Trodde karriären var slut: ”Kommit ut på andra sidan – väldigt tacksam”

Av alla svenska frågetecken inför herrarnas OS-turnering i ishockey så är det en spelare som lagkamraterna nog är extra glada över att ha vid sin sida i Milano.

– Att han är tillbaka från sin knäskada och den resan han har gjort är helt fantastiskt. Det säger mycket om hans karaktär, ledarskap och vilja att vara här, säger målvakten Jacob Markström.

Backen Gustav Forsling konstaterar instämmande:

– Att han kan spela på den här nivån igen är jättekul. Det är faktiskt första gången jag träffar honom ordentligt. Det ska bli jättekul att lära känna honom bättre.

Och så har vi Erik Karlsson som spelade med personen i fråga redan i Sotji-OS 2014:

– Det är givetvis väldigt kul att han har löst sin resa och kan vara med här. Inte bara för hans egen skull, vilket är det viktigaste, utan för oss också.

Pittsburghs stjärnback fortsätter:

– Jag har haft tur att spela med honom i OS och World Cup. Jag har känt honom herrans länge och han är en otroligt bra människa – en som svenska ishockeylandslaget behöver.

Vi pratar givetvis om Gabriel Landeskog, lagkapten i Colorado sedan 2012 och förärad med ett ”C” på bröstet även för Tre Kronor i OS.

– Det är klart något man uppskattar, säger 33-åringen om de värmande orden från lagkompisarna.

En allvarlig knäskada höll forwarden borta från ishockeyn i ungefär tre år, och det har absolut varit perioder då han befarat att karriären var över.

Att så inte blev fallet har gjort honom ödmjuk, tacksam och fått honom att se tillvaron ur ett nytt perspektiv, förklarar han på en pressträff i centrala Milano.

– Det jag har varit med om kommer alltid att vara med mig och det är något jag känner stolthet över. När man tittar tillbaka på karriären om – förhoppningsvis – ett gäng år så är det kanske inte statistiken eller medaljer som betyder lika mycket, utan att man tog sig igenom en jäkligt tuff skada på tre år.

– Det kanske är det som betyder mest. Men förhoppningsvis får det konkurrera med Stanley Cup, VM och förhoppningsvis ett OS-guld, säger Landeskog.

Jag var lite förkrossad där första veckan.

Stockholmaren gjorde comeback i NHL-slutspelet förra året och har spelat på fram till några dagar efter årsskiftet. Då var olyckan framme igen när Landeskog i en match mot Florida med hög fart for in i stolpen på ena målet.

Colorado kommunicerade inte mer än att det handlade om en underkroppsskada, men ett OS var i farozonen var tydligt.

– Jag var lite förkrossad där första veckan. Jag tillät mig själv att tycka lite synd om mig själv, att jag hade snubblat på målsnöret. Då trodde jag kanske inte att jag skulle ha chansen att komma hit, säger Landeskog.

– Sedan var jag på bättringsvägen rätt fort. Till skillnad från knäskadan, då det kunde ta månader innan man gjorde några framsteg, så blev det bättre för varje dag.

Aningen matchotränad är han möjligen – men också lättad och glad över att få vara en del av hockeyfesten i Milano, den första OS-turneringen med NHL-spelare på tolv år.

Turneringen i Sotji slutade med silver. Den här gången vill Landeskog återvända hem med något han kan stoltsera med inför sina tre barn.

– Vi hade vänner över för några månader sedan, de kollade igenom min ”hockey-memorabilia” i vårt hus. När en av dem tog fram medaljen kom min dotter och frågade ”vad är det där?”.

– Hon hade inte sett den, för det är inget jag brukar ta fram och skryta om. Men hade det varit en annan färg på den hade jag antagligen visat upp den. Nu är de äldre och medvetna om att deras pappa ska spela OS och förhoppningsvis vinna guldmedaljen.

Att snuva förhandsfavoriterna USA och Kanada men även tuffa utmanare som Finland och Tjeckien på förstaplatsen blir en tuff utmaning, medger Landeskog.

Den viktigaste kampen har han dock redan vunnit.

– Jag har kommit ut på andra sidan och är väldigt tacksam, säger han.