Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nobelstiftelsen beskriver det nya Nobel center vid Slussen som transparent och öppet på sin hemsida. Det låter lite skevt med tanke på hur den byggnad David Chipperfield Architects föreslagit ser ut. Fyra gigantiska volymer i tegel. I mycket ger de på visionsbilderna ett intryck av fästning.
Teglet som ska användas är tidsenligt ett återbrukat rött tegel. Det talas om att mönstersättningen ska hämta inspiration från svenskt hantverk. Men mycket återstår att bevisa. Det kommer att vara avgörande hur vackert det där teglet verkligen blir.
Tegel, om det används rätt, kan lyfta en museibyggnad som saknar det där publikfriande innehållet. Ett talande exempel är Kolumba-museet i Köln av Peter Zumthor. Där gick den schweiziska arkitekten så långt att han uppfann en helt ny typ av tegelsten och gjorde byggnaden mer berömd än sitt innehåll.
Även David Chipperfield har visat prov på känslig tegelarkitektur. Som hans klassiska flerbostadshus på Jane Street i New York. Eller hans omtalade privathus i Kensington i London. Båda ganska små projekt som med en annan detaljrikedom och form faller in i staden mer än vad det nya Nobelcentret ser ut att göra. Här är det snarare frågan om en byggnad som i storlek och anspråk i högre grad kliver ur stadsbilden än smälter in.
De fyra huskropparna är ett försök att bryta ner skalan och anpassa museet till andra husstorlekar runt Saltsjön. Men det hjälper föga. Med sina få och stora fönster skiljer det ut sig som en homogen huskropp.
Att ett stort museum tillåts vara något speciellt i en stad är viktigt. Stadshuset är ett sådant exempel. Frågan är bara hur unik Chipperfields nya Nobel center är. Här känner jag mig tveksam. Mycket för att det påminner om andra byggnader han ritat. Ta konstgalleriet Hepworth Wakefield i West Yorkshire, som är ett antal volymer vid en vattenspegel. Eller Turner Contemporary i Margate, där han på ett liknande konsekvent sätt använder sig av lådor med få öppningar.
Min känsla är Chipperfield i Nobel center samplar sig själv.
Den bastanta sockel, som de fyra huskropparna står på och som möter Saltsjön, hade Nobel center dessutom mått bättre av utan. Sockeln är mycket ett arv från resten av Slussen och förlänger den mur som redan finns där längs kajen. Greppet förstärker det fästningslika intrycket. Det borde finnas bättre sätt att hantera översvämningsrisk på.
Mest av allt blottar Chipperfields förslag hur illa hela Slussen hanterats och hur malplacerad den byggrätt är som skapats där på kanten av allt. Bara att bygga framför förkastningsbranten längsmed Södermalm bryter mot en lång stockholmstradition. Sedan att ställa en byggnad framför och blockera Glashuset känns onödigt klåfingrigt.
Inte ens en av världens främsta arkitekter, David Chipperfield, kan rädda den situationen.
Läs mer: Nya Nobel Center vid Slussen är vårdslöst stadsbyggande
Läs mer: Nobel Center ska bli ett öppet hus för vetenskap och dialog
