I Sverige faller snöblandat regn över Göteborg. Det bekommer inte John Lapidus, forskare, debattör och författare. Han har fått stipendium för att studera sin hjärtefråga, uppbyggnaden av olika sjukvårdssystem, på annan ort.
Under sex veckor släntrar han runt i Las Palmas där solen strålar och temperaturen ligger stadigt runt 20 grader.
Det är ingen slump att han är i Spanien. Landet är ett exempel på hur det just nu kokar runtom i Europa kopplat kring sjukvården. För drygt ett år sedan samlades flera hundra tusen människor på gatorna i Madrid och protesterade mot vad de anser är en nedmontering av den offentliga vården till förmån för den privata.
I Sverige finns det de som argumenterar för att utvecklingen gått ännu längre här. John Lapidus är en av dessa.
Bland sina supportrar är han känd som en idog debattör emot framför allt privata sjukvårdsförsäkringar. Bland sina kritiker som ideologiskt driven med fokus på fel ställe.
Själv formulerar han det som att han inte är rädd för att sticka ut hakan. Det har bland annat märkts genom ett hundratal debattartiklar i olika tidningar, boken ”Den sjuka debatten” och framföranden i intervjuer och tv.
– Vi rör oss mot det jag kallar för en tudelad välfärd. Istället för ett gemensamt välfärdssystem inom vård, skola och omsorg har vi skapat två olika välfärdsstater i samma land. I vården ser vi hur ett parallellt system växer fram enligt sin egen logik, säger han och syftar på privatiseringen av driften och finansieringen.
Det är en utveckling som går att spåra tillbaka till 1980-talet, menar han.
– Grunden lades redan när Ingvar Carlsson var statsminister, men det tydligaste exemplet är när vi började privatisera driften av välfärden på tidigt 1990-tal. Det blev ännu mer så när de privata sjukvårdsförsäkringarna tog fart i början av 2000-talet.
Den här utvecklingen har lett till flera konsekvenser för det ”nya” Sverige, enligt John Lapidus. Den mest påfallande är att skillnaden mellan rika och fattiga blivit allt tydligare.
– Det är visserligen inte enbart de rika i samhället som tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Men om man bryter ner det ser man en tydlig övervikt bland höginkomsttagare, arbetstagande och friska personer. Det blir även en demokratisk fråga. När de försvinner från den offentliga vården har de inte heller något egenintresse i att rösta för att lösa bristerna.
En studie som publicerades 2021 vid Göteborgs universitet visar hur privatiseringen av välfärden har blivit en stark skiljelinje mellan höger- och vänsterväljare, där den sistnämnda tenderar att vara mer negativt inställd.
– Vård, skola och omsorg var en sån plats där folk möttes över klassgränserna. Det är viktigt för identiteten i ett samhälle att man möts i samma väntrum på sjukhuset. När man inte ens träffas där, när man inte möts nånstans i samhället, vad händer då med hur vi ser på varandra?
Historiskt har Sverige varit känt som en röd välfärdsstat, med hög levnadsstandard, gratis utbildning och sjukvård samt en generös föräldraledighet. Men med privatiseringen av vården går vi snarare mot ett system som drar tankarna till USA, Nederländerna eller Schweiz. Fortsätter utvecklingen åt samma håll är det inte heller orimligt att Sverige blir mer likt USA, vilket det finns en viss ironi i, säger John Lapidus.
– Där måste du planera din tillvaro på ett helt annat sätt när välfärden privatiseras. Det gör att du blir mer beroende av dina föräldrar. Du blir en mindre självständig individ, trots att det kanske låter som att valmöjligheterna innebär det motsatta.
– Dessutom blir de val du gör viktiga för hur du lyckas som individ. Välfärdens kompensatoriska uppdrag blir allt svagare av privatiseringen, medan betydelsen av din privatekonomi blir allt större, säger han.
Hur påverkar det din forskning att du tar ställning öppet för det du skriver om?
– Rent forskningsmässigt har det varit enbart positivt, då jag fått mycket empiri till det jag kallar nyliberalt nyspråk. Men det är ingen akademisk merit, trots att det finns något som heter att det är viktigt med en tredje uppgift.
Påverkar det din trovärdighet?
– Jag upplever inte det. Jag för kvalitativa resonemang som går att kritisera, men man kan inte påstå att jag inte är påläst eller att jag slarvar.
John Lapidus
Ålder: 50 år.
Bor: Partille.
Gör: Doktor i ekonomisk historia, just nu verksam på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Aktuell med: Boken ”The Privatisation of Healthcare and the Growth of Neoliberal Newspeak: The Case of Sweden and Beyond” samt artiklar och offentliga föreläsningar om pågående välfärdsförändringar.
Bakgrund: Disputerade 2015, dessförinnan bland annat författare och biståndsarbetare i Zimbabwe och Nicaragua.
Läser just nu: ”Arv och miljö” av Vigdis Hjorth.
