Svenska drottningen dna-testas – efter 400 år i finsk grav

När forskarna öppnade sarkofagen i gravvalvet i Åbo domkyrka väcktes många frågor. Vad kan man egentligen få veta om Karin Månsdotter, hennes dotter Sigrid och hennes familj? Och vem är barnet som är begravet i den lilla kistan i valvet?

Arkeologen Ulla Nordfors från Vapriikkimuseet i Tammerfors är den som leder forskningen kring Karin Månsdotter.

Hon ledde också forskningen kring de skallar som Karolinska institutet återbördade till Finland efter att gravskändaren Gustav Retzius grävde upp dem från begravningsplatser.

Nordfors säger att hon inte har några drömscenarier för vad forskningen ska visa om Karin Månsdotter.

– Jag måste svara lite tråkigt och säga att man aldrig vet i förväg vad man kommer att hitta. Jag tar med glädje emot all ny kunskap vi får.

Det som fascinerar henne mest är vardagshistorien – hur Karin Månsdotter, dottern Sigrid och hennes barn levde sina liv, vilka sjukdomar de kan ha haft och vilka detaljer som kan avslöjas om deras vardag.

Det ska göras med dna-testning, genetiska analyser, benanalys och isotopundersökningar under de närmaste veckorna. Resultaten ska bli klara inom ett par år. Då öppnar en utställning om Månsdotter i Tammerfors för att fira att det är 460 år sedan hon kröntes till drottning.

En skröna som dyker upp främst på sociala medier är att Karin Månsdotter hade finska rötter.

– Det är något vi kan undersöka med dna-analys, säger Ulla Nordfors. Det går att göra även på mycket små prover, till exempel från de minsta benen i kroppen.

Hon tror att dna från sarkofagen ska vara tillräckligt välbevarat för att ge svar.

I gravvalvet hittades också en liten barnkista utan några märkningar. Forskarna vet inte vem barnet är.

– Vi gör nu en benanalys för att ta reda på barnets ålder och tar dna-prov för att jämföra med Karin Månsdotter. Då kan vi se om de är släkt och om det är hennes son, säger Ulla Nordfors.

När kronan sänktes över Karin Månsdotters huvud i Storkyrkan sommaren 1568 tystnade sorlet i hela Europa. Det var inte bara en vigsel, det var en politisk krigsförklaring. För adeln var hon en frilla som smugit sig in i maktens korridorer via Erik XIV:s hov av älskarinnor, men för Erik XIV var hon den enda fasta punkten i en tillvaro av psykisk ohälsa.

Karin Tegenborg Falkendal är historiker och har skrivit böcker om 1500-talets drottningar och prinsessor, främst om Vasaätten.

Att en kung gifte sig med sin älskarinna var otänkbart. Trots att Erik XIV hade fått riksrådets tillstånd att välja sin brud, var det ingen som trodde att det skulle bli Karin Månsdotter.

– Man såg framför sig att det skulle vara en adlig kvinna av svensk börd. Samtidigt hade Erik i flera år friat till utländska furstinnor, bland annat drottning Elisabet I av England, berättar Tegenborg Falkendal.

I litteraturen framställs Karin Månsdotter ofta som den snälla drottningen som höll den ”galne” Erik på mattan. Den bilden stämmer delvis, menar Tegenborg Falkendal.

– Hon hade en förmåga att lugna Erik och försökte ingripa där hon kunde. Samtidigt var Karin Månsdotter ingen mes.

– Hon lärde sig snabbt spelreglerna vid hovet och var ganska gatusmart med tanke på sin bakgrund, säger Tegenborg Falkendal.

Källmaterialet om Karin Månsdotter är begränsat. Tegenborg Falkendal har använt sig av ambassadörsrapporter, samtida krönikor och brevväxling.

– Franska ambassadören beskrev hur hon medlade och hade en lugnande inverkan på kungen. Det finns också äldre biografier från sent 1800-tal och 1950-talet som varit till hjälp, säger hon.

Efter Erik XIV:s död levde Månsdotter på Liuksiala kungsgård vid sjön Roines strand i närheten av Tammerfors.

Liuksiala var en stor gård som hon fick av Johan III efter Eriks död.

Karin Månsdotter lyckades också återfå beslagtagna juveler och ordna en framtid för dottern Sigrid.

– Hon var både husmor och husbonde på gården och såg till att dottern fick goda giftermål. När gården förklarades ärftlig tryggade hon Sigrids framtid, säger Tegenborg Falkendal.