Skulpturen i Jiangtan-parken i Wuhan, kallad ”En bättre framtid”, skapades av konstnären Guo Xue för att visa glädjen i familjelivet. Den stod där den stod, så länge staden ville förmedla budskapet som det styrande kommunistpartiet hade trummat in sedan 1979: ett barn per familj.
År 2015 kom förändringen, ettbarnspolitiken var slut. Sedan dess vill Kina i stället höja födelsetalen och familjer tilläts först ha två barn, sedan tre.
För ett par år sedan blev konstnären i Wuhan ombedd att ge sin staty ett nytt utseende. Parkförvaltningen tyckte att han skulle lägga till två barn. Där står den i dag med mamma, pappa och tre barn, som ett monument över hur de nya vindarna blåser.
”Låt skulpturen få fler barn, för vi har inte råd”, skrev en av invånarna som gjort narr av konstverket i ett onlineforum.
DN har sökt konstnären för en kommentar till förändringen, han har inte återkommit. Däremot ger galleristen Wei Xin sin syn på saken när vi ses i Wuhan:
– I det här fallet tycker jag inte att det handlar om ett konstverk, det är ett jobb som myndigheterna betalar för. Och ibland måste konstnären anpassa sig efter köparen för att tjäna pengar, säger han.
Det styrande kommunistpartiets generalsekreterare Xi Jinping har slagit fast att konsten ska spegla socialistiska värden och patriotism. Hur fritt kan konstnärer arbeta i Kina?
– Konstnärer kan göra vad de vill, men om deras verk ställs ut är en annan sak, svarar galleristen i Wuhan.
En morgon fungerar konstverket som klätterställning för en liten flicka som är på promenad med sin mormor. En tvåbarnsfar säger att staden vill att fler barn föds.
– Men en stor familj kostar pengar, och unga i dag, födda efter år 2000, tänker mer på sig själva och vill inte ha en stor familj att ta hand om, säger han.
När Kina nu har bytt riktning, från födelsekontroll till främjande av barnafödande, börjar myndigheterna upptäcka att tiden inte kan vridas tillbaka. Även om staten hade många verktyg för att förhindra födslar, verkar den ha svårt att hitta rätt verktyg för att uppmuntra till graviditeter.
Myndigheterna har gjort det svårare att skilja sig, sterilisera sig och få hjälp med abort. Staten har slagit till med en kondomskatt och familjer lockas med ekonomiskt stöd för att höja födelsetalen – men inget hjälper.
Officiell statistik visade nyligen att endast 7,9 miljoner barn föddes i fjol, den lägsta siffran sedan Mao Zedong grundade Folkrepubliken 1949.
Kanske har 35 år av övertygande statspropaganda fungerat alltför väl. Alla kvinnor i fertil ålder har vuxit upp i en nation som envist hävdat att det enda rätta är ett eller inget barn. När kommunistpartiet nu har svängt verkar inte invånarna lyssna.
Förändringen är total. Det illustreras av två möten 2013 och 2023 som Xi Jinping haft med ledningen i All-China Women’s Federation, en statsfinansierad organisation som beskriver sig representera kvinnors intressen.
Vid första tillfället höll han ett övertygande tal om att Kinas ekonomiska framtid bygger på likhet mellan könen. När han återkom tio år senare antecknade cheferna i kvinnoförbundet lika ivrigt som första gången, men den här gången lät Xi Jinping annorlunda. Han sade att kvinnans roll är att göra sin man lycklig, ta hand om de äldre och viktigast av allt: hon ska ha barn. ”Vi ska odla en ny kultur av giftermål och barnafödande”, sade ledaren, något som författaren Dan Wang beskriver i sin bok ”Breakneck”.
I en allmän kinesisk undersökning från 2021 uppgav hälften av alla kvinnor födda efter 1995 att de ville ha ett eller inga barn. Den inställningen kan kullkasta Xi Jinpings önskan om en växande ekonomi och drömmen om att Kina överglänser USA.
Befolkningsexperten He Yafu anser att Kinas familjeplaneringspolitik var fel från början.
Även om policyn nu är att uppmuntra till fler födslar kan ingen heller tvinga någon att föda barn, kommenterar han för DN.
Redan 2003 publicerade han artiklar som förebådade dagens situation. Han uppmanade ledningen i Peking att skrota ettbarnspolitiken för landets skull eftersom han såg den brant dalande befolkningskurvan framför sig.
På samma vis tittar han nu in i framtiden. Om antalet födda barn per kvinna i fertil ålder fortsätter att vara samma som år 2022 – 1,05 barn – och övriga faktorer liknar dagens, så kommer Kinas befolkning år 2100 att ha minskat till 486 miljoner invånare, konstaterar han.
På strandpromenaden i Wuhan säger en ung man, som heter Kong:
– Statyn har väl gjorts om för att landet behöver fler skattebetalare. Vi blir färre samtidigt som folk blir äldre, och vi måste kunna ta hand om dem. Men hur många barn vi ska ha är det bara vi som ska bestämma.
Fakta.Kinas ettbarnspolitik
● När Kinas statistiska myndighet år 1978 beräknade befolkningen till nästan en miljard invånare fick det styrande kommunistpartiet en chock. En framstående vetenskapsman Song Jian, expert på missiler, föreslog en ettbarnspolicy, som infördes 1980.
● År 1990 behövde en kvinna upp till tolv olika dokument från sin arbetsplats och från olika partitjänstemän för att få föda sitt första barn. Snart spreds möjligheten att ta ultraljudsundersökningar, vilket gav föräldrarna möjlighet att välja abort om de inte var nöjda med könet på fostret.
● När läkare formellt förbjöds att säga om det var en pojke eller flicka som de såg på sin skärm kringgick de reglerna genom att ge en tumme upp om det var en pojke.
● Under 35 år av ettbarnspolitik genomfördes över 300 miljoner aborter. 1999 föddes 120 pojkar för varje 100 flickor. Överskottet av pojkar har lett till att det nu finns runt 40 miljoner fler män än kvinnor i Kina.
● Kinas befolkning föll i fjol för fjärde året i rad, till 1,405 miljarder invånare.
Läs mer:
Torbjörn Petersson: Generalen utmanade Xis direktiv om Taiwan – petas
Unga kineser vågar inte shoppa loss – utmaning för landets nya femårsplan
