Thomas Stenström har varit med om något livsomvälvande.
Under de senaste åren har tempot varit högt. 2025 utkom han med sitt sjunde album ”Sverige”, hade en utsåld spelning på Zinkensdamm i Stockholm och sommarpratade. Till slut spårade tåget ur.
– I stället för att bli rädd har jag omfamnat det och kört på, utan rädsla för att misslyckas. Jag har insett att det aldrig kommer att lugna sig och hittat ett lugn i det, säger Thomas Stenström.
När DN möter honom står våren för dörren. Hans kommande ep verkar befinna sig i ungefär samma fas. I går beslutade han sig för vad den ska heta:
– ”Nollpunkt”. Det är så den här processen har gått till, det är spontana känslor, berättar han.
Titeln symboliserar också en brytpunkt i hans artisteri: han har äntrat en ny period, där tveksamhet och eftertanke får sitta på avbytarbänken, till förmån för ett kreativt flöde som bara pågår. Han har själv nått en nollpunkt.
– Det är en stor missuppfattning att man måste tänka efter när man försöker skapa något. Nu har jag inte haft tid att tänka efter och då känns det som att jag gör det bästa jag någonsin har gjort. Alla borde sluta tänka efter, oavsett om man ska skriva en låt, måla en tavla eller laga carbonara.
Musikstudion på Södermalm är relativt nygarnerad. En stor, röd persisk matta breder ut sig på golvet. Den prydde tidigare hemmet, men ”passade inte längre” och fick förpassas till studion. De bastuliknande väggarna har bevittnat hur Stenström ensam har häckat i studion flera nätter. Trots att tvivel har motats bort har han ett ambitiöst mål:
– Jag är ute efter att nå min fulla potential. När man har gjort så pass många skivor som jag är det intressant att överraska sig själv. Det har jag gjort. Musiken smakar annorlunda nu.
På vilket sätt?
– Allting kommer härifrån, från mig. Det var länge sedan jag gjorde allt ensam och ep:n är därför ett koncentrat av allt som är jag. Det är kaosigt, intensivt, okontrollerbart och kreativt, panikartat. Jag är lite råare, lite skitigare än vad folk tänker om mig. Det märks i musiken.
Thomas Stenströms låtregister har tonsatt såväl begravningar som bröllop och vredesmod. Efter uppväxten i Uddevalla släppte han 2012 sitt debutalbum ”Nåt annat, nån annanstans”, men det skulle dröja ett par år innan karriären tog fart ordentligt. Då kom albumet ”Fulkultur”, där dunderhitten ”Slå mig hårt i ansiktet” ingår. Den utsågs till årets bästa låt på både P3 Guld och Grammisgalan.
2020 skrev han ”Ser du månen där du är ikväll (tillsammans igen)”, som användes i Cancerfondens julkampanj samma år. Låten rönte stor uppmärksamhet och listframgång, men har också använts på begravningar. Att lyssnarna verkar knyta an till hans musik rår han inte själv för, menar han.
– Jag har jävligt lite med det att göra. Visst, jag har skrivit låten, men det är lyssnarna som själva skapar en relation till den. Det är bara att tacka och ta emot.
Inför den nya ep:n har han återigen ingått samarbeten utanför musikbranschen. Bland annat är ”Leva för alltid” Sveriges officiella VM-låt. Låten möttes dock fort av kritik. En del av kritikerkören menade att tempot var för långsamt för en fotbollslåt.
– Jag tror att de flesta som skriker starkast på sociala medier gör det för att de aldrig vågat ge eller ta emot en kram eller ett slag på käften i verkligheten. Jag har vågat ge och ta emot båda ute i riktiga livet, vilket jag tror är ett mycket roligare sätt att leva. Låten att kommer vinna till slut, det gör bra konst alltid, säger han.
En annan del av kritiken handlar om att Stenström tidigare har använt låtens refräng i soundtracket till Viaplayserien ”Leva life” från 2023.
– Så är det med allt skapande, en melodi jag kom på igår kommer att användas om sju år eller om en månad. Att melodin inte släppts innan är för att jag inte tyckt att den hittat hem, förrän nu, i VM-låten. Och som man säger, genier stjäl, medelmåttor lånar, och här har jag stulit från mig själv.
Thomas Stenström samarbetar även med tjänstepensionsbolaget AMF med låten ”Farsans händer” som tonsätter bolagets nya reklamfilm.
– Det är en hyllning till arbetarklassen. Jag upplever att deras arbete borde premieras mer, och att det ska visa sig i pengar och siffror. Det finns folk som får det här landet att gå runt och inte fan är det jag, säger han.
Låten är också sprungen ur en personlig plats för Stenström, från minnen av när han som ung Uddevallabo följde med sin pappa på jobbet och fick sitta som passagerare i hans lastbil. Titeln skvallrar om just det: Thomas Stenströms pappas händer.
– Min pappa är snickare och på hans händer ser man att han inte har jobbat med musik på Södermalm eller för den delen varit DN-journalist. Låten är en hyllning till de som jobbar inom hemtjänsten, med att skotta grus eller bygga altaner.
Thomas Stenström får något ömt i blicken när han berättar att han för två veckor sedan fotograferade sin pappas händer till albumomslaget.
– Vi satt knäpptysta båda två. Det var högtidligt att ta en bild när jag berättade om att jag skrivit en låt om arbetarklassen som handlar om honom och när vi åkte runt i hans lastbil, säger han och fortsätter:
– Det är jävligt vackert på ett kafé klockan 06.30 med en massa snickare som varit uppe i två timmar och ska ta sitt andra morgonkaffe. Den delen av Sverige har jag vuxit upp i.
Fakta.Thomas Stenström
Född 1988 i Uddevalla.
Albumdebuterade 2012 med ”Nåt annat, nån annanstans”.
Slog igenom ordentligt 2014 med albumet ”Fulkultur” där singeln ”Slå mig hårt i ansiktet” ingick.
Har tidigare samarbetat med Cancerfonden och skrivit kampanjlåten ”Ser du månen där du är ikväll? (Tillsammans igen)”
Aktuell med ep:n ”Nollpunkt”, Sveriges VM-låt ”Leva för alltid” och en sommarturné med stopp i bland annat Skellefteå, Oslo, Visby och på Gröna Lund.
