Klockan tio en lördagsförmiddag fylls en lång bänk i Torekovs hamn med män från byn. De kallar sig skjulagubbar. Varje vecka året om ses de och pratar om allt möjligt, här vid ett vindskydd som tros vara från 1700-talet och kallas Skjulet.
– Man kan säga att det här är resterna av Torekov, säger Jarl Henrysson.
Gubbarna runt omkring honom skrattar.
– Nu har ni sista chansen att se kvarlevorna av det försvunna samhället.
Jarl Henrysson syftar på befolkningspyramiden, som är vänd upp och ner här i Torekov, den lilla orten längst ut på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. Här består populationen av en bred topp av pensionärer och en smal spets nedåt med få unga människor. Hälften av de tusen invånarna i tätorten är över 65.
När fastighetspriserna är så höga som här är det svårt att låta husen gå vidare till nästa generation. Syskon har inte råd att köpa ut varandra när de ärver. Successivt genom decennierna har kvarteren runt Torekovs smala gator sålts till sommargäster.
– Man kan säga att det går tolv begravningar på ett barndop ungefär. Och ett sådant samhälle överlever ju inte i längden, säger Jarl Henrysson.
Han vill också vända på det.
– Folk säger att de gärna vill bo i Torekov. Det är ju inte samma sak som att det måste bo någon här. Så säger man att det måste finnas butiker och skolor. Ja, men bor här ingen så måste inte det finnas.
I över hundra år har folk från Sveriges eliter kommit till Torekov på somrarna. På senare tid har akademiker och höga statstjänstemän bytts ut mot finanseliten.
Häromåret köpte Jens von Bahr, grundare av spelföretaget Evolution Gaming, ett hus här för 51,5 miljoner kronor. Familjerna Rausing och Wallenberg har länge haft boende i Torekov, liksom företagaren Antonia Ax:son Johnson och Bertil Hult, grundare av språkreseföretaget EF, och hans barn.
Sverige har också blivit ett av länderna i världen med flest dollarmiljardärer per capita, och har låg beskattning av förmögenheter.
– Att det är så många extremt rika i Torekov, det är inte konstigt. Det kostar ingenting att ha pengar i Sverige, så det är klart att de stannar hemma, säger en Torekovsbo som helst inte vill ha sitt namn i tidningen.
Annelie Elbing står mitt på Storgatan, som leder från havet upp mot kyrkan i Torekov. Här ligger det som brukade vara Elbings, affären som hennes mamma startade 1944. Den sista affären i Torekov. En liten plakett på stenhusets fasad som de nya husägarna ordnat är det enda som skvallrar om det nu.
– Jag tycker det är så fint att de har satt upp den. Det är riktigt rörande, säger Annelie Elbing.
Affären brukade kallas för Torekovs NK, där fanns allt från målarfärg till kosmetika, mest damkläder. Annelie Elbing tog över 1994, när hon stängde butiken för tio år sedan gjordes fastigheten om till bostadshus. Där skyltfönstren och butiksentrén förut var är nu en slät, gråvit vägg med fönster i vanlig storlek ut mot gatan.
Samma sak har hänt med husen runt omkring. Det som var byns levande affärsgata består nu av välrenoverade bostadshus.
Annelie Elbing pekar.
– Där har det varit en frisersalong, där var det fiskaffär i källaren, här var det mataffär, där var det pappershandel.
Annelie Elbing bor i sitt föräldrahem, och är en av ett fåtal bofasta inne i den gamla byn.
Under större delen av året kommer ett lämmeltåg av bilar hit vid sjutiden om morgnarna, med hantverkare som renoverar husen. Vid fyra ger de sig av igen, och gatorna tystnar.
Nu för tiden är en Icabutik den enda vardagliga servicen.
Annelie Elbing trivs med lugnet. Det är bara en sak hon gärna ber om. Att alla skulle sätta en lampa i fönstret när de lämnar för säsongen.
– Det är så lite, men det gör jättemycket. När jag går ut med hunden, och det är kolsvart överallt. Det vore trevligt med en liten lampa.
Att vissa svenska kustsamhällen tas över av fritidsboende är en utveckling som pågått länge.
På Gotland, västkusten, Österlen, Öland och skärgårdsöar sätter det press på kommuner när sommargäster behöver service som sophantering, va-system och vägar samtidigt som de betalar skatt någon annan stans.
I Europa ökar motståndet mot att bostäder köps upp av icke-boende. Danmark gav 2021 kommuner rätt att införa boplikt, att den som köper ett hus ska bo där. Wales har infört möjligheten att öka skatten på ”second homes” upp till 300 procent för att främja permanentboende. I Spanien har regeringen under våren försökt få igenom en 100-procentig skatt på husköp för icke-EU-medborgare.
Båstad kommun, där Torekov ingår, vill främja mer åretruntboende och ett levande samhälle i Torekov. Men jobben och kommunikationerna finns på andra ställen.
Samtidigt har över hälften av Sveriges kommuner en minskande befolkning, få har samma resursstarka gäster som Torekov. Hur hade byn sett ut om inte sommargästerna kommit hit?
Många Torekovsbor som vi träffar är måna om hur byn beskrivs. Flera vill inte gärna uttala sig med namn.
En säger att Torekov snart liknar en mumie, där själen skalas bort vid varje husköp av ”sommarfolket” som river och bygger dyrt och bara är här någon vecka om året.
Andra protesterar mot bilden av fantasipriser och en spökby som fylls av de superrika. I Torekov är husen vackra och välskötta, hantverkare får arbetstillfällen, det finns flera restauranger och två gallerier på sommaren och på sistone har några barnfamiljer flyttat hit, säger de.
Genom tv-serien ”Solsidan” har det blivit känt i hela Sverige att folk cyklar ner för att bada vid Morgonbryggan vid hamnen iklädda badrock, helst så sliten som möjligt för att signalera att man hör hemma och har en historia här i Torekov, och inte är någon nyrik nykomling.
Men badrockarna är inget att ta upp, tycker Bertil Wulff, en av skjulagubbarna som forskat och skrivit om Torekovs historia.
– Fall inte för sådana fåniga historier. Det borde vara genant för en journalist att inte ha något annat att komma med. Det är schabloner som man levererar, säger han.
Vi kör bil ut från byakvarteren inne i Torekov med sina små, låga hus, grusvägar och stenmurar. Strax åker vi förbi ängar, storslagna hus med trädgårdar och fönster mot havet, och så Hollywoodstjärnan Hugh Grants hus. Det lär vara så att nyfikna gärna går förbi och tittar in bakom häcken där.
Liksom många andra köpte Hugh Grant och hans svenska fru en liten stuga för några år sedan, rev den och byggde nytt. Ett lågt och relativt anspråkslöst grått trähus, 600 meter från strandkanten.
Medan husen inne i byn har tömts på åretruntboende, har Torekovs bebyggelse expanderat ut på åkermarken runtomkring, där priserna är mer modesta. Den har också sträckt ut sig längs kusten, där de dyraste husen byggs.
Här bildas nästan ett slags mikrolägen där det kan vara stor skillnad i pris, säger mäklaren Joakim Persson.
– Folk kommer och frågar: Hur kan det kosta 10 miljoner där, när nästan samma hus 200 meter bort bara kostar 4,5?
Många sommargäster vill gärna bo nära samma grannar som de har hemma i Stockholm.
Mäklarfirman Jakobssons har kontor vid Ica i Torekov, i vad som tidigare var en bank. Inne i det gamla kassavalvet hänger nu nycklar till klienters hus. Jakobssons har en tjänst som de kallar vintertillsyn, en gång varannan vecka åker de och tittar till hus vars ägare bor någon annanstans. Bara en tredjedel av de totalt cirka 1 900 bostäderna i Torekov har boende som är folkbokförda här.
På den långa bänken i hamnen fortsätter Jarl Henrysson och de andra ”skjulagubbarna” diskussionen om Torekovs framtid.
Lokalhistorikern Bertil Wulff tar fram en liten lapp ur innerfickan, en lista som han skrivit för att visa att Torekov lever. Han talar om bridgeklubben med elitspelare, om föreläsningar, lokalhistoriska föreningar, gubbaluncher, promenadgäng.
– Så jävla dött är det inte så att man bara ser en hund då och då, säger han.
Sjöfartsmuseet och hamnen drivs av föreningar. När skolan lades ner för några år sedan försökte bybor starta en ny, det lyckades inte. Däremot finns byamacken, som drivs av ett aktiebolag som bybor och sommargäster startade när bensinmacken skulle tas bort.
– Det finns väldigt många föreningar, och alla är med i de flesta föreningar. Och då kommer man i motsatsställning till sig själv, säger Jarl Henrysson.
Är man till exempel med i en förening som vill ta bort all vresros för att den skymmer utsikten på ena sidan av byn, kan man samtidigt sitta i en annan som vill ha kvar den för att den binder sanden på stranden.
– Och så ska man rösta. Det är rätt roligt, för folk blir inte ovänner med varandra utan med sig själva.
Både den förra butiksägaren Annelie Elbing och skjulagubbarna som vi pratar med har bott på andra ställen än Torekov under sina liv.
Mäklaren Joakim Persson tror inte att de är Torekovs sista generation, men han tror att åldersstrukturen kommer fortsätta domineras av äldre. Både sådana som har en längre historia i Torekov och ”stockholmare” som tillbringat sina somrar här kommer att fortsätta flytta hit permanent när de går i pension.
– Och vem bestämmer om du är stockholmare eller skåning? Där du bor, det är ju det du är. Det blir en ny permanent befolkning.
Fakta.Torekov
Ligger i Båstad kommun, längst ute på Bjärehalvön i nordvästra Skåne.
Har strax över 1 000 invånare.
Från hamnen går båtar ut till Hallands väderö, ett naturreservat.
Fakta.Så blev Torekov en badort
1800-talet. Fisket och sjöfarten blomstrade och det byggdes både kaptensgårdar och fiskarstugor i Torekov, tätt intill varandra för att skydda från havsvindarna.
1858. I en stor brand förstördes kyrkan och 47 hus centralt i byn. Det gör att få hus i Torekov är äldre än så.
1876. Beslutet att bygga ett varmbadhus var en del i att göra Torekov till en turistort när sjöfarten och fisket var på nedgång.
1880-talet. Badgästerna började komma till Torekov, både konstnärer och högreståndsfamiljer från Malmö och Göteborg. De följdes under 1900-talet av sommargäster från den akademiska överklassen, kungligheter och företagstoppar.
1938. Plasttillverkaren Nolato bildades. Idag är Nolato en börsnoterad internationell koncern, men har huvudkontor och viss produktion i Torekov.
1955. Den då blivande amerikanske presidenten John F Kennedy tillbringade en vecka i Skåne med sin svenska kärlek Gunilla von Post och ska ha gillat Torekov bäst. Han tyckte det liknade Cape Cod.
Sent 1900-tal. Från början hyrde sommargästerna in sig hos de bofasta, som själva flyttade ner i källaren eller in i gårdshus under säsongen. Nu började allt fler köpa upp bostadshusen och använda dem enbart på sommaren.
Källor: ”Här trifvas vi förträffligt!” av Erik Magnusson och Frederic Täckström, Torekovs turistbyrå.
