Tidigare Natotoppen: Relationen med USA kommer inte återgå

I över 70 år har Natoalliansen vilat på principen att länderna försvarar varandra. Men när alliansens starkaste och viktigaste medlem hotar att ta Grönland skakar grunden. USA:s president Donald Trump backade visserligen från de militära hoten, men anspråket kvarstår. Likaså förtroendeskadan som amerikanerna orsakade på de transatlantiska banden.

Det säger Rachel Ellehuus. Hon är generaldirektör för den anrika brittiska tankesmedjan The Royal United Services Institute, Rusi, specialiserad på försvars- och säkerhetspolitik. Tidigare jobbade hon för Nato som USA:s representant i Europa och vid Pentagon.

– Förtroendet har fått sig en riktig törn. Nu kommer det alltid att finnas frågor om USA:s åtaganden till fördrag, oavsett om det handlar om Nato eller det bilaterala försvarsavtalet med Danmark.

Nu, tre veckor efter Trumps verbala reträtt, ska Natos försvarsministrar mötas i Bryssel för att sedan åka vidare till den årliga säkerhetskonferensen i München.

USA:s försvarsminister Pete Hegseth står över. I stället skickar Washington vice försvarsminister Elbridge Colby för att träffa försvarsministrarna, och det blir utrikesminister Marco Rubio som väntas resa till säkerhetskonferensen i München, inte vicepresident JD Vance.

En del ser Hegseths frånvaro som en dålig signal. Ellehuus tonar ner dramatiken och konstaterar att Rubio och Elbridge kan både statsförvaltning och utrikespolitik.

– Det är inte amatörernas tid utan man skickar de två vuxna i rummet.

Relationen mellan USA och Europa kommer att återgå till vad den var innan Trump tillträdde; ett Amerika i ledartröja som sätter agenda och bestämmer. Det är en bra sak, menar Ellehuus som beskriver sig själv som en Natoförespråkare men som vill se en mer jämlik allians.

För att det ska vara möjligt behöver Europa mindre snack och mer verkstad. Se till att Natoländerna i Europa verkligen lägger fem procent av sitt bnp på försvar och beredskap som länderna enades om på toppmötet i Haag förra året, säger hon.

Dessutom behöver Europa ha en enig syn på hur USA ska hanteras, säger hon. Just nu ser hon en risk för intern splittring i Europa; ett block i norra och östra Europa och ett i södra Europa. Hon förklarar:

Frankrike, som länge talat om strategisk självständighet från USA, ser den senaste tidens händelser som ytterligare bevis på att de har haft rätt hela tiden. Därför vill de att Europa utvecklar sina egna lösningar som eventuellt inte ligger inom Nato.

Å andra sidan finns länder som till exempel Polen och Norge som har ett mycket nära försvarssamarbete med USA. De poängterar att samarbetet också är i amerikanernas intresse.

Trumps Grönlandspolitik har också fått europeiska ledare att tänka det otänkbara, att USA skulle lämna Nato, rapporterar Financial Times.

Det tror inte Ellehuus. Däremot måste Europa förbereda sig på att amerikanerna sätter sig i baksätet när det gäller säkerheten i Europa. Därför har Europa fem till tio år på sig, då USA fortfarande är engagerat i Europa och Ryssland ännu inte har kapacitet att återuppbygga sitt försvar avsevärt, att rusta upp.

Men om det blir fred i Ukraina kan tidsfönstret bli betydligt kortare.

Sveriges roll är central för att man ska lyckas med försvaret och avskräckningen, menar hon.

Det mest sannolika är att Ryssland skulle utmana i nordost. Därför är det viktigt, menar hon, att Sverige med resten av Norden, Baltikum och Tyskland har ett mycket framflyttat och kapabelt försvar och att de nationella planerna är sammankopplade med både grannländernas och Nato.

Hon hoppas också att den svenska försvarsindustrin, som har export till USA, bidrar med pragmatism i diskussionerna eftersom hon ser en fara i att helt skilja den amerikanska och europeiska försvarsindustrin åt.

– Vi noterar lockelsen att minska riskerna med USA. Men det bidrar också till ett mindre kapabelt Europa, om man inte gör det på ett ansvarsfullt sätt.