Spelmansmusik på Åsen bjuder på ett eklektiskt smörgåsbord

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

”Institutet för avancerade studier i politisk estetik” har precis avslutat sin kvällskurs och en trappa upp är det schackturnering, körrepetitioner och en studiecirkel i koreografi men i den stora salen i Hägerstensåsens medborgarhus inleds den sjunde säsongen av konsertserien ”Spelmansmusik på Åsen” där ungefär samma personer som står bakom skivbolaget Supertraditional bokar artister och musiker de gillar. Namnet till trots är de inte särskilt traditionella i någon konservativ bemärkelse, snarare handlar det om något slags eklektiskt smörgåsbord av samtida och global musik med historisk förankring. På merchbordet ligger vinylerna och storsäljaren – en t-shirt med texten ”Lejsme-Per” i death metal-typografi.

Så kvällens huvudnummer sticker ut en aning. Hälsingespelmännen Ulf Störling och Staffan Jonsson är närmast old school där de sitter finklädda och laddade med låtar av – och anekdoter om – storspelmannen, auktionisten, bonden och fjärdingsmannen Snickar-Ersker från Ovanåker som dominerade den lokala scenen under sin levnad mellan 1824 och 1905. Störling har jobbat med hans repertoar i många decennier, den yngre Jonsson lite kortare. De pratar nästan lika mycket som de spelar, om lokala marknader, influenser från Jämtland och Dalarna, om loppcirkus och skridskoturer. Det är ett lysande, roligt och folkbildande program, som dock hade fallit platt utan den fantastiska musiken. De är båda strålande, men Störling sticker ut med en både teknisk och känslomässig exakthet i fiolspelet. Mest spelar de smakfulla polskor, utan de överdrivna ornament som senare kom att känneteckna musiken från Hälsingland. Det finns ett 60-tal nedtecknade låtar efter Snickar-Ersker, men han kunde enligt uppgift så många att han kunde spela oavbrutet en hel natt utan att upprepa sig. Och då är bitarna i regel aldrig över två minuter.

Innan spelmännen gjorde Lune, som egentligen heter Linnea Martinsson, en lågmäld performance. Hon inledde med något som påminde om det jag sett henne göra tidigare – ett slags dämpad shoegazepop – men gled över i svenska texter, Freestyles ”Fantasi” med minimalistiskt dragspelskomp, dans och publikinteraktion.

En fin kväll i söderort.

Läs fler recensioner och andra texter av Po Tidholm