Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det bästa som kan sägas om Tidöpartierna är att de håller kursen. I sin första budget lade de så mycket som en tredjedel av reformutrymmet på fossila subventioner, som drivmedelsskattesänkningar. Och på den vägen har de fortsatt sedan dess.
Det gäller även när det är dags för final.
I mandatperiodens sista budget, som presenterades på måndagen, avsätts 1,6 miljarder kronor för att sänka skatten på bensin och diesel från 1 maj till 30 september – exakt under valrörelsen. Ytterligare 2,4 miljarder går till elstöd (förutom den miljard som viktes redan i höstas), tänkta att betalas ut till hushållen inför sommarsemestern. Och sedan ett par veckor tillbaka är matmomsen halverad, vilket kostar 37 miljarder för 2026 och 2027.
Eftersom elersättningen baseras på åtgången under januari och februari är vårbudgetens vinnare villaägare med hög elförbrukning som kör mycket bil. Alltså personer som ofta har bättre ekonomi än hyresgäster med månadskort i kollektivtrafiken.
Det är inte direkt någon lysande final.
Vidare är det den välmående gruppen som gynnas mest av den sänkta momsen, eftersom höginkomsttagare i snitt lägger mer pengar på mat än låginkomsttagare. Och om regeringen får godkänt av EU för ytterligare drivmedelsskattesänkningar kommer klyftan att öka ännu mer.
Snedfördelningen mellan olika inkomstskikt är dock inte det enda problemet med Tidöpartiernas sista budget. Det är minst lika illa att regeringen i sin iver att valfläska lånar pengar till skattesänkningar, vilket den återkommande har kritiserats för. Därutöver gör den det billigare att tanka när Sverige inte är i närheten av att nå klimatmålen, samtidigt som situationen i Mellanöstern innebär att det kan bli nödvändigt med drivmedelsransonering.
Precis som bland annat ekonomen Klas Eklund påpekar är riktade subventioner en dålig prioritering (Agenda 12/4). Det hade varit bättre att ge direkta ekonomiska stöd till låginkomsttagare eller barnfamiljer – exempelvis genom att höja barnbidraget – och låta människor själva bestämma hur de ska använda pengarna. Eller för all del att sänka skatten på arbete.
Nu tvingas alla i stället stå ut med finansminister Elisabeth Svantessons (M) pekpinnar, som främjar den bilkörande oxfilégrillaren framför den falukorvsstekande bussresenären. Lägg till att pengarna som lånas till konsumtion i dag kommer att behöva betalas tillbaka i morgon.
Det är inte direkt någon lysande final.
Läs mer:
Susanne Nyström: Jakten på den äkta människan leder in i en återvändsgränd
DN:s ledarredaktion: SVT visar hur staten krossat två oskyldiga mäns liv
