Den 27 november 1999 var kvällen gråkall och snålblåsig i arenaområdet vid Globen i Stockholm. Det brittiska bandet Suede var där för att spela på Hovet. En påstridig pr-person hade övertalat mig att göra en intervju med dem några timmar innan kvällens konsert. Jag hade redan ångrat att jag tackat ja. Få skulle vilja läsa intervjun efter konserten och den allmänna meningen var att bandet hade passerat sitt bästföredatum.
I en loge väntade Suede med sångaren Brett Anderson i spetsen. Det var ett turnétrött band som svarade på frågorna, artigt men håglöst. Sannolikt hade även de övertalats att göra en intervju de inte hade lust att göra. Bilden av rockstjärnelivet som tristess var svår att glömma.
Tre år efter konserten på Hovet upplöste Brett Anderson bandet som en gång hade kickstartat britpopvågen med hittar som ”Animal nitrate”, ”Trash” och ”Beautiful ones”.
– Vi hade tagit framgången för given och gjorde inte vårt bästa längre, berättar bandets gitarrist Richard Oakes på telefon från London. 26 år äldre men betydligt mer entusiastisk än vid vår förra intervju. Han har en dag ledigt under bandets pågående – utsålda – brittiska turné.
Då, 2003, var gitarristen Richard Oakes övertygad om att Suede hade kommit till vägs ände och att det var slut för gott. Men sju år senare ringde Brett Anderson upp och ville att de skulle starta bandet igen. Oakes var högst tveksam och satt i vad han kallar ”långa terapisamtal” med sina vänner för att komma fram till ett beslut.
– Jag frågade mig: ”Ska det här förstöra mitt liv igen?” När vi la ner kändes det som ett definitivt slut för mig. Vi hade varit i samma rum i nästan tio år, hade slut på idéer och var ganska trötta på varandra när vi slutade.
Men till slut blev det ett ja, och Suede del 2 blev något annat, något i Richard Oakes smak. Ett rockband på det vuxna sättet. Det glammiga popstjärnelivet och festandet är över. De långa ineffektiva sessionerna i studion är utbytta mot koncentrerat låtskrivande och turnerande. Samtidigt har det blivit mer plats för ett annat liv vid sidan om.
Frontmannen Brett Anderson lever lantligt i ett hus med stor trädgård i Somerset, trummisen Simon Gilbert bor i Thailand, basisten Mat Osman har en författarkarriär vid sidan av bandet. I dag skrivs de flesta nya låtarna av Richard Oakes tillsammans med keyboardisten Neil Codling innan Brett Anderson sätter text på melodierna.
Richard Oakes själv är sedan flera år bosatt i Järna utanför Stockholm. 2022 gifte han och den svenska skådespelaren och komikern Anna Granath sig med varandra och köpte ett hus tillsammans.
– Så fort jag har lite ledigt kommer jag dit och tillbringar tiden med henne och mina bonusbarn. Det är vad som får mig ner på jorden, för när jag är i London handlar allt om jobb. Det är verklig återhämtning för mig att komma dit och umgås med dem. Jag har det bästa av två världar.
Det Suede som kommer till Stockholm den 5 mars och som dagen efter spelar i Göteborg är ett band med samma medlemmar och de gamla hittarna i bagaget, men det är samtidigt ett helt annat band. De senare albumen är hårdare och snarare inspirerade av Richard Oakes gamla tonårsfavoriter som Joy Division, The Cure, The Fall och Siouxsie and the Banshees än av 90-talets pop.
Med släkt och vänner både i Stockholm och Göteborg blir det speciellt för honom att spela i Sverige.
– Jag har en stark koppling till Sverige nu och har lärt känna massor av fantastiska människor. Några av mina bästa vänner är svenskar och jag älskar landet … även när snön räcker upp till knäna, säger han och skrattar.
Det är inte bara i Storbritannien bandet spelar för utsålda arenor. Det gäller även många av konserterna på Europaturnén ”Dancing with the Europeans” som inleds i Helsingfors den 3 mars.
– Det är fantastiskt att ha en full arena. Det är något vi inte tar för givet, för vi har verkligen i det förflutna spelat på ganska tomma scener. Vi tar livespelandet mycket seriöst nu, och jag tror att det är därför folk kommer för att se oss igen och igen.
Turnén är döpt efter en av låtarna på den nya skivan ”Antidepressants”. Brett Anderson skrev texten till ”Dancing with the Europeans” efter en konsert i Spanien där den magiska relationen mellan band och publik uppstod trots att de var trötta efter en lång turné.
– Brett behöver den där relationen. Han är väldigt publikorienterad nu för tiden. Han vill ner i publiken. Han vill se, och sjunga för människorna öga mot öga och krama om dem och allt det där. Jag tror att det gör publiken förvirrad ibland.
90-talets början var en bandens guldålder, där Suede tillsammans med Blur, Pulp och Oasis kallades ”de fyra stora”. På senare år har återväxten av nya band inte varit strålande. Det har varit soloartisternas era, och främst de kvinnliga artisternas.
Richard Oakes menar att det är en ekonomisk fråga. Det blir helt enkelt mer pengar över när man inte är fem som ska dela på allt.
– Men det är speciellt med att se ett band, kemin mellan fyra eller fem personer på en scen. Jag vill alltid se band. Att själv vara i ett band är att vara i ett gäng. Att vara det är fortfarande spännande för mig, trots att jag är en gammal man.
Fakta.Suede i Sverige
Suede är under mars ute på en Europaturné. Bandet spelar på Banankompaniet i Stockholm den 5 mars och Filmstudion i Göteborg den 6 mars.
Suedes gitarrist Richard Oakes är bosatt i Järna utanför Stockholm sedan 2020. Han är gift med svenskan Anna Granath, skådespelare och komiker.
Suede bildades 1989 av Brett Anderson, Mat Osman och gitarristen Justine Frischman. Det självbetitlade debutalbumet kom 1993 och blev en stor succé. Det blev fem album innan Brett Anderson la bandet på is 2003. 2010 samlade han medlemmarna för en nystart. Sedan dess har Suede gjort ytterligare fem album.
De nuvarande medlemmarna är Brett Anderson, sång, Richard Oakes, gitarr, Mat Osman, bas, Neil Codling, keyboards och gitarr, Simon Gilbert, trummor.
Läs mer:
Johanna Paulsson: Cool Britannia 2.0 är ett faktum – men mycket har hänt sedan 90-talet
Recension: ”Dokumentären om The Ark fångar glädjen, men saknar spänning”
Yaeger: ”Unga tjejer borde skita i det där med att vara duktiga flickor”
