Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Norge fortsätter exportera unga soloartister till den internationella hajpcirkusen. Sigrid, Girl in red, Aurora, Dagny och Jenny Hval är alla namn som brukar dyka upp i populära spellistor och på stora indiesajter. Anna Lotterud och hennes Anna of the North har också varit där, i ett par år till och med. Men i Sverige har hennes känsliga, åttiotalsinfluerade pop inte riktigt fått fäste. Kanske för att vi producerar ganska mycket av den varan själva.
Den 36-åriga musikern från Østlandet har tagit artistnamnet och sprungit, sedan hennes duopartner lämnade projektet 2018. Nu är hon framme vid fjärde albumet. En tvådelad skiva, varav den första halvan just släppts. ”Girl in a bottle” är inspelat i London, med producenthjälp från bekanta namn som Starsmith och svenske Sebastian Furrer. För den som har lyssnat tidigare känns dock uttrycket igen. Okonstlade popmelodier insvepta i mjuka syntmattor och texter om kärlek och längtan står i centrum även denna gång.
Chosefritt och varsamt närmar hon sig lyssnaren, med ett rakt och enkelt berättande som bär hög potential för identifikation
Tankarna går å ena sidan till hittar från förr. Till Tears for Fears fluffiga strukturer, eller för all del även landsmännen A-ha:s melankoliska, digitala ljud. Å den andra placerar sig Anna of the North tydligt i en kategori samtida popartister som förenas av att närma sig ett professionaliserat uttryck med diy-attityd. I Sverige utbildar Musikmakarna i Örnsköldsvik sådana på löpande band. Augustine, Shy Martin, Léon och Estraden är bara några, närbesläktade exempel.
Anna of the North får helt enkelt en utmaning vad det gäller att sticka ut. I fina spår som souliga balladen ”No one knows you better” och albumets mest hitmässiga låt ”Sunday my heart hurts” tonsätter hon skickligt den hjärtekrossades ensamma promenad en bakfull söndag. Chosefritt och varsamt närmar hon sig lyssnaren, med ett rakt och enkelt berättande som bär hög potential för identifikation. Men mer krävs för att hon verkligen ska särskilja sig i mängden.
Bästa spår: ”Sunday my heart hurts”
Läs fler skivrecensioner och fler texter av Sara Martinsson
