Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Domen mot de fyra gymnasieeleverna på internatskolan Lundsberg är skrämmande läsning (DN 8/12). Inte bara för att tonåringarna har gått in i niondeklassares sovrum på natten och misshandlat dem, samt i några fall utdelat slag även i andra sammanhang. Utan för att en stor del av försvaret går ut på att ursäkta beteendet.
I klartext handlar det om att systemet med ”kamratuppfostran” – där nattliga intrång som tingsrätten klassar som hemfridsbrott uppenbarligen ingår – beskrivs som en del av en etablerad kultur sedan generationer tillbaka. Ett vittne uppger att ”saker som inte tillåts i världen utanför (är) tillåtna”. Och åtminstone några brott ska därmed ha skett med de utsatta barnens samtycke, lyder logiken, vilket tingsrätten betraktar som nonsens.
Det ligger inte ”i samhällets intresse att skydda traditioner och seder på internatskolan på så sätt att våld ska tolereras”, står det i domen. Och det är bara att hålla med.
Därför bör vittnesmålen om kulturen på elevhemmet där samtliga inblandade bodde i januari, när majoriteten av brotten begicks, tas på allvar.
I domen skildras ett hierarkiskt poängsystem, där de äldre eleverna hade mer poäng än de yngre, vilket innebar att äldre kunde ge yngre order. Den som inte lydde blev av med sina poäng, vilket ska ha lett till utfrysning resten av skoltiden. Och det var det här systemet – som skolpersonal ska ha känt till – som gjorde att niondeklassarna på order av en gymnasieelev inte låste sina sovrumsdörrar den aktuella natten.
Hur många chanser ska en skola få innan myndigheterna tar sitt ansvar och sätter stopp?
Utifrån domen går det inte att avgöra om systemet, som alltså rådde i början av året, finns kvar. Däremot vet vi att det inte är första gången den här sortens vittnesmål kommer från just Lundsberg.
2011 rapporterades om ”kamratuppfostran”, som de äldre eleverna upprätthöll med våld, så att de yngre skrämdes till tystnad. 2013 stängde Skolinspektionen tillfälligt skolan, efter att elever misshandlats med strykjärn. Och i somras kom ytterligare kritik från myndigheten i samma anda.
Det råder alltså ingen tvekan om att Lundsberg har en historia av att vara en plats där barn utsatts för såväl våld som andra kränkningar. Och skollagen är tydlig: sådant får inte förekomma.
Trots det verkar den dåliga kulturen sitta i väggarna. I domen står uttryckligen: ”Vid tillfällena för gärningarna, rådde en djupt rotad och stark kamratuppfostran på skolan”.
Frågan är om ledningen nu – nästan ett år senare – har gjort allt i sin makt för att ändra på det? Och hur många chanser ska en skola få innan myndigheterna tar sitt ansvar och sätter stopp?
Läs mer:
Susanne Nyström: I ett mörkt Europa kommer Carl Bildt ut som livsstilscoach
Susanne Nyström: Matte är inte svårare än andra ämnen – vi har bara bestämt att det ska vara så
