Hur väcktes idén om att grunda ett musikmuseum?
– Det är helt obegripligt att vi inte har ett musikmuseum i Sverige. Jag tycker att det behövs. Eftersom vi är en av världens största exportörer av musik, uppe med USA och Storbritannien, så betyder ju det någonting. Det finns en musikalisk ådra i det här folket, och där finns en historia att berätta om den svenska musiktraditionen.
Varför Västervik?
– Västervik är en stor liten musikstad, bland annat med Visfestivalen, Sveriges äldsta festival. Det är en stad med många garageband, och en kulturskola. Det är också en stor turiststad. Så jag föreslog idén om ett musikmuseum för kommunen, och de var väldigt positiva. Det är roligt att ha ett projekt i en mindre stad, för alla involverar sig – alla från Ica-handlaren i stan till kommunen och andra storföretagare, men även Linnéuniversitetet och Rockarkivet i Hultsfred.
Hur gör man urvalet till ett museum om svensk musik?
– Vi försöker göra en tolkning av begreppet ”det svenska musikundret” och hur musiken har utvecklats – som ett gigantiskt släktträd. Vad var det som fick Jussi att bli en sådan stor tenor, vem inspirerade Veronica Maggio? Det svenska musikundret började inte med Max Martin och Denniz Pop, utan långt, långt tidigare – med alla ungdomar som såg Siw Malmkvist eller Abba och förstod att det går. Men vi har också haft replokaler, ungdomsgårdar och musikskolor som har krattat manegen.
– Vi har använt oss av kulturkanon, men vi har också fått hjälp av människor som sysslar med musik dagligdags – bland annat har vi tagit in en redaktion som leds av musikjournalisten Per Sinding Larsen.
Läs mer om musik och museer.















