Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Långsamt, och med små, motvilliga steg, har Centern tvingats anpassa sig till en ny roll. Sett över tid är förändringen radikal: För åtta år sedan var det otänkbart att stödja en S-ledd regering. Nu har en S-ledd regering blivit partiets enda alternativ.
S och C förenas i motviljan mot kulturkriget men i många andra frågor står de långt ifrån varandra. Där S vill höja skatter vill C sänka dem, där S vill ta bort karensavdraget vill C behålla det, där S vill stoppa vinster i skolan vill C slå vakt om skolbolagen.
Ibland låter centerledaren stenhård – som när hon häromdagen hotade att ”gå i opposition” om Socialdemokraterna slopar karensavdraget. Bara några timmar senare var tonfallet mer resonabelt, nu öppnade Thand Ringqvist för att förhandla om saken.
Hon landar därmed i den klassiska centerlösningen – att resonera affärsmässigt. Socialdemokraterna kan få igenom sina förslag, bara de betalar tillräckligt mycket i form av centerpolitik.
Det betyder i klartext att så länge företag, skogsägare och lantbrukare får det bättre kan Centern köpa S-politiken.
Kruxet uppstår om Magdalena Andersson tvingas ta med V i sin regering. Då har Thand Ringqvist lovat väljarna att stoppa Andersson, hon har till och med hävdat att hon hellre tar ett extra val — alltså ett nyval — än att tolerera en sådan regering.
Det är ett budskap som flyger bättre före valet än efter. Det är specialdesignat för de liberala väljare som ser med avsmak på samarbetet med Sverigedemokraterna men ändå gillar borgerlig politik.
Ulf Kristersson sa sig häromdagen vara övertygad om att det blir nyval om oppositionen vinner. Centern är ju inte ensamt om att utfärda tvärsäkra ultimatum i regeringsfrågan.
I realiteten är nyvalshotet en papperstiger. När rösterna räknats den 13 september är det föga troligt att något parti på den segrande sidan vill riskera sin nyss vunna möjlighet att vara med och styra landet. Allra minst Socialdemokraterna. Det skulle kräva ett politiskt mod gränsande till dumdristighet att dra igång en ny valrörelse för att det egna partiet inte har fått precis den sammansättning av regeringen som det önskade.
Det troliga är alltså att nästa regering kommer att bildas utan extraval. Det är lättare att bryta löften. Men löftesbrott måste få bra betalt om inte svekdebatten ska bli för svår.
Läs mer:
Tomas Ramberg: Är 2 procent Mohamssons nya skamgräns?
Simona Mohamsson: ”Jag lever en kvart i taget”