Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Politik, pengar och sex är tre ämnen man ska undvika att prata om på fest, brukar det heta. ”Håll det väldigt lättsamt!”, uppmanar medieprofilen Isabella Löwengrip i en intervju med Aftonbladet om vett och etikett inför Nobelfesten. Hon hade förmodligen inte trivts vid vårt bord på Nobelbanketten. Vi hinner nämligen inte ens sätta skeden i förrättssoppan innan vi bryter mot etiketten.
En av personerna vid mitt bord är en forskare från USA. En positiv, trevlig person – den sortens människa man själv skulle vilja ha som lärare eller kollega. Vi skålar och ler, men så fort forskningen kommer på tal kan hen inte dölja sin frustration. Sedan Trump blev omvald har spelplanen för forskning och universitetsundervisning totalt kastats om. ”Det är en enda röra, och vi är alla oroliga nu. Ingen vet vad som kommer att hända.”
I våras beslutade den republikanska administrationen att dra in ytterligare cirka 4,4 miljarder kronor i bidrag till Harvard-universitetet
Under det gångna året har president Trump skurit ner anslagen till pågående forskningsprojekt och öppet gått i konflikt mot flera av USA:s toppuniversitet. I våras beslutade den republikanska administrationen att dra in ytterligare cirka 4,4 miljarder kronor i bidrag till Harvard-universitetet, och krävde att skolans satsningar på mångfald, rättvisa och inkludering skulle stoppas. Bara för att ta ett exempel.
USA är en ledande vetenskapsnation, hemvist för majoriteten av Nobelpristagare genom tiderna. Men nu talas det om en amerikansk brain drain. Åtstramningarna mot universitetsvärlden har också gett ringar på vattnet internationellt, med avbrutna projekt som resultat. På Karolinska institutet riskerar en framgångsrik forskargrupp, som arbetar med att utveckla nya behandlingar mot cancer, att drabbas.
Hur många värdefulla, revolutionerande upptäckter kommer vi gå miste om när anslagen stryps till forskningen?
Och nej, det är förstås inte alls ett upplyftande ämne att prata om där vi sitter i våra aftonklänningar och frackar och sippar på lyxiga viner ur guldbeklädda glas. Men det är nödvändigt. Banketten är en flärdfull fest, kanske det enda tillfället då man kan blicka ut över en vackert dukad sal och se kungen, en Swedish House Mafia-stjärna och Angela Merkel på samma gång. Men när vi väljer samtalsämnen vid bordet går det ju inte att bortse från att priset är en hyllning till vetenskapliga framsteg som räddar liv, och som bidrar till mänsklighetens största nytta, som det står i Alfred Nobels testamente. Hur många värdefulla, revolutionerande upptäckter kommer vi gå miste om när anslagen till forskningen stryps?
Personen vid mitt bord är sorgsen och arg över utvecklingen. Hen hoppas självklart på att få fortsätta arbeta för att hitta nya botemedel mot svåra sjukdomar, och undervisa på olika håll för att sprida sin kunskap. Samtidigt som hen kämpar för sin egen framtid i yrket, är det svårt att låta bli att oroas för yngre generationer, inte minst de som tillhör en etnisk minoritet i USA: Var ska de studera, när universitetsvärlden är i kris?
Läs mer:
Nobelfesten började med en katastrof
Nationalistiska vindar kan kasta omkull utfallet av Nobelpriset
