Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Folkkongressen startade på torsdagen, årets största politiska möte i Kina, regisserat i förväg av det styrande kommunistpartiet. Detta är också tillfället när den nya femårsplanen, 2026–2030, blir officiell.
Ledaren Xi Jinping satt med sina två tekoppar framför sig på podiet som vanligt, medan resten av delegaterna fick nöja sig med en. Det brukar tolkas som ett tecken på att han tänker stanna kvar vid makten länge.
Premiärministern Li Qiang läste upp den så kallade arbetsrapporten under drygt en timme och underströk vikten av teknisk utveckling.
När världen har blivit en orolig plats satsar Kina på att bli världsledande i sektorer som AI och mänskliga robotar för att stå starkt i kampen mot USA.
Däremot väntas inga stora stimulanspaket för att göra invånarna villiga att använda mer av sina pengar för att köpa allt det kinesiska företag producerar.
I stället är det Kinas strategi att exportera det som inte kan säljas på hemmaplan. Policyn har funnits där i årtionden för att skapa ett industriellt övertag. Kinas ledning har successivt identifierat framtidsbranscher – som solpaneler, vindkraftsturbiner, elbilar och elbilsbatterier – utvecklat dem och subventionerat företagen med förmånliga lån, skattelättnader och upplåtelse av mark.
När det lett till överkapacitet och priskrig på hemmaplan har kinesiska bolag börjat exportera överskottet. Handelsbråk har sedan följt, senast om elbilar med EU, när statligt stöttade bolag från Kina kritiseras för att slå ut konkurrenterna med orättvisa metoder.
Utöver detta fortsätter den kinesiska staten också att hålla plågsamt olönsamma statliga företag under armarna. Dessa slumrande ”zombieföretag” saknar nya idéer, forskning och konkurrenskraft. Enda räddningen ur akuta kriser är expansion med hjälp av nya lån från välvilliga banker. Nödlösningen upprepas gång efter gång, utan potential att lösa grundproblemet och trots att det missgynnar landet i stort.
Redan för tio år sedan pågick en debatt, även i partiledningen, när ett skuldtyngt stålverk i nordöstra Kina skulle bli det symboliska exemplet på att konkurs är rätt väg att gå.
Sedan dess har utvecklingen gått i motsatt riktning. Andelen ”zombieföretag” har vuxit till 12 procent av antalet registrerade bolag, mer än en fördubbling sedan 2018, enligt en undersökning av Alicia Garcia-Herrero, vid den franska investmentbanken Natixis.
I flera sektorer, inklusive elbilar, opererar kinesiska bolag med priser som bara är möjliga eftersom de stöttas av staten.
Det visar att motståndet från lokalpolitiker, banker och företag är starkare än marknadskrafterna. Parterna ser fördelen med att hålla ihop och stötta bolagen som de alltid gjort. Lokalpolitikerna svettas vid tanken på vad konkurserna kan leda till: förlorade skatteintäkter, arbetslöshet och risk för gatuprotester på orten.
Allt bidrar till överkapaciteten, i det senaste fallet handlar det om bilar. Produktionen av personbilar, bussar och lastbilar steg med över tio miljoner fordon till nästan 35 miljoner i Kina förra året. Det finns i dag över hundra kinesiska fordonstillverkare, den mördande konkurrensen försöker myndigheterna stoppa med förbud att sälja under ett visst pris. Kinesiska bolag vänder helst blickarna mot exportmarknaden.
På sidan 28 i den just publicerade arbetsrapporten finns ett kort stycke om att Kina ska implementera planer för hur reformer av den statsägda sektorn ska gå till. Vad det betyder i praktiken är däremot oklart och ska inte tas på allvar förrän det eventuellt sker. Men detta är ett område som Kina, enligt bedömare, borde ta itu med så snart som möjligt.
Xi Jinping ogillar för övrigt begreppet överkapacitet. Han hävdar att billiga solpaneler och kinesiska elbilar är av godo för konsumenter över hela världen. Och att grön kinesisk teknik snabbar på den globala klimatomställningen.
Argumenten är inte felaktiga, men inget av dem speglar hela problemet, enligt Mercator Institute for China Studies, ett forskningsinstitut med säte i Berlin. Institutet, som analyserar relationerna mellan Kina och resten av världen, menar att låga priser gynnar konsumenter i världen på kort sikt, men att bilden är mer komplex än en ström av billiga varor.
I flera sektorer, inklusive elbilar, opererar kinesiska bolag med priser som bara är möjliga eftersom de stöttas av staten. Det ger dem chans att överleva när konkurrenter, som saknar statsstöd, inte gör det, poängterar forskningsinstitutet.
Fakta.Kinas mål 2026
Här är några av målen för Kina under 2026, som framkom då folkkongressen startade:
● Målet för bnp-tillväxten är satt till 4,5–5 procent, det minst ambitiösa målet för Kina sedan 1991.
● 12 miljoner nya jobb ska skapas.
● En ökning av militärutgifterna sker med 7 procent.
● Kina kommer att öka anslagen för forskning och utveckling med 10 procent under 2026, en extra satsning sker inom energisektorn, kvantteknik, AI och på kunskap om interaktion mellan hjärnan och elektroniska system.
● I landets 15:e femårsplan, 2026–2030, läggs särskild vikt vid att bygga upp och bli självförsörjande av teknik på hög nivå. Investeringarna i forskning och utveckling på området ska öka med minst 7 procent om året fram till 2030.
Läs mer:
Torbjörn Petersson: Kinas robotshow imponerar – men går det att lita på vad vi ser?
Teknikfeber i staden som chockade USA med Deepseek
