sina skridskor.
Även om havsisen fortfarande är ”lite lurig” – det gäller att ha uppsikt – så bedömer han att det från och med nu kommer att vara relativt säkert att ge sig ut, åtminstone på den is som lagt sig i innerskärgården.
– Man ska givetvis inte kompromissa med säkerheten, ispik, isdubbar och sällskap är ett måste, säger Allan Förberg.
Han råder också alla som ger sig ut att prata med dem man möter:
– De kan berätta hur det ser ut framför dig och de flesta gillar att dela med sig av sin kunskap, det är i alla fall min erfarenhet, säger han.
I helgen har han och hans vänner, bland andra Henrik Ahlqvist, engagerad i SSSK, Stockholms Skridskoseglarklubb, den största skridskoklubben i Sverige med närmare 10 000 medlemmar. Han utbildar även i skridskosäkerhet.
– Ha koll på din utrustning. Du ska ha en vattentät ryggsäck med ombyte av kläder. Ryggsäcken för flytkraft om du skulle plurra, så det viktigaste du har i din ryggsäck är egentligen luft, säger Henrik Ahlqvist.
Ryggsäcken ska sitta rätt. Ha ett midjebälte och en grenrem, så att den sitter på plats. Och ispiken – den är ingen stav, påpekar Henrik:
– Använd den för att undersöka isen, det är det den är till för.
Och isdubbarna, de ska sitta strax under hakan spå att du får tag i dem om isen skulle brista.
Fredag och lördag bjöd enligt Allan Förberg och Henrik Ahlqvist på fantastiska, stadsnära isar i innerskärgården.
– Inget slår den frihetskänslan man känner när man glider iväg, säger Allan Förberg.
Han ger isarna betyget 8 av 10.
– 10 av 10 är det när Svartlögafjärden ligger blank i fem minusgrader, solen skiner och det är vindstilla. Det händer inte så väldigt ofta, vart tredje år kanske.
